Den stora fantastiska tråden om efternamn och namnbyten!
Postat: 2009-12-03 23:20:00
Från namnsdagstråden:
Nej, det är samma problem över huvud taget. Att det inte är ett namn mamma har burit, bara hennes historiska släktnamn som senast bars på hennnes raka fädernelinje av en anfader död 1743. Sedan blev man alltså bönder och sedan statare och bar fadersnamn, som frös med Jansson som fast efternamn på mammas gren.
Då finns ingen rutin för att bara peta in det som mellannamn. Däremot inga problem om jag skulle flirta in mig hos en kvinnlig släkting, gifta mig och lägga till min hustrus efternamn som mellannamn.
Det hade förresten varit något mer logiskt om min mammas gren av släkten hade hetat Andersson än Jansson. Mammas farfarsfar behöll av någon märklig anledning sin far Anders Janssons efternamn Jansson medan hans syskon skrevs Andersson och Andersdotter, och på grenen från en bror blev det alltså Andersson en hel generation tills alla där antog ett helt nytt namn. Ingen hade ju någon susning längre om att de var en gren av släkten de Val, inte förrän jag upptäckte det för tre år sedan...
Skulle jag försöka ansöka om namnbyte, är de Wahl en av de stavningar som har minst antal bärare att be om lov. Det finns ett 20-tal de Val, ett 20-tal de Vahl, ett 20-tal de Wahl, ett 20-tal de Wall, ett 10-tal Devall och runt 150 Dewall. Däremot inga de Vall med enkel-v. För flera av varianterna med "de" som separat prefix finns dessutom den skillnaden att somliga är skrivna med "De" med stort D och andra med litet "de" officiellt i folkbokföringen...!!!
Frågan är bara hur hårt PRV skulle dra regeln om att styrka kopplingen till namnet och få medgivande av dem som bär det i ett sådant fall? Att alla dessa olika skulle lämna medgivande, eller de med aktuell stavning?
Fast jag vill ju inte byta bort Pemer. Namnbyte går alltså bort... Om det inte skulle vara enda möjligheten... byta till sig de Wahl / de Wall i någon form, och sedan göra ännu en ansökan om att byta tillbaka till Pemer och då uppta mitt förra efternamn de Wahl som mellannamn.
Inte har de lagt upp reglerna enkelt och vettigt för genuin släktanknytning så fort det är en bit bak... däremot kan nya makar och nya styvbarn ta en ny styvförälders namn utan att bli adopterade, så att namn kan spridas långt utanför den egentliga familjekretsen, om än inom den rent sociala familjen. Och ingen annan som bär namnet har något med saken att göra då, eller när folk tar mammas, mormors, farmors eller kanske mormors mors flicknamn. Varför ska de ha det när någon med mer än 100 års glapp till ett namn vill ta det? Snacka om krångel!
de Val är den mest ursprungliga stavningen, men jag tycker de Wahl är snyggast - likaväl som en del Dewall och de Wall på den gren där de stavat och uttalat just så sedan 1700- om inte ända sedan 1600-talet som av en händelse har råkat välja de Wahl under 1900-talet sedan Anders blev berömd. Några har valt mellantinget de Vahl också.
En sista variant som kunde varit riktigt enkel skulle vara att peta in de Wahl som sista förnamn. Det finns gott om exempel på människor som har ett alternativt efternamn de har familjeanknytning till som sista förnamn, ett exempel jag nyss sett är i grevliga ätten Ridderstolpe där många på huvudmannagrenen heter von Frischen som sista förnamn. Så hette släkten fram tills den "adlades Ridderstolpe".
Men 1 mars 1983, bara 14 år gammal, gjorde jag ju händelsevis ett förnamnsbyte, och har därmed redan utnyttjat den fria förnamnsändringen. Ändra en gång till måste man göra via ansökan hos PRV. Och där är de alltid tjuriga med allt sådant här.
Japp, jag får se hur saker och ting utvecklar sig framöver. Kanske ändå byta till de Wahl i någon form och behålla Pemer som mellannamn? Får jag mot förmodan barn i framtiden kan de få såväl mammans namn som mitt nya efternamn, och de kan ändå byta till Pemer när de vill. Om jag bara kan förmå dem till det...
Nu är spänningen stor - några fler som har något intressant att berätta på det här temat?
