AspergerForum

Kahlokatt skrev:Själv har jag hittills inte lyckats plöja mig igenom Den långa flykten. Läste kanske hundra sidor, men tyckte att kaninerna bara åt och sov...

Tack för kvällens bästa garv. Sitter och hoppar på stolen av skratt.

Vad jag minns av den är att min ena unge såg en filmatisering av den och var helt skräckslagen, hon som annars aldrig blir rädd av några filmer.

Kahlokatt skrev:Själv har jag hittills inte lyckats plöja mig igenom Den långa flykten. Läste kanske hundra sidor, men tyckte att kaninerna bara åt och sov...

Menar du att de glömde para sig?

Jag har inte läst Den långa flykten, men har ett vagt minne av att den gick på TV när jag var kanske 5-6 år. Blev rädd av den och tyckte synd om kaninerna.

En bra bok som folk borde läsa är When gravity fails av George Alec Effinger, och de andra böckerna i serien. Det är en cyberpunkroman i Mellanösternmiljö, och mycket spännande och bra skrivet.

Mellanvärld skrev:

Kahlokatt skrev:Själv har jag hittills inte lyckats plöja mig igenom Den långa flykten. Läste kanske hundra sidor, men tyckte att kaninerna bara åt och sov...

Menar du att de glömde para sig?

Det var bara hankaniner och ingen av dem "bögade loss". De träffar honor senare i boken.

Inser att jag läste mycket "bättre" böcker under tonåren. Gillade Olle Länsberg, Jan Fridegård, Vilhelm Moberg, Väinö Linna mfl då. Har inte läst om dem sedan jag var typ 16. Från 16-22 blev det en del Sartre, Kafka, Bukowski och andra. Sedan gick det utför...

Några få exempel på annat jag gillat:
"Aprilhäxan" av Majgull Axelsson
"The Curious incident of the dog in the night-time" av Mark Haddon
"Fånglägret" av James Clavell (tycker jag är det bästa han skrivit, Shogun och de andra böckerna är rätt kass i jämförelse)
"Den ljuva giftkokerskan" av Arto Paasilinna

Gillar faktiskt Jane Austen. Ok, romanerna är präktiga och det är lyckliga slut. Men det är välskrivet och hon har en underfundig humor när hon driver med de stroppiga överklasstyperna och deras von oben-attityder.

Försökte läsa "På spaning efter den tid som flytt" men gav upp. Oändliga beskrivningar av spetsar, kakutseenden etc. ZZZZZZZZZZZZ.

Kahlokatt skrev:Den långa flykten. Läste kanske hundra sidor, men tyckte att kaninerna bara åt och sov...

Det finns en annan Den långa flykten, av Robert Lewis Taylor (som tidigare fått Pulitzerpris för skönlitteratur), på engelska A Journey to Matecumbe (1961).
Den har tydligen omdöpts till Resan till Matecumbe (1967), antagligen pga sammanblandning.

Det är en humoristisk äventyrsberättelse om några personer och personligheter som jagas av Ku Klux Klan genom den amerikanska södern. Kan kanske säga att den går lite i Mark Twains stil, vilket inte är illa. Hade väl inte tagit upp den här om inte dess namne nämnts, men den är bra och rolig. Tror jag ska packa upp den för omläsning!
(Men Disneys filmatisering är ren skit, se den inte. Sen finns det en bok som heter Mathecumbe, men den vet jag inget om.)

wuwei skrev:Inser att jag läste mycket "bättre" böcker under tonåren. Gillade Olle Länsberg, Jan Fridegård, Vilhelm Moberg, Väinö Linna mfl då. Har inte läst om dem sedan jag var typ 16. Från 16-22 blev det en del Sartre, Kafka, Bukowski och andra. Sedan gick det utför...

Några få exempel på annat jag gillat:
"Aprilhäxan" av Majgull Axelsson
"The Curious incident of the dog in the night-time" av Mark Haddon
"Fånglägret" av James Clavell (tycker jag är det bästa han skrivit, Shogun och de andra böckerna är rätt kass i jämförelse)
"Den ljuva giftkokerskan" av Arto Paasilinna

Gillar faktiskt Jane Austen. Ok, romanerna är präktiga och det är lyckliga slut. Men det är välskrivet och hon har en underfundig humor när hon driver med de stroppiga överklasstyperna och deras von oben-attityder.

