Svenska invandrare i Amerika
Postat: 2013-11-14 3:38:15
Svenskar som invandrade till Förenta staterna på 1800-talet, då tänker man automatiskt på bönderna i Mobergs Utvandrarserie. Men de flesta flyttade till städerna. Och en del hamnade i rena slummen, som Swede Hollow i S:t Paul, Minnesota.
Ja, klart man hellre vill tänka sig de svenska utvandrarna som lyckade (om än inte alltid lyckliga) bönder än föraktade sluminvånare. Svenskarna sågs inte ens som "riktiga vita". Vit associerades tydligen mer med graden av anpassning än med hudfärgen:
När svenskarna försvann därifrån följdes de av italienare och polacker. Nu är det "svenska hålet" en park och inga spår finns kvar.
En del av svenskarna steg uppåt och hamnade i något finare svenskkvarter. T ex på Cedar Avenue i tvillingstaden Minneapolis, som kallades "Snoose Boulevard" pga svenskarnas snusande. Men idag bor somalier på den gatan.
http://www.dn.se/kultur-noje/valkommen- ... ensk-slum/DN Kultur skrev:Dalgången var från 1880-talet känd som Swede Hollow, ett av stadens värsta slumområden och hem för minst tusen människor i fallfärdiga skjul, byggda utanför alla stadsplaner. Merparten av dem var immigranter från Sverige.
I tidningen St Paul Daily Globe hittar man i mars 1886 ett intressant reportage, "THE SQUATTER'S HOME" – "En främmande bosättning mitt i St Paul, och dess främmande Invånare". Signaturen "Grundy" har bestämt sig för att slumma en stund och vågar sig ned i denna okända terräng, där han möter "små linhåriga barn i illasittande, smutsiga kläder" som åker släde på en gammal träskiva "och tjattrar med varandra på ett obegripligt språk". Journalisten slås ändå av tystnaden, hur han stirras ut av misstänksamma, blonda sluminvånare. "Inte ens hundarna skäller ju här."
Han noterar också hur Swede Hollow-borna får betala en och en halv dollar i månaden för att slå upp sitt skjul på platsen, men i övrigt saknar alla rättigheter och när som helst kan vräkas. Flera familjer delar på varje hus, som mäter kanske tolv kvadratmeter. Den svårt nedsmutsade Phalen Creek som rinner genom dalen är en ständig källa till oro, då man tömmer allt sitt avfall där, inklusive det från dassen. I andra tidningsartiklar från tiden oroar sig myndigheterna för risken av ett kolerautbrott och kallar Swede Hollow för "en miniatyr av det primitiva Sverige". Men "Grundy" skriver: "De vithåriga männen, kvinnorna och barnen nere i dalen bryr sig föga om sådana diskussioner, fjärran som de lever från stadens buller och förvirring." Han slutar med orden att de helt enkelt är "lyckliga".
Invånarna i Swede Hollow har inte lämnat många spår efter sig i arkiven, men här och var hittar man en faktaskärva, som i kyrkböckerna från den svenska lutherska församlingen. En grupp verkar ha utvandrat från Ystadsregionen, en annan från Sundsvall. De heter sådant som Bengta Nilsson, Anders Andersson, Erik Lindgren eller Bertha Svensson. Josephina Andersson blev nio månader gammal och dog 1890. Alma Maria Anderson blev ett och ett halvt.
Ja, klart man hellre vill tänka sig de svenska utvandrarna som lyckade (om än inte alltid lyckliga) bönder än föraktade sluminvånare. Svenskarna sågs inte ens som "riktiga vita". Vit associerades tydligen mer med graden av anpassning än med hudfärgen:
– Svenskar, inte minst kvinnor, fick senare rykte om sig att vara duktiga arbetare. Men när de kom spreds först bilden av "the dumb swede", "den dumma/stumma svensken" – vilket berodde på att de hade svårt att lära sig engelska. Under en period var svenskar inte riktigt lika "vita" i amerikansk mening som anglosaxare och tyskar – sedan kom en våg av slavisk invandring, och då blev svenskarna "vitare".
Den amerikanska immigrationsforskaren Rudolph Vecoli, som dog 2008, har också han skrivit om svenskarna och "vitheten". I sitt bidrag till Phil Andersons och Dag Blancks antologi "Swedes in the Twin Cities" citerar han skogshuggaren Horace Glenn, som 1901 skriver hem och beklagar sig:
"Här är vi högst femton vita män på sextio svenskar, men vi håller dem kort och de vet vem som bestämmer... det är bara på kvällarna jag behöver ha något att göra med de djuriska varelser man kallar svenskar... att gå bakom en rad svenskar är inget för en man med väl utvecklat luktsinne. Den stanken kan bara komma från en lång rad av otvättade förfäder."
Som Vecoli påpekar finns det fler vittnesbörd om att man beklagade sig över svenskarnas särskilda lukt, som inte sällan påminde om strömming. Men redan när Daily Globe gör ett återbesök i Swede Hollow i maj 1898 märker man att något håller på att förändras i synen på den svenska slummen. Artikeln handlar om en dam på jakt efter ett hembiträde och hon har hört att svenskor är renliga. Det som slår henne på plats är just hur man mirakulöst nog lyckas hålla rent i de små skjulen. Språkkunskaperna är det fortfarande si och så med, men "mrs Blank" hittar till sist en passande flicka.
När svenskarna försvann därifrån följdes de av italienare och polacker. Nu är det "svenska hålet" en park och inga spår finns kvar.
En del av svenskarna steg uppåt och hamnade i något finare svenskkvarter. T ex på Cedar Avenue i tvillingstaden Minneapolis, som kallades "Snoose Boulevard" pga svenskarnas snusande. Men idag bor somalier på den gatan.