Om någon undrar varför jag skriver det här så var det för att någon gav Finsk Lapphund och Engelsk Springer Spaniel som förslag på hundar, så jag skriver min syn på hunden och hur just min hund är.För ett tag sedan skaffade vi en
Finsk Lapphund. Något mer "jag-bryr-mig-inte-om-dig"-attityd mot främlingar än var våran Springer Spaniel har. Han skäller om det är något misstänksamt ljud där ute, om främmande personer går in på gården (eller bara förbi huset för den delen..). Han skäller aldrig på mig. Han har skällt några gånger, men det har varit när jag stampat på bron och/eller kommit hem med någon annan. När personerna väl kommer in är han däremot väldigt trevlig och hälsar men sedan är dom oftast inte särskilt intressanta längre.
Finska Lapphundar har ofta väldigt lätt till skall, men det går såklart att träna bort. Han skäller även när han blir uppjagad, vid lek och om man till exempel springer snabbt, och fyfan vilket jobbigt skall han har. Han kan verkligen skälla på olika sätt men det enda skallet som inte gör ont i huvudet är när han skäller på dörren..)
Lapphundar kräver minimal pälsvård. Regnar det så rinner vattnet av, eller så blir han blöt men bara han ruskar sig så flyger allt av och han torkar jättesnabbt. Det man kan behöva göra är att borsta lite då och då (behövs knappt). Den tovar sig inte och ser väldigt fin ut av sig själv. Min hund väger 17kg (tror jag) och det är alltså en hane. Har mött folk som haft lapphundar och de påstår att deras hundar är små i jämförelse med honom. Förmodligen då de flesta varit tikar, men
lapphundarna kan väga mer och jag själv tycker att han faktiskt är liten.
Skulle beskriva han som en väldigt vaksam hund, beredd på allt. Han kan ligga nedanför mig när jag sitter vid datorn och han kan i princip sova, men bara jag är på väg att ställa mig upp så hoppar han snabbt upp och är redo att följa mig. Han blir även lättare misstänksam mot ljud och "konstiga" saker och dessutom lättare skrämd än Springern som snarare blir nyfiken (anser jag). Dessutom är han väldigt uppmärksam, märker verkligen allt på både nära och lång håll. Även om han inte är världens lydigaste hund (vårat fel - vi har inte tränat så mycket) så är han otroligt lyhörd. Han reagerar väldigt bra på positiv inlärning. Min pappa var rätt "hård" på honom och har rytit i åt honom när han var liten, och det har pappa fått ångra nu senare då han inte alls litar lika mycket på honom. Han var så van vid Springern som i princip inte skulle reagera om så en bomb släpptes bredvid honom. Men skulle man vilja lära honom ("
lappen") något så har han väldigt lätt för det.
Jättetrevlig hund som älskar att mysa men inte på ett extremt sätt utan bara att han får sitta med ryggen mot en och bli kliad. Han kan nöja sig med att ligga och titta på medan Springern jämt ska vara "mitt i smeten"
När han är understimulerad, stressad och liknande saker så börjar han snurra runt och bita på sig själv. Han håller på med klickerträning, spårning, rallylydnad (hobbynivå, bara för att han ska ha kul, ha något att göra och inte flippa ur helt
.)
Nu har visserligen inte våran
Lapphund bott tillsammans med barn, men jag kan tänka mig att det skulle fungera bra om dom växer upp med barn då dom verkligen är jättesnälla (hundarna alltså).