Försökte läsa "På spaning efter den tid som flytt" men gav upp. Oändliga beskrivningar av spetsar, kakutseenden etc. ZZZZZZZZZZZZ.

Hur kom du in på Sartre och Bukowski? Var de kända i ditt umgänge eller snokade du upp dem själv?
Har fått för mig att Sartre stod högre i kurs för ett antal år sen, det klassiska författarvalet för den som ville verka intellektuell. Idag är det inte så längre. Idag imponerar man med andra saker. Teknik efter vad det verkar.

Vad gäller Proust tror jag man kan få ut väldigt mycket av det han skriver om man läser några introduktioner. Det är sannerligen inte en författare vars böcker man plockar ur hyllan på måfå.

KrigarSjäl skrev:Hur kom du in på Sartre och Bukowski? Var de kända i ditt umgänge eller snokade du upp dem själv?

Jag är så otroooligt gammal ( ) att både Kafka och Sartre fick vi läsa bitar av i svenskan på gymnasiet. Där blev jag intresserad och läste mer. Bukowski var det min vän (Gehannah) som introducerade för mig någon gång 1988-89 eller så.

Jo, jag erkänner att det är viktigt för mig att verka intellektuell. Inte så mycket för att imponera på andra med att slänga mig med citat eller ha utläggningar om vad jag tycker om olika författare och deras verk. Mer för att jag var, och är fortfarande i viss grad, jäkligt skrämd av att bli kallad för eller ses som korkad. Det ständiga dilemmat för en bond/arbetarunge med taskigt självförtroende? (Se där: ett utmärkt vapen för den här som inte drar sig för att använda folks svagheter emot dem).

Jag har läst massor av saker som inte alls är särskilt imponerande utan närmare sådant man "borde" skämmas för att erkänna att man faktiskt har läst, som Harlequinromaner, böckerna om Bridget Jones, flera böcker av Marian Keyes och Denise Rudberg t ex. Sånt som är underhållande. Sättet att tänka som beskrivs i många av de där böckerna är väldigt fjärran från mitt, den där ytliga upptagenheten av märken, framgång och "rätt" utseende, vilket gör det fascinerande på ett lite äckelbetonat sätt. Eskapism. Som en hel del film.
Bara att skriva det där gör att jag får starka impulser att antingen radera dessa skamfläckar eller börja rada upp sådant jag faktiskt också läst som är att anse som "fint" eller "bra". Men jag nöjer mig med att jag väl gjorde en sådan uppräkning i mitt första inlägg här i tråden. Delvis Off Topic detta, eftersom det kom att handla om en del av de anledningar som kan finnas bakom ens läsande. Stoff för en annan tråd.

wuwei skrev:Jo, jag erkänner att det är viktigt för mig att verka intellektuell. Inte så mycket för att imponera på andra med att slänga mig med citat eller ha utläggningar om vad jag tycker om olika författare och deras verk. Mer för att jag var, och är fortfarande i viss grad, jäkligt skrämd av att bli kallad för eller ses som korkad. Det ständiga dilemmat för en bond/arbetarunge med taskigt självförtroende? (Se där: ett utmärkt vapen för den här som inte drar sig för att använda folks svagheter emot dem).

Jag hoppas inte att du ser "bond/arbetarunge" som en svaghet, för det tycker åtminstone inte jag att det är. Det är oftast snobbiga brats som tror att deras sociala härkomst (kallas det så?) är av någon som helst betydelse, på så vis att de tror att deras blotta existens gör dom bättre än andra, å de får mig att må illa.

prodge64 skrev:Jag hoppas inte att du ser "bond/arbetarunge" som en svaghet, för det tycker åtminstone inte jag att det är.

När jag gick i grundskolan var det en ständig kamp mot både lärare och andra elever att bli av med stämpeln "dum unge från skogen" eftersom det var den förhärskande bilden av oss barn som kom från diverse gårdar utanför samhället. Flera av oss begåvade, t o m högt begåvade, men eftersom vi hade föräldrar som var eller hade varit bönder så sågs det ner på oss. Jag ser även nu hur folk uttalar sig nedvärderande och använder ordet "bönder" om i deras tycke obildade och korkade personer. Men det får stå för dem, de har gjort en kategori och pressat in folk i det facket och tror att alla med den bakgrunden ska in där fast de uppenbarligen inte passar alls.

