Jag tycker de berörda borde ha en mindre lättsinnig inställning till värnplikten idag. Förr verkade man bara se det som ett ovälkommet och obekvämt avbrott i sitt vanliga liv. Inte en tanke på varför den militära utbildningen fanns till och att den kunde behövas i ett framtida krig. Man trodde väl att krig bara vara något som förekom i forntiden el i avlägsna länder.
Och många försökte smita.
Ett gammalt reportage, från den tiden det var vanligare med värnplikt än nu:
DN Insidan 2001-11-05 skrev:Alla killar som fyllt 18 år kallas till mönstring. Under en eller två dagar ska man genomgå test som ska visa hur länge man överlever om ryssen kommer.
I samma veva kommer också mönstringshistorierna i gång. Någon känner någon som har en kompis som svepte in sig i mattan och sa till mönstringspsykologen att han var en kåldolme. En annan hamnade på mönstring med en kille som ljög om att han var sängvätare.
Medan sport- och påsklov gör terminen kortare börjar killarna fila på lögner för att slippa lumpen eller formulera varför just de är bäst lämpade som kustjägare.
Susanne Atterling som är mönstringspsykolog på pliktverket i Täby tror att många av de berättelser som cirkulerar kring mönstringen är påhittade.
- Sådana extrema saker händer inte under mönstringarna. Naturligtvis händer det att killar försöker lura psykologerna, men inte på det sättet. Jag tror att de flesta mönstringshistorierna är vandringsberättelser som sprids via Internet
.
https://www.dn.se/arkiv/insidan/slumpen-styr-lumpen/Ett stycke om hur själva mönstringen går till:
Där testas ordförståelse och logiskt tänkande för att se hur lämplig personen är för olika befattningar. Därefter följer fotografering, syn- och hörseltest, längd och vikt mäts, liksom EKG och blodtryck. Sedan sker den beryktade psykologintervjun. För dem som är lämpade för en tjänst återstår även muskeltest och konditionstest,
Sedan berättar en kille om hur han försökte fuska sig från värnplikten. Det står både förnamn och (ovanligt) efternamn med. Jag skulle skämmas ögonen ur mig att berätta om detta i tidningen så alla fick veta det. Men han tycker tydligen inte det är något skämmigt.
Alla hans kompisar slapp och Niklas ville hellre resa utomlands eller arbeta ihop pengar. Trots lögner och livliga protester har han fått en tjänst som bevakningssoldat i nio månader.
- Det känns som slöseri med tid att springa omkring och leka krig. Jag tror inte att jag kommer passa in i försvaret ändå. Jag är ganska odisciplinerad till min natur. Försvaret behöver inte mig.
Det handlar inte om någon lek utan om något som kan hända och som händer hela tiden i andra länder. Typiskt svenskar att tro att de alltid ska vara förskonade från krig.Det hände i Finland, Norge och Danmark under andra världskriget men Sverige råkade slippa. Och om man är odisciplinerad som ung borde man försöka arbeta bort det inför sitt framtida arbetsliv. Gissar att det är bortskämd kille som alltid fått som han velat.
Han ljög för mönstringpsykologen:
- Jag sa att jag var enstöring och inte hade något socialt liv. Jag berättade att jag alltid var hemma med min pappa. Det stod i min hälsodeklaration att jag drack ganska mycket och då förstod psykologen att jag hade ett socialt liv och inte alls var en enstöring. Bubblan sprack.
Det förstår jag inte. Det går väl utmärkt att sitta hemma som enstöring och supa. Men han kanske använde ordet "festa" och det gör man ju med andra.
Han trodde hela tiden att han skulle slippa och blev skakad när han senare under dagen fick reda på att han hade fått en tjänst.
- Jag trodde inte att man tvingades göra lumpen i Sverige. Jag försökte börja gråta inför inskrivningskillen och jag sa till alla att jag ville slippa, men det hjälpte inte.
Martin däremot ville göra lumpen, men det gick inte som han tänkte.
Han hade hört lockande berättelser av sin pappa och farfar, och ville själv ha en bra befattning.
- Det kändes naturligt att göra lumpen efter gymnasiet. Mina kompisar gjorde militärtjänst och jag har alltid varit nyfiken på den militära biten. Därför ville jag också ha en bra tjänst.
Han lyckades bra på mönstringen och blev antagen på amfibiebataljonen K1 i Vaxholm och skulle börja sin tjänstgöring strax efter gymnasiet. Men det blev framskjutet till januari.
---
I januari fick Martin ett brev där det stod att hans grupp i Vaxholm hade lagts ned. Martin blev i stället erbjuden en tjänst som depåman, en slags försvarets alltiallo. Alla andra tjänster var tillsatta. Han tackade nej och fick frisedel. I stället för militärtjänst började Martin arbeta som fritidspedagog.
- Det var ett jättetråkigt besked. Jag hade verkligen velat göra lumpen. Men depåman ville jag inte bli eftersom jag kände mig överkvalificerad...
Ja, det är ju inte som att man kan välja, man förväntas tjäna sitt land oavsett. Men han hade tydligen rätten att tacka nej.