AspergerForum

Kahlokatt skrev:Äntligen hittade jag det! Den heter Sju sköna snubbar och är skriven av Titti Persson.

Kahlokatt skrev:KaosPrinsessa, har du läst Ormar och Piercing av Hitomi Kanehara?

weasley skrev:@KS

"Grym" idol du har... tom på tishan är han på kalunsen....

http://www.etsy.com/listing/81139235/st ... eck-size-x

weasley skrev:@KS

"Grym" idol du har... tom på tishan är han på kalunsen....

KaosPrinsessa skrev:Den ena är en "kapitelbok" som handlar om en flicka som får komma och bo hos någon gammal släkting under julen. Hon hittar en katt där (tror den har just fått ungar). Flickan har långt rött hår och på framsidan är det hon (iklädd grön kappa), en pojke och en katt.

KaosPrinsessa skrev:Den andra är en bilderbok som handlar om en pojke som rymmer hemifrån och bosätter sig i en trädgård under sommaren. Den har underbara och sagolika bilder med gigantiska växter och sånt.

Stark Nobeleffekt. Den isländske författaren Halldór Laxness, som fick litteraturpriset 1955, är ett tydligt exempel på hur Nobeleffekten påverkade spridningen av hans böcker.
I Anna Gunders genomgång fanns Halldór Laxness böcker översatta till 8 av de 16 stora litterära språken året innan han fick Nobelpriset. Elva år senare hade han översatts till 14 av dessa språk. Ännu snabbare gick det för Laxness att bli publicerad på de små litterära språken. Innan priset var han publicerad på 4 andra språk och elva år senare var hans böcker översatta till 17 av dessa.
– Översättningarna av Laxness böcker bidrog till ökad kunskap om Island. Han var en stor författare i alla fall i Norden även innan han fick Nobelpriset. Han hade ett stort kontaktnät och promotade ofta sig själv. Laxness var mycket angelägen om att nå ut med sina böcker, säger Anna Gunder.

Akademien oenig. Protokollen från Svenska Akademiens omröstningar om vem som ska få Nobelpriset i litteratur är hemliga i 50 år. Hemligstämpeln från diskussionerna om priset till Laxness 1955 är nu offentliga.
Av de gamla dokumenten framgår att det inte alls var självklart att Laxness skulle få priset. Anders Österling, som då var akademiens ständige sekreterare, ville helst att priset skulle delas mellan islänningen Laxness och landsmannen Gunnar Gunnarsson. I ett särskilt yttrande 1955 skriver han så här:
”Att nu endast utmärka Laxness med förbigående av hans äldre kollega Gunnarsson skulle, så länge den senare ännu är fullt verksam, betyda en litterär orättvisa, detta så mycket mera som Gunnarssons författarskap otvivelaktigt rymmer ett större mått av det humanitetspatos.”

Vad betydde priset? På Nobelbanketten i Stadshuset i Stockholm 1955 frågade Halldór Laxness sig själv i sitt tal vad priset skulle betyda: ”Naturligtvis frågade jag mig själv vad det skulle betyda för en fattig vandrare, en författare från en av de mest avlägsna öarna i hela världen, att plötsligt bli utvald av en institution som är så berömd för att stötta kulturen. Jag frågade mig: Vad kan framgång och berömmelse ge en författare? Ett mått av materiellt välbefinnande genom pengarna jag får. Det är klart. Men om en isländsk författare glömmer sitt ursprung som en man ur folket, om han tappar kontakten med och pliktkänslan mot det jordnära livet, som min gamla mormor lärde mig att vörda – vad är då nyttan med berömmelsen och välståndet.”

Hermione skrev:Pickwickklubben, Oliver Twist och Nicholas Nickleby tror jag kommer i den ordning de är skrivna nu. Det finns ju massor att välja bland. Gillar du noveller så finns det en hel del sådant med.

KrigarSjäl skrev:Har fastnat lite för Ryssland & rysk litteratur.

svt skrev:Hennes agent Andrew Nurnberg skriver i ett uttalande:

"Att ha känt Nelle de senaste åren har inte bara varit en fullkomlig glädje, men ett extraordinärt privilegium. När jag såg henne för bara sex veckor sedan var hon full av liv – hennes sinne och busiga intelligens så skarp som någonsin. Hon citerade Thomas More och rättade mig på Tudors historia. Vi har förlorat en stor författare, en stor vän och en ledstjärna för integritet."
---
Boken blev en omedelbar succé och har sålts i över 40 miljoner exemplar världen över. Den kan minst sagt kallas för en kultbok. Den är ett stående inslag i skolundervisningen i USA och 1961 belönades den med Pulitzerpriset. En del av framgången kan vara just perspektivet som Scout ger. Genom att bevittna en händelse med stort allvar ur ett barns ögon, gjorde Harper Lee det möjligt för läsare i alla åldrar att se rasismens följder.

elle skrev:

KrigarSjäl skrev:Har fastnat lite för Ryssland & rysk litteratur.

det förstår jag . kan du också ryska ?

Jonte skrev:Försöker spana in den finska litteraturen.

Sinhue egyptiern av Mika Waltari

Gillade tonen.

Alien skrev:Dödssynden (To Kill a Mockingbird) är en klassiker av Harper Lee. Den utkom år 1960, och författaren belönades med Pulitzerpriset. Boken filmatiserades 1962 (Skuggor över Södern), och Gregory Peck (som spelade advokaten Atticus Finch) fick en Oscar.

Sedan skrev inte Harper Lee någonting mera, förutom en och annan artikel. Ingen uppföljare. Däremot hjälpte hon sin barndomsvän Truman Capote med arbetet med hans dokumentärroman Med kallt blod (1966).

Nu utkommer äntligen en uppföljare till Dödssynden: Go Set a Watchman, 55 år efter debuten. Egentligen skrev hon den första. Huvudpersonen Scouts minnen från sin barndom blev sedan en egen roman. Seden blev manuskriptet till ursprungsromenen tydligen liggande. Harper Lee har alltså inte filat på och förbättrat romanen under dessa år. Så egentligen kunde den givits ut direkt efter Dödssynden. Varför lät hon manus bara ligga? Kände hon att den andra romanen inte kunde leva upp till de höga förväntningarna efter framgången med den första?

http://www.svd.se/kultur/vad-hande-med- ... 976767.svd
http://www.svd.se/kultur/4306769.svd

Italiens mest framstående samtida kulturpersonlighet Umberto Eco har avlidit, 84 år gammal. För allmänheten var han mest känd för romanen ”Rosens namn”, som blev en internationell bestseller.

Umberto Eco var ett typiskt exempel på Medelhavsländernas explosiva, eklektiska intellektuella. Han var filosof, semiotiker, författare och expert på massmedier.