Postat: 2009-10-03 16:40:38
BMW skrev:sssssm skrev:Inte? Visst får du klä dig som om du behövde akut psykhjälp, men vägrar då du ingå i den Japanska företagskulturen och supa med chefen varje kväll trots att du hellre skulle sova så nåde dig. Är du kvinna och vägrar hetsbanta, ja då har du problem. Japan är ett otroligt fördomsfullt och intolerant samhälle.
"I dount't liker thse blacku people"
Detta att gå ut och supa med kollegerna och chefen fungerar också som säkerhetsventil för de anställda, för i Japan har de den kulturen att är man full så får man säga vad som helst, alltså du kan skälla ut din chef efter noter, säga precis vad du tycker om honom och vräka ur dig att han är ett värdeslöst svin, avskyvärd och andra "trevligheter", dagen efter så är allt som förut, det som hände igår har inte hänt, chefen skulle förlora ansiktet TOTALT om han tog vad du sa åt honom under gårdagens fylleslag på krogen.
Då det japanska samhället är så herakiskt, tillknäppt och diciplinerat måste japanerna ha en socialt accepterad kanal för att få ur sig sina frustrationer någonstans för att inte explodera av det inre känslomässiga trycket.Juddy skrev:Det är svårt som västerlänning att vara bosatt i Japan. Efter två år som bosatt var jag rätt glad över att komma hem igen men den anledningen berodde på flera saker i o f s. Det var oerhört skönt att känna sig hemtam igen. Jag hittade bl a aldrig skor i Japan trots att jag har en EU 39.
Alla länder har sina egenheter, med betoning på egenheter. Alla utgår från sina kulturella kodex, och i Asien kan de skilja sig rätt ordentligt åt.
Det är ett fascinerande land, men japaner i gemen är inte speciellt förtjusta i gaijin som de kallar utlänningar.
Dock är det mycket svårare att vara svart eller tillhöra vissa andra asiatiska grupper än att vara blond västerlänning, det kan japaner till och med tycka är lite exotiskt och spännande i lagom dos.
http://en.wikipedia.org/wiki/Ethnic_issues_in_Japan
Innan jag lärde mig att äta med pinnar, särskild tjocka nudlar så kunde folk fnittra åt mig på restauranger, det kände inte så roligt.
Men jag fick mycket i utbyte. Jag fick vänner som var oerhört lojala, jag såg och hörde och lärde mig ett språk som inte har något gemensamt med svenska. Bilder av kaos och evighet var granne. Shoppingcentrat var byggt alldeles bredvid zentemplet. Motorvägen till Osaka löpte femton meter från vår lägenhet. Vår granne hade odlat fantastiska bonsaiträd som var femtio år gamla. Tio minuter längre bort stod pachinko-