Fantomen på Operan och hans vänner(översättning av
Top Ten Hauntings at the Theater av Aaron Fox, publicerad på Listverse 23 november 2021).
Teatermänniskor är ökända för att vara väldigt vidskepliga. T.ex. säger man "bryt benet" i stället för "lycka till" och vägrar nämna en viss pjäs med häxor och skotska kungar. Å andra sidan är det knappast någon överraskning att nästan alla aktivt använda teatrar har ett spöke.
Hemsökta hotell och kusliga kyrkogårdar brukar få stor uppmärksamhet, men nu är det dags för några teaterspöken att äntligen träda fram ur kulisserna.
Oregon Shakespeare Festival i Ashland, Oregonindex.jpg
Oregon Shakespeare Festival tillkom 1935 och är inte bara en stad, utan en samling med tre olika spelplatser som mellan februari och oktober används för att spela runt elva pjäser om året. Fastän det är döpt efter barden själv, har ensemblen spelat även annat än Shakespeare sedan 1960. Emellertid har en viss Charles Laughton velat framföra sin tolkning av
Kung Lear...även efter sin tragiska död 1963.
Laughton föddes i Scarborough i Skottland 1899, blev skådespelare vid 27 års ålder och debuterade på scenen i West End i London. Under de kommande trettio åren var han med i Broadwayproduktioner och hade huvudroller i filmer, men det var inte förrän 1961 som han skulle få uppfylla sin livslånga dröm om att få spela Kung Lear, i Shakespearepjäsen med samma namn, när den sattes upp på Oregon Shakespeare Festival. Han skulle också få huvudrollen som den komiske riddaren Falstaff i
Muntra fruarna från Windsor. Sorgligt nog dog han i bukspottkörtelcancer 1963 innan han fick uppfylla sin dröm.
Eller, det var vad folk trodde i alla fall;
Muntra Fruarna från Windsor sattes upp som planerat, men många skådespelare hävdade att de hörde Falstaffs djupa skratt, men utan att se någon. Andra hävdade att de bakom stenen såg en mystisk man klädd som Falstaff och att denne mystiske nye skådespelare såg på pricken ut som Charles Laughton!
Spökerierna slutade emellertid inte där. Under framförandet av
Kung Lear sade sig flera skådespelare höra en annan kroppslös röst, som lät nästan ångestfylld, och många hävdade också att de plötsligt kunde se Laughton dyka upp i publiken under Kung Lears dödsscen. Än i dag säger sig folk se Laughtons ande, som sörjer sitt förlorade tillfälle att få spela sin drömroll. Han sägs också vara som mest aktiv och högljudd under uppsättningar av
Kung Lear.