Alien skrev:Kanske enklare om du väljer en annan stavning, Anders de Wall Pemer?
Nej, det är samma problem över huvud taget. Att det inte är ett namn mamma har burit, bara hennes historiska släktnamn som senast bars på hennnes raka fädernelinje av en anfader död 1743. Sedan blev man alltså bönder och sedan statare och bar fadersnamn, som frös med Jansson som fast efternamn på mammas gren.
Då finns ingen rutin för att bara peta in det som mellannamn. Däremot inga problem om jag skulle flirta in mig hos en kvinnlig släkting, gifta mig och lägga till min hustrus efternamn som mellannamn.
Det hade förresten varit något mer logiskt om min mammas gren av släkten hade hetat Andersson än Jansson. Mammas farfarsfar behöll av någon märklig anledning sin far Anders Janssons efternamn Jansson medan hans syskon skrevs Andersson och Andersdotter, och på grenen från en bror blev det alltså Andersson en hel generation tills alla där antog ett helt nytt namn. Ingen hade ju någon susning längre om att de var en gren av släkten de Val, inte förrän jag upptäckte det för tre år sedan...
Skulle jag försöka ansöka om namnbyte, är de Wahl en av de stavningar som har minst antal bärare att be om lov. Det finns ett 20-tal de Val, ett 20-tal de Vahl, ett 20-tal de Wahl, ett 20-tal de Wall, ett 10-tal Devall och runt 150 Dewall. Däremot inga de Vall med enkel-v. För flera av varianterna med "de" som separat prefix finns dessutom den skillnaden att somliga är skrivna med "De" med stort D och andra med litet "de" officiellt i folkbokföringen...!!!
Frågan är bara hur hårt PRV skulle dra regeln om att styrka kopplingen till namnet och få medgivande av dem som bär det i ett sådant fall? Att alla dessa olika skulle lämna medgivande, eller de med aktuell stavning?
Fast jag vill ju inte byta bort Pemer. Namnbyte går alltså bort... Om det inte skulle vara enda möjligheten... byta till sig de Wahl / de Wall i någon form, och sedan göra ännu en ansökan om att byta tillbaka till Pemer och då uppta mitt förra efternamn de Wahl som mellannamn.
Inte har de lagt upp reglerna enkelt och vettigt för genuin släktanknytning så fort det är en bit bak... däremot kan nya makar och nya styvbarn ta en ny styvförälders namn utan att bli adopterade, så att namn kan spridas långt utanför den egentliga familjekretsen, om än inom den rent sociala familjen. Och ingen annan som bär namnet har något med saken att göra då, eller när folk tar mammas, mormors, farmors eller kanske mormors mors flicknamn. Varför ska de ha det när någon med mer än 100 års glapp till ett namn vill ta det? Snacka om krångel!
de Val är den mest ursprungliga stavningen, men jag tycker de Wahl är snyggast - likaväl som en del Dewall och de Wall på den gren där de stavat och uttalat just så sedan 1700- om inte ända sedan 1600-talet som av en händelse har råkat välja de Wahl under 1900-talet sedan Anders blev berömd. Några har valt mellantinget de Vahl också.
En sista variant som kunde varit riktigt enkel skulle vara att peta in de Wahl som sista förnamn. Det finns gott om exempel på människor som har ett alternativt efternamn de har familjeanknytning till som sista förnamn, ett exempel jag nyss sett är i grevliga ätten Ridderstolpe där många på huvudmannagrenen heter von Frischen som sista förnamn. Så hette släkten fram tills den "adlades Ridderstolpe".
Men 1 mars 1983, bara 14 år gammal, gjorde jag ju händelsevis ett förnamnsbyte, och har därmed redan utnyttjat den fria förnamnsändringen. Ändra en gång till måste man göra via ansökan hos PRV. Och där är de alltid tjuriga med allt sådant här.
Japp, jag får se hur saker och ting utvecklar sig framöver. Kanske ändå byta till de Wahl i någon form och behålla Pemer som mellannamn? Får jag mot förmodan barn i framtiden kan de få såväl mammans namn som mitt nya efternamn, och de kan ändå byta till Pemer när de vill. Om jag bara kan förmå dem till det...
Nu är spänningen stor - några fler som har något intressant att berätta på det här temat?