Kahlokatt skrev:slackern skrev:Pitcairnöarna är lite coola. Det är världens minsta demokrati med ungefär ett femtiotal invånare. Kan väll även nämnas att visa utav dom som bor där är ättlingar till myteristerna på Bounty.
Pitcairn är definitivt ingen demokrati, det är ett sexhelvete där hälften av invånarna dömts för sexuella övergrepp på minderåriga. Alla på ön lever enligt flera hundra år gamla regler blandade med sjundedagsadventistisk tro. Kvinnorna anklagar sig själva för övergreppen och menar att de "frestat" männen. Alla känner alla på ön, folk kan t.o.m. läsa av varandras fotspår, och det finns ingenstans där man får vara i fred och bara vara sig själv. Det verkar vara ett helvete.
http://en.wikipedia.org/wiki/Pitcairn_s ... al_of_2004
Jag skulle inte vilja leva på en liten ö, även om det kunde vara intressant att besöka. Isoleringen leder till insularism och till att man lever efter egna regler.
Tänk att behöva leva i all evighet nära sina våldtäktsmän, jag förstår att kvinnorna på ön drog tillbaka sina anklagelser. De som hade flyttat till Nya Zeeland slapp vara rädda för repressalier.
Myteriet på Bounty tycktes ju sluta lyckligt med att männen kunde bo på en "paradisö" resten av livet. Men där människor finns, där finns inget paradis.
Efter myteriet på Bounty 1789 begav sig myteristerna under ledning av Fletcher Christian först till Tahiti. Nio av myteristerna, tillsammans med sex tahitiska män och elva tahitiska kvinnor, lämnade Tahiti och landsteg på Pitcairn den 23 januari 1790. De tog vara på allt användbart på Bounty och Matthew Quintal satte fartyget i brand. Det dröjde till 1808 innan det amerikanska fartyget Topaz under kapten Mayhew Folger kom till ön.
Livet på ön hade kommit att präglas av våld och förtryck mot tahitierna, och ledde till döden för de flesta av männen. Brittiska sjömän, som besökte ön 1814, hittade bara en myterist vid liv, John Adams som levde med nio kvinnor. Kvinnorna hade fått barn med några av de avlidna myteristerna och dessa barn var vid liv.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Pitcairn%C3%B6arnaJa, det borde de kunnat räkna ut i förväg: 15 män och 11 kvinnor, det går inte ihop. Men jag tror faktiskt det hade gått illa även om det varit 15 män och 15 kvinnor. Jag spekulerar i om myteristerna var särskilt trotsiga typer som inte ville underkasta sig och lyda några regler. På ön fanns ingen polis och de skapade sina egna regler.
Pitcairn skulle kunna kallas för "pedofilön". Det dåliga ryktet är självförvållat.
Den 30 september 2004 hölls en rättegång mot sju män bosatta på Pitcairn, däribland borgmästaren, som åtalats för sexuella övergrepp i 55 fall, varav en del mot minderåriga.
Den 24 (eller 29) oktober befanns alla utom en person vara skyldiga till minst en av åtalspunkterna. Borgmästaren, hans son och ytterligare en man dömdes till mellan 2 och 6 års fängelse. En man som ångrat sig under rättegången dömdes till samhällstjänst på ön. Domarna vann inte laga kraft förrän 2006 då Kungliga Rådet (Privy Council) i Storbritannien slutligen fastslagit Storbritanniens suveränitet över ön efter den längsta förhandlingen i rådet på 100 år. Ytterligare sex personer som inte var bosatta på Pitcairn åtalades på sammanlagt 41 punkter i en separat rättegång i Auckland, Nya Zeeland 2005. Samtliga personer som innehade något förtroendeuppdrag på ön för den brittiska administrationens räkning tvangs att avgå.
Öborna försökte undvika en rättsprocess genom att hävda att Storbritannien aldrig formellt tagit öarna i besittning och att de därför inte stod under brittisk lag.
I ett litet samhälle skulle man kunna tro att de som inte var skyldiga skulle fördöma de skyldiga. Det skulle kunna hålla folk i schack om de visste att de skulle bli utfrysta. Men så blev det inte. Fördömandet riktade sig mot brittiska staten, inte mot männen.
Många öbor höll sig borta från rättegången då de "ville kunna se alla andra öbor i ögonen". "Vi vill inget veta", sa de. "Vi måste ändå hjälpa varandra för att överleva på ön", var också en vanlig åsikt bland de oskyldiga som bojkottade rättegången. Öbon Mike Warren uttryckte i nyzeeländsk radio vad de flesta öbor kände efter rättegången: "Invånarna på Pitcairn har utsatts för mobbning av brittiska staten."
Pitcairn Island skulle jag inte vilja besöka av flera orsaker.
På ön finns varken hotell, hamn eller flygplats.
---
Man kan också åka med några av de fraktbåtar som då och då går mellan Nya Zeeland och Pitcairn. Resan tar sju dygn och båttrafiken följer inga fasta tidtabeller, så det gäller att resa tillbaka när tillfälle ges. Annars kan man bli fast på öarna under en längre tid än beräknat.
Upplagt för en skräckfilm.