Har nu varit på bägge ställena.
Folkminnesarkivet fanns i ett åttkantigt hus. Jag fick låsa in allt och sen ta med mig min släktforskningspärm, anteckningsblock och penna till "forskarsalen". Det var ett inte särskilt stort rum ("sal" var inte rätta ordet) med flera arkivskåp och fyra sittplatser vid bord. Ingen trängsel, fanns bara en annan forskare där. Känns nästan väl anspråksfullt att kalla mig "forskare".
Tyvärr var det kallt så jag frös. Det var ändå 22 grader enligt receptionisten, men det fanns en ständigt brusande fläkt och jag var dessutom våt efter en regnskur. Nästa gång jag går dit blir det till att ta på en tjock tröja.
Carolina är avskräckande stort. Irrade länge omkring för att leta en toa. Hittade en herrtoa och en handikapptoa, men var fanns damtoan? Den var dold bakom klungan av studenter som höll till vid skåpen. Inte fick man ta in något att äta och dricka in till själva biblioteket heller. Så jag satt i kafeterian och åt medhavd choklad och drack medhavd dryck. Det fanns en automat för varma drycker men den vågade jag inte använda (alla okända apparater brukar krångla för mig). Och inget ätbart fanns. Någon servering fanns förstås inte heller. Så "kafeteria" kändes inte som rätta ordet, snarare "rastplats" el "uppehållsrum".
Så var det dags att gå in i det heligaste. Gick först till receptionen men de hänvisade till informationen innanför dörrarna. Nej, Folkminnesarkivet känns mycket trivsammare, om man bara byltar på sig ordentligt först.
Nå, nu har jag iaf kommit så långt som till min
farfars farfars farfars farfars farfars farfar, och längre kommer jag inte. Han föddes ca 1567. Det är tur att andra forskat före mig, eftersom kyrkoböckerna är så svårlästa.
Jag skrev rent mina anteckningar och skrev nya antavlor. Men sedan kraschade Open Office, så allt nytt jag skrivit in måste jag nu skriva in igen, mycket irriterande.