Men svagheten ligger väl snarare i mina personliga svårigheter med mitt självförtroende och med den klassresa man kan säga att jag (borde ha) gjort i och med att jag har 5-6 års högskole/universitetsstudier bakom mig. Jag kan inte påstå att det är en intellektuell klassresa, då båda mina föräldrar är högst tänkande människor bl a genom sitt ständiga läsande, trots att de då i arbetslivet varit bonde/skogsarbetare och hemmafru/kanslist. Deras bokhylla är en orgie i imponerande titlar, men jag har aldrig upplevt att de läst dessa böcker för att imponera på någon. Men det hände att deras bokhylla provocerade folk som kom på besök och dessa besökare påstod att pappa och mamma ville göra sig märkvärdiga.

Rekommenderas: A Room of One's Own av Virginia Woolf. Ingen skönlitterär bok egentligen, utan snarare hennes tankar om den kvinnliga författarens historia. Den var lite spretig i början, men otroligt bra när kommer igång. Jag är förvånad att jag gillade den såpass mycket då jag tenderar att föredra manliga författare.

Jag är själv arbetarbarn och ser läsning som en rebellisk handling i någon mån. Jag vill kunna genomskåda överheten, lurendrejeriet & kommersialismen och slå dem med deras egna medel. Kunskap ger inte makt per automatik - men det hjälper om man vill ha kontroll över sitt eget liv. För egen del tycker jag att mitt läsande berikat mitt liv.

wuwei skrev:
Jag har läst massor av saker som inte alls är särskilt imponerande utan närmare sådant man "borde" skämmas för att erkänna att man faktiskt har läst, som Harlequinromaner, böckerna om Bridget Jones, flera böcker av Marian Keyes och Denise Rudberg t ex. Sånt som är underhållande. Sättet att tänka som beskrivs i många av de där böckerna är väldigt fjärran från mitt, den där ytliga upptagenheten av märken, framgång och "rätt" utseende, vilket gör det fascinerande på ett lite äckelbetonat sätt.

Man kan också kalla det för studier av majoritetsbefolkningens perspektiv, motsatsen till handikappvetenskap eller nåt ditåt. Tror många aspisar som läser mycket gör det för att förstå människor/människan i gemen. Iaf har det ofta varit så för mig.

Nakata skrev:Tjej, 21 om exakt en månad, bor i Uppsala där jag just nu pluggar juridik (ska dock "hoppa över" till stats i höst). Har inte fått någon AS-diagnos (står i kö för utredning) men har haft både bulimi och anorexia - just nu klassificerad som UNS.

För övrigt älskar jag att läsa, vilket jag ägnar åtskilliga timmar/dag åt. Just nu har jag en hang-up på Haruki Murakami (mitt användarnamn är en karaktär ur Kafka på stranden), Pär Lagerkvist och Franz Kafka. Läser även en hel del filosofi och mina favoritfilosofer är Sören Kierkegaard (även om jag inte håller med om hans syn på religion) och Jean-Paul Sartre. Tränar löpning när jag inte har ont någonstans.

Haruki Murakami är väldigt bra, en av mina favoritförfattare. Har du läst nått av Paolo Coelho eller Banana Yoshimoto?

***

Moderator mnordgren:

Flyttade några inlägg från den här tråden:

vilka-ar-vi-har-t13058.html

KaosPrinsessa skrev:Haruki Murakami är väldigt bra, en av mina favoritförfattare. Har du läst nått av Paolo Coelho eller Banana Yoshimoto?

Har läst Coelho men inte Yoshimoto. Gillar dock inte Coelho särskilt mycket, tycker hans stil är lite för banal på något sätt. Ska definitivt kolla upp Yoshimoto - är det något han skrivit som är särskilt bra enligt dig?

Nakata skrev:Har läst Coelho men inte Yoshimoto. Gillar dock inte Coelho särskilt mycket, tycker hans stil är lite för banal på något sätt. Ska definitivt kolla upp Yoshimoto - är det något han skrivit som är särskilt bra enligt dig?

Det är en hon Jag tycker boken Lizard (novellsamling) och NP är bäst. Tyvärr finns de bara på engelska vad jag vet.

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0671532766

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0571173705

De låter kanske inte så intressanta där men de är bättre än vad de låter.

