Jaha.
Jag är uppfödd med en
Engelsk Springer Spaniel. Vi skaffade honom när jag var åtta år. Jag är arton nu (Han fyllde precis 10 år). Mina föräldrar valde den rasen då den skulle användas som en aktiv sällskapshund. Flera i omgivningen hade
Springers, och mina föräldrar tyckte de verkade som en väldigt trevlig hund, smidig, lagom storlek och att de krävde lagom mycket motion och sysselsättning.
Sååå... hunden vi köpte var kanske inte den "typiska"
springern gällande allt. Han blev hur som helst större än förväntat, 29kg. Han tyckte det var skittråkigt och jobbigt att följa med och springa. Han är som en traktor bara går och går men det går varken att få honom att gå snabbare eller saktare. Rätt klumpig är han nog också. En riktig dumsnäll hund, älskar allt och alla. Ogillar vatten! Haha, men att bada i lerpölar är skojs. Han har haft väldiga problem med huden (eksem), kronisk öroninflammation. Även någon slags bakterie vid hakan som vägrar förvinna så han luktar verkligen förjävligt. Han hade(har?) en autoimmun sjukdom, så han blev blind tidigt (pga sjukdomen? osäker). Han kräver borstning och klippning, annars blir han lätt tovig. Han drar även med sig halva skogen hem då det fastnar under magen på honom. När han var yngre viftade han även ofta så mycket och hårt med sin svans så att det började blöda för att han slog i saker.
Han har även varit en väldigt tyst hund. Han skäller i princip aldrig, förutom när han "kräver" uppmärksamhet och då handlar det om att han tycker att maten/promenaden är försenad, vattenskålen är tom eller att han vill ut/in genom en dörr som är stängd. Han har ett väldigt kontaktbehov, vill helst inte vara själv. Ingen bra vakthund alls då han bara blir glad om det kommer folk och varnar inte på något sätt mer än att vifta på svansen om han hör att någon är på väg in (och gnäller om personen tar för lång tid på sig).
Så ja, dom mina föräldrar kände som också hade
Springers (ifrån annan uppfödare), deras hundar hade även problem. Öroninflammation och eksem (som aldrig blev riktigt bra). Sen så var det visst någon som skaffade en
Springer som fick fnatt. Blev "galen" så dom fick avliva den. Tydligen existerade den sjukdomen eller vad det var just hos
Springers (källa?).
Alltså, om jag minns rätt så högg den utan anledning och utan att visa att den skulle hugga innan eller någonting sådant. Sen att just dom här hundarna har haft mycket problem betyder inte alls att det är en dålig ras. Men jag skulle nog aldrig skaffa den själv, även om man inte kan träffa positivare hundar som ofta har sjukt mycket energi och vill göra sin ägare till lags hela tiden. Bortsett ifrån alla problem dom verkar ha så är dom nästan perfekta!