AspergerForum

Kan inte koppla bort texten alls om den är på svenska utan måste lyssna på den. Av den anledningen har jag också väldigt svårt att tolerera "bakgrundsmusik". Är den dock på engelska kan jag ofta ignorera den och på andra språk som jag inte förstår är det ännu lättare men måste jag ha något på bakgrunden föredrar jag om de inte sjunger.

nescio skrev:Jag bryr mig nästan inte alls om texten. Om den inte är på svenska är det ju svårt att höra vad de sjunger också. I mycket sällsynta fall är texten viktigast, t ex i Cornelis Vreeswijks Brev Från Kolonien.

Samma här, fastän jag gillar singer-songwriters. Har kommit på mig själv med att gå och sjunga "I was selling men my booodyyy...." när jag lyssnade på en gammal skotsk ballad.

Jag tycker ofta att det blir för smärtsamt och går för nära inpå om jag hör på svenska sånger; jag börjar så lätt gråta, så ibland föredrar jag att lyssna på språk jag inte alls förstår, som skotsk gaeliska eller samiska. En del av Joni Mitchells texter kan jag.

Som tonåring hörde jag alltid på musikalsoundtrack, men det gör jag nästan aldrig nu, för jag lever mig in så otroligt mycket att det nästan blir jobbigt. Jag kan det svenska Phantom of the Opera-soundtracket utantill och har även kunnat CATS, Chess och Kristina från Duvemåla.

Jag har väldigt svårt att uppfatta texten i musik.

Kanin skrev:

Sadistic skrev:

Erika skrev:jag har adhd, och när jag var yngre kunde jag ingen text till någon musik.
Jag kunde det om jag lyssnat riktigt mycket på låten.

Men det är samma med att jag inte kan nästan något namn på någon skådespelare.
Om jag ser ansiktet vet jag exakt vilka fimer de spelar i.

Jag tror jag är mer att ser helheten lite och inte riktigt bryr mig om deras namn, men det går upp och ner.
Ibland kan jag alla namn på allt, sen kan det plötsligt försvinna.

precis samma här ^^
har både adhd/AS så vet inte om det finns nån conncetion mellan dem? ( handikappen sinsemellan tänkte jag )

Jag har inte ADHD, men kommer likväl inte ihåg några texter (möjligtvis någon kort fras) och har ofta mycket svårt att komma ihåg namn (siffror är enklare).

Ja jag vet inte vad det kan bero på, jag har också as. Så är väl ibland att de inte sammarbetar med varandra, så har jag oftas upplevt, adhdn vill springa hundra mil, medan as:n vill inte göra det!
En evig balans! (: Jag har mycket lättare för siffror, gick bra för mig på matten i skolan tillexempel! Siffror är nog lite mer rak på sak, tror jag.

Bump!

Det är melodin som man fastnar för först. Men jag kan inte låta bli att lyssna på texten och försöka förstå vad den handlar om, när det är på svenska el engelska. På gympan borde jag koncentrera mig till 100% på rörelserna till musik, men bara måste avkoda texten också.

Yo no soy marinero, soy capitan, soy capitan (skrytmåns, du ljuger bara, du är säkert bara sjöman)

Här var spanskan så enkel att jag kunde förstå den.

För mig beror det på och skiftar över tid.

Vissa perioder har jag grävt ned mig i texter helt.
Andra lyssnat på rösten mest av allt, men inte orden. Har i nästan hela mitt liv varit extremt petig gällande röster, har de låtit det minsta fel för mitt öra har jag inte kunnat lyssna på musiken alls.
Numera är jag inte alls lika känslig längre, även om rösten fortfarande påverkar mycket.
Sen några år tillbaka har jag för första gången börjat lyssna på instrumentalmusik och t.o.m. föredrar det ibland, beroende på.

Nu har jag nyligen börjat lyssna på/läsa texter igen, egentligen mest för att veta vad jag stoppar i skallen. Har inga problem med t.ex. beskrivningar av mörkare sidor av det mänskliga psyket, sånt hör också till livet, men det finns gränser jag inte vill överskrida.
Och sen finns det förstås texter man vill höra för att de är så fantastiskt bra.

Märker att jag har skrivit så gott som samma saker två gånger i den här tråden...ber om ursäkt för det.
Jag har börjat anstränga mig mer med att verkligen lyssna på vad folk sjunger. Leonard Cohen tycker jag mycket om, men hans texter kan vara kryptiska.

Inget av dem, ljuden är bäst.

Lyssnar nog mest på melodin om det inte är någon speciell låt där jag vill lyssna på texten i något särskilt syfte.

Melodin och kvaliten på sångrösten är viktigare än texten tycker jag. En vacker och meningsfull text är såklart välkommet också. Om jag skall ge ett litet exempel på perfektion så kan jag nämna världens bästa rockgrupp Disturbed och deras sångare David Draiman.

Melodin tror jag.

I den ljuvliga, sorgliga "Ach, Ich fühl's" ur Trollflöjten lyssnar jag mer på musiken (sång och instrument) än på texten. Den är ju svår att höra så jag kollade upp den och blev förvånad och besviken. Lite mer hade jag väntat mig. Men det blir väl gärna så när Mozart tonsätter en text...


Anna Moffo - "Ach, ich fühl's" (musik Mozart, text Schikaneder)

Texten:

Jag lyssnar definitivt mer på melodin, men jag känner att jag därmed ofta missar någonting. Det händer ju att texten är apbra och då är det rätt synd att jag inte hör den.