Yoko Ogawa är en annan författare jag gillar.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100124257

Jag har läst Kök av Banana Yoshimoto, den gillade jag. Något annat av henne finns väl inte översatt till svenska?
Jag har läst några riktigt gamla japanska verk:
Murasaki Shikibus dagbok (Murasaki Shikibu Nikki)
Gatusångerskan Omatsus äventyr (en ganska sorglig berättelse om en burakumin, en japansk kastlös)
Om mitt liv (Sarashima nikki) av "Takasukes dotter".
Jag läste för inte så länge sedan att en gammal japansk klassiker som heter Sei Shonagons kuddbok skulle ges ut på svenska, men har inte sett den vare sig på bibblan eller i bokhandeln.

Min mammas man fick nyligen Yoko Ogawas senaste bok i födelsedagspresent av mig.

Dagobert skrev:Jag tycker också att Moberg blir lite tjatig ibland; Utvandrar-serien kunde ha krympts ner till tre volymer. När jag tänker efter är det nog mest där jag reagerat på det.

Enbart Roberts öra upptar en halv volym. Annars är Ville Moberg en av mina favoriter.

Nu minns jag en roman jag tyckte mycket om:
Tidens gång i backstugan (1957) av Halldór Laxness (nobelpristagare 1955, jo jag tackar jag).
Om en pojkes uppväxt på Island, materiellt fattig men rik på medmänsklighet och upplevelser. Liksom i de gamla isländska sagorna finns inga naturbeskrivningar i boken, det tyckte jag var bra.

Utöver den har jag bara försökt mig på en novellsamling av Laxness, Piplekaren. Den hade dock inget av det jag greps av i backstugan, så jag läste bara färdigt ett par av novellerna.
Ser fram mot att upptäcka fler korn i min smak av Halldór L.

Dagobert skrev:Ser fram mot att upptäcka fler korn i min smak av Halldór L.

Salka Valka ?

En lång... Roman, eller skriver man tjock ?

Mvh segdeg

Dagobert skrev:

Dagobert skrev:Jag tycker också att Moberg blir lite tjatig ibland; Utvandrar-serien kunde ha krympts ner till tre volymer. När jag tänker efter är det nog mest där jag reagerat på det.

Enbart Roberts öra upptar en halv volym. Annars är Ville Moberg en av mina favoriter.

Hahaha, innan jag hade kollat igenom hela tråden tänkte jag "vad fan är Roberts öra för bok!?"

KaosPrinsessa skrev:Sen söker jag faktiskt efter en bok jag läste för ett bra tag sedan men som jag glömde skriva upp vad den hette. Jag minns inte så mycket men det jag minns är följande:

Boken handlar främst om en udda kvinna som tillsammans med några andra flyttar in i ett förfallet hus. Huset består av olika rum med olikfärgade väggar, typ gröna rummet, blåa rummet osv.
Kvinnan som boken då handlar om verkar ha någon psykisk sjukdom men det framgår aldrig om hon har det eller ej. På nätterna vandrar hon runt i huset och hon försöker hitta sin plats i livet och passa in med de andra.
Jag minns att hon ett tag hjälper en av killarna som bor där med hans tänkande och arbete om rättvisa och jämlikhet och det är i hans rum som alla i huset verkar samlas också. Men hon blir sviken av honom, minns inte exakt hur det gick till.
Jag minns lite mer men det är för diffust för att riktigt kunna skrivas ner.

Någon som vet vilken bok jag menar?

Jag vet så väl vilken roman du menar, men jag kommer inte heller ihåg titeln. Omslaget är rätt konstigt och huvudpersonen heter....Mano...?
Vad fan heter den!? Något med huvud? Något med bubbla eller tom i huvudet?

Kahlokatt skrev:Jag vet så väl vilken roman du menar, men jag kommer inte heller ihåg titeln. Omslaget är rätt konstigt och huvudpersonen heter....Mano...?
Vad fan heter den!? Något med huvud? Något med bubbla eller tom i huvudet?

Ja Mano hette hon som har huvudrollen!

Jag har inte läst boken, men jag läser en massa OM böcker och brukar kunna se titlar och författarnamn i huvudet. Jag har googlat runt lite och upptäckte att jag måste ha blandat ihop den med en ungdomsbok som heter Hål i huvudet. Men jag vet hur omslaget till boken om Mano ser ut; det är en bild på "sniskan" av en mörkhårig tjej i rosa tröja mot blå bakgrund. Jag får bara inte upp vare sig titeln eller författaren på näthinnan. Var det inte någon ganska konstig titel? När jag googlar på "Mano" får jag antingen upp sajter på italienska (mano betyder hand) eller sajter om manodepressivitet...
Heter inte boken något med Passa in eller Hitta rum....?