Vill man göra det riktigt ska det definitivt vara med ett ofärgat lack först, det färgade lacket ovanpå det lagret när det torkat
(eller snarare nog faktiskt två lager ofärgat underst som skydd för nageln!), och ett skyddande lager ofärgat lack igen överst som skydd.
Det är just om man använder många typer av färgat lack direkt på nageln som själva nageln kan gulna av någon substans i lacket.
Detta har jag lyckats råka snubbla över att läsa här och var hur många gånger som helst i olika sammanhang sedan jag var barn, tror jag, så jag trodde det var elementär basic kunskap inom könet som förväntas slabba med färg på naglarna, men nog har man sett i sina dagar att det inte är så.
Sedan är ju några enkla tumregler - som jag redan skrivit om i en tidigare tråd i ämnet härom året - att färgat lack ofta kan få *ganska* långa naglar att se kortare ut än de är, och då får det ju inte direkt någon skönhetshöjande effekt utan snarare tvärtom.
Nagellacket är ju det som ska dra folks blickar till naglarna, så är då budskapet "titta vilka fina naglar jag har" eller bara i största allmänhet "titta på mina naglar, visst blev de fina i den här fina färgen?"
Är det naglarna som är fina från början kan en snygg lackering förhöja skönhetsintrycket enormt, men är det inte mycket till naglar som har målats, eller om det inte är snyggt (typ inte ordentligt) målat, eller i en gräslig färg, så borde man hellre låtit bli. My five cents.
Och jag tycker bara nyanser av färgerna som finns naturligt hos oss själva i olika bemärkelser, blodets röda färg och den bruna färg vi kan få av solen, gör sig bra på naglar.
Blått, grönt, gult... urrrk...
Vitt... öhh... tog du Tipp-ex???
Och för att inte tala om svart som är i mitt tycke klart gräsligast. Naturligt svarta naglar indikerar att handen mår jävligt dåligt, om man säger så.
Snyggt... mjaaaa.... i något sammanhang har jag kommit på mig själv med att fascineras av någon tjejs svarta naglar, men då var de också välodlade snygga långa till att börja med, och jag misstänker att det hade att göra med utseendet i övrigt, färgnyansen på själva huden och så...
Plus då att det är snyggt med naglar som är filade i fingrets och nagelns naturliga form med rund kant, men onaturligt och skitfult med en rak kant.
Ja, sådant där är en hel vetenskap om man vill bry sig om det ordentligt.
Sedan känner man sig ju skitkonstig som kille som bryr sig om sådant, så att man nästan aldrig yttrar sig i ämnet.
Tjejer som bryr sig om - och gillar - att ägna sig åt sådant borde väl gilla en kille som verkligen uppskattar det mer än en som inte bryr sig, så jag önskar jag hade vågat kläcka ur mig komplimanger om snygga naglar mer under årens lopp...
En dråplig detalj med mina relationer och "relationer" genom tiderna apropå det är att jag med mycket få undantag just aldrig har frågat någon hurdana naglar hon har innan vi setts (jag är ju en sådan som bara har kunnat träffa de jag träffat via nätet), men att en stor majoritet av tjejerna jag dejtat har visat sig ha riktigt fina naglar.