Jag gillar film i största allmänhet, så nedanstående lista är troligen inte komplett på något vis, men utgör kanske ändå något slags representativt urval (utöver en hel del av dem som redan nämnts):
Persona - snyggt foto, för att det är en riktig jävla psykfilm och så är det nå't med diktionen i Bergmans filmer (och kanske många äldre filmer överlag) som tilltalar mig.
Upstream Color - en unik film av ett slag som inte görs så ofta, lite udda story som tilltalade mig och ljuddesign spelar en viss roll också, vilket fascinerar mig i största allmänhet.
Repulsion - ett skickligt, men ändå ganska enkelt berättat, psykdrama som faktiskt lyckades skrämma mig.
Old Boy - hämnden - ultravåldskoreografi med intressant story.
Stardust - för att jag är en romantiker, men även gillar gammaldags äventyr.
Suspiria - lite töntig bitvis, men snyggt filmad, snitsig användning av färger och cool titelmusik.
The Wizard of Oz (1939) - fin musikalfilm med en hel del roliga dansnummer och tungvrickningar.
Singin' in the Rain - bitvis lite väl smörig och repetitiv, men överlag en bra dansfilm med skickliga/underhållande dansnummer.
...och så såg jag just den där filmen som så många tycks gilla att såga, men som jag gillade, så den får bli den här listans hedersfavorit (det vill säga kanske ingen favorit som de andra, men den får vara med ändå):
Holy Motors - Mystisk och intressant berättad historia som dröjde sig kvar i minnet. Jag planerar för övrigt att se om den snart, men det har inte blivit av än.
Den gamla tidens screwballkomedier (fast jag kommer inte ihåg några titlar just nu) är alltid underhållande och så slinker det väl ner en och annan romantisk komedi också (som till exempel
Les émotifs anonymes, som visades i forna tiders tablåteve under julhelgen, som tar upp ämnet högkänslighet - fast jag hade hellre sett den som en dramakomedi; i nuvarande skick blir den något överdriven, som romantiska komedier så ofta är, men huvudrollsinnehaverskan var å andra sidan söt, så det kompenserar litegrann för de borttappade nyanserna
).
Jag höll på att glömma
Eraserhead och
Lost Highway, vilka förstås också måste nämnas - och Cronenbergs filmer förstås.
Eraserhead var för övrigt den första David Lynch-film jag såg och den blev genast en favorit för att det då var något helt nytt för mig att det kunde göras sådana filmer.
Det får räcka för den här gången.
Postat: 2015-12-14 9:29:35
och radda upp får ni också gärna göra om ni vill 