AustenAnnie skrev:Har alltid haft en förkärlek för tidigt 1800-tal så hade gärna velat utforska hur det hade varit att leva på den tiden. Slår vad om att det var rätt hårt och till stor del begränsande och inte alls lika rosaskimrande som alla dåtidens författare vill få det till.
Om vi tänker mer nutida så hade jag inte tackat nej till att få byta liv med en tatuerare för en dag. Eller att få känna på hur det är att leva som svensk skådespelare. Hade inte tackat nej till det heller.
1. Om du läser annat än Jane Austen och systrarna Brunte kan du nog få en skaplig bild av artonhundratalet.
Jag håller med om att det är en fantastiskt intressant epok, i synnerhet slutet av artonhundratalet, alltså Strindbergs, Zolas och Conan Doyles tid.
2. Jag har fått åtminstone en inblick i tatuerarlivet eftersom jag var shop assistant ett tag. Det är mycket arbete bakom disken, som kunden inte ser.
Det är nålar som ska lödas och steriliseras, ytor som ska desinficeras, material som ska inhandlas, kopiatorer som ska fungera, en lokalhyra som ska in, kunder som aldrig dyker upp på bokad tid. För att inte tala om allt teckningsarbete utom studiotimmarna.
3. Livet som svensk skådespelare?
Ptja, det ser nog väldigt olika ut beroende på vem du frågar.
Frågar du Stellan Skarsgård får du en annan bild än om du frågar en glad amatör.