En artikel om att det blivit populärt att vara vallonättling och om myter om valloner.
Släkthistoria 7 augusti 2019 skrev:Att härstamma från vallonerna är snudd på lika fint som att vara adlig. Men så var det inte innan vallonmyten tog form för drygt hundra år sedan.
Min morfar jobbade i gjuteriet. Han var mörk, blev lätt solbränd och redan i maj var han brun som en pepparkaka. Det är för att han härstammade från vallonerna.
Så lyder historien i vår släkt. Liknande berättelser finns i var och varannan familj. Vi vill så innerligt gärna vara valloner.
Vallonerna är arbetarklassens adel. En droppe vallonblod väger tyngre än generationers floder av simpelt bondeblod.
Mörkt hår i släkten ses av många som ett tecken på ädlaste härstamning ända från det tidiga 1600-talets Vallonien, då Sverige lockade hit ett tusental smeder och andra arbetare till järnbruken. Smeder bland anorna betraktas som ett lika säkert tecken.
https://slakthistoria.se/valloner/myten-om-vallonernaSå här säger Göran Rydén, professor i ekonomisk historia vid Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet:
Han forskar om den svenska järnhanteringen genom tiderna och har fördjupat sig bland annat i vallonernas historia ur ett socioekonomiskt perspektiv. Ingen annan svensk forskare vet mer om vallonerna och deras smide.
– Orden ”vallonsmed” och ”tysksmed” betecknar vilken teknik de använde. De behövde inte vara därifrån, det är tekniker som användes i hela Europa. Vallonsmide användes bland annat vid de så kallade vallonbruken i Uppland. De flesta smeder där var valloner, men det kan mycket väl finnas svenskar bland dem också, säger Göran Rydén.
---
Gustav Vasa började ta in tyska smeder och med dem det så kallade tysksmidet. Sedan kom vallonerna.
De första dök upp redan i slutet av 1500-talet, många av dem för att arbeta för brukspatron Willem de Besche, som arrenderade Finspångs bruk. Han var själv född i Vallonien. Östergötland blev alltså vallonsmidets första fäste, även om det senare kom att starkt förknippas med Uppland.
Det borde alltså vara lika fint att härstamma från tysksmeder och ha ett tyskt efternamn. Men tysksmederna är ju inte lika kända.
Alla smeder var alltså inte valloner, inte heller var alla valloner smeder. De flesta smederna var svenska.
– Vallonerna kan grovt delas upp i två ungefär lika stora grupper: En var smeder och andra som arbetade i järnproduktionen, den andra var olika typer av bruks- och skogsarbetare. Det finns också en mindre grupp med administrativ personal och liknande, säger Ulf Berggren som är en av grundarna av Föreningen för smedsläktsforskning och författare till bland annat boken Smedforska.
Alla skickliga smeder var inte heller valloner. Berggren räknar med att var tionde smed var vallon, ungefär lika stor andel var tyskar och resten svenskar. Det är en uppskattning ut-ifrån smedsläkternas familjenamn.
Mer om tysksmederna:
Ulf Berggren nämner namnet Silja som exempel.
– Det kommer från en tysk smed, Siliacus Gerich. Hans son blev en Siliacsson, vilket han förkortade till Silja. Men en gren av släkten kallade sig sedan Siljard, och det låter ju väldigt franskt.
Att tysksmederna inte är lika tydliga som grupp fast de var minst lika många beror på att de kom under en längre tidsperiod och till många olika platser, de var inte så koncentrerade som vallonerna. Här finns namn som Gropp och Knippel (eller Knöppel) i Hedemora och Stockhaus i Färna.
En vallonförfader till mig gifte sig med en Lemmens, dotter till en tysk bruksägare.
Sällskapet Vallonättlingar får många förfrågningar från släktforskare som vill veta mer.
– Valloner är något som det snackas mycket om i släkter: ”Min farmor sade alltid att vi är av vallonsläkt.” Sådana frågor får vi flera gånger i veckan. En del hoppas att vi bara ska rulla upp deras anträd, säger föreningens ordförande Anders Herou.
– Ibland kan det vara det som triggar dem att börja släktforska.
Min far sade alltid att hans farmor var av vallonsläkt men eftersom han inte visste namnet så trodde jag det bara var prat. Men när jag sedan i en bok läste vilket namnet var kunde jag forska vidare.
Men varför var det så populärt att ha vallonanor?
Det var då, på sent 1800-tal och tidigt 1900-tal, som vallonen blev en idealfigur.
– Den tidiga arbetarrörelsen var mån om att motverka den traditionella bilden av arbetaren som söp och inte kom till jobbet på måndagar. De vallonska arbetarna sågs alltid som mer disciplinerade, skickligare och möjligen bättre. De tog ansvar för sitt arbete och sitt eget liv. Det blev en viktig del av metallarbetarnas yrkesidentifikation, säger Göran Rydén som förklaring till särställningen.
---
Att uppskatta antalet vallonättlingar i dag är svårt. Det har tidigare talats om över 100 000, men det är sannolikt en underskattning och siffran en miljon har nämnts. Men den anser Anders Herou är för hög. Flera hundra tusen är dock högst troligt.