När barnen Sodder gick upp i rökdel IIBrandkåren dök inte upp förrän vid 07:00. Då fanns ingenting annat kvar än rasmassor och het aska. Man sökte efter barnen ända till 11:00, men hittade ingenting. Statens polis kom fram till att branden hade brutit ut p.g.a. felaktiga elledningar, men drog senare tillbaka detta uttalande. Sedan genomförde Fayettevilles brandchef FJ Morris en noggrann undersökning och fann ingenting som motsade 'felaktiga elledningar' och inte heller några spår efter kroppar.
Charles Payne, som arbetade på begravningsbyrån, kom till platsen följande dag för att hämta kropparna, men det fanns inget att hämta. Många år senare kommenterade Paynes hustru Velma i tidningen Beckley Post-Herald: "Det hela verkar vara ett mysterium."
Flera dagar efter branden, genomförde coronern en utredning med hjälp av en jury som skulle fastställa vad som hade orsakat branden. Märkligt nog var en av jurymedlemmarna den man som hade sagt till George att hans barn skulle förintas och att hans hus skulle brinna ned. Föga förvånande kom juryn också fram till att branden berodde på ett elfel.
Men familjen Sodder höll inte med. De mindes att lamporna i huset var tända en bra stund efter att huset hade börjat brinna. Jennie kommenterade senare att de inte skulle ha hittat ut ur huset om inte lamporna hade varit tända. Dessutom hade George nyligen låtit byta ledningar för att installera en ny elektrisk spis. Sodders hade fakta som tydde på att förklaringen med "dåliga ledningar" inte stämde.
Flera andra upptäckter gjorde att familjen Sodder blev allt mer misstänksamma. En telereparatör berättade för dem att någon hade klippt av telefonledningen, vilket kunde vara anledningen till att inte Marion kunde ringa efter hjälp: de hade inte förstörts i branden.
Grannar såg en man stjäla block och talja hos familjen Sodder medan elden fortfarande rasade. Polisen arresterade honom senare, och han erkände att han hade klättrat upp och skurit av ledningarna. Han sade sig ha trott att han skar av elledningarna, men det verkar som om han skar av telefonledningen i stället. Ingen verkar veta vad arresteringen ledde till eller varför polisen inte följde upp det.
Ett annat vittne, en bussförare som arbetade nattskift, sade att han såg "eldbollar" landa på hustaket. Vid det här laget pekade mycket på mordbrand. Senare kom det fram vittnen som sade sig ha sett barnen Sodder.
Följande rapporter kom in:
* En flicka hävdade att hon hade sett barnen i en bil som körde iväg medan elden rasade.
* En person som arbetade på ett motell ungefär 75 km utanför Fayetteville sade sig ha sett barnen dagen efter branden.
* På ett hotell i Charleston, sade en kvinna att hon hade sett barnen checka in tillsammans med två kvinnor och två män av italiensk härkomst. Hon berättade:
"Barnen hade sällskap med två kvinnor och två män, alla med italienskt ursprung. Jag försökte prata vänligt med barnen, men männen uppträdde fientligt och vägrade låta mig prata med barnen. En av männen tittade fientligt på mig; sedan vände han sig om och pratade snabbt på italienska."
* En missionär såg en bild av barnen i tidningen och hävdade att han hade sett dem i ett hus i Cortez i Florida. En privatdetektiv som undersökte detta spår kom fram till att de definitivt hade varit i Cortez, men inte var kvar. Tydligen hade fem personer sett dem där.
Jennie Sodder var inte nöjd med vad man kommit fram till i utredningen och började leta efter svar. Hon experimenterade med djurben i sin vedeldade ugn och gjorde allt för att förinta dem, men kunde inte få dem att bli till aska.
När hon läste i tidningen om en annan husbrand, där huset brann ned till grunden och sju familjemedlemmar dog, visste Jennie att hon var något på spåren. Utredarna hade hittat rester efter alla sju kropparna i rasmassorna.
Frustrerad av bristen på svar från myndigheterna i Sodder-fallet, sökte hon upp en krematorieanställd. Han försäkrade att t.o.m. kroppar som bränns i 2000 grader i två timmar lämnar svedda ben efter sig. Vid Ground Zero, efter 11 september-atteckerna, hittade man mänskliga kvarlevor trots att det som hade brunnit var jetbränsle. Det är helt enkelt omöjligt att en elbrand som varade i 45 minuter skulle leda till att föremål klarade sig, men helt förinta barnen Sodder.
George och Jennie anlitade en privatspanare, C.C. Tinsley, som hjälpte till att utreda barnen Sodders försvinnande. Han hörde talas om att brandchef Morris sagt till några personer att han hade hittat ett hjärta på platsen och begravt det i en dynamitlåda. Detektiven kontaktade Morris och övertalade chefen att visa det för honom och George. Tillsammans gick de till platsen och grävde upp det.
Tinsley tog organet till en begravningsentreprenör, som kom fram till att det var en bit kolever. George skickade också levern till Washington för ett test, och svaret bekräftade att det var kolever. Organet hade emellertid aldrig utsatts för någon eld, vilket indikerade att Morris hade placerat det där senare. Rykten cirkulerade om att Morris hade erkänt för några människor att han hade lagt organet i rasmassorna för att lugna familjen Sodder och få dem att sluta utreda. Helt tydligt ville myndigheterna att de skulle tro att barnen hade dött i elden.
Tre månader efter katastrofen, besökte familjen Sodder platsen för sitt gamla hem och lilla Sylvia lekte i rasmassorna, när hon hittade ett ihåligt grönt föremål gjort av hårdgummi. Det hade ett vridbart lock. Sylvia undrade om det kunde ha varit föremålet som träffade taket. George tog med sig det märkliga föremålet till de militära myndigheterna, som sade att det var en "brandbombs-ananas," mer känt som en napalmbomb.
1949 anlitade George och Jennie en patolog från Washington D.C., doktor Oscar B. Hunter Jr. Några dagar efter elden hade George Sodder täckt över vad som fanns kvar av källaren med ett meterdjupt jordlager, eftersom han planerade att förvandla platsen till ett minnesmärke över sina barn.
Under Hunters utgrävningar av platsen, kom några mänskliga kotor upp till ytan. Han skickade dem för analys på Smithsonian Institution. Forskare kom fram till att åldern på benen inte stämde överens med åldern på barnen Sodder och att de inte visade några tecken på att ha svetts av eld." Benen", stod det i rapporten, "hade förmodligen legat i jorden som George hade använt för att fylla igen källaren." (Abbott, 2012).
memorial-at-fire-site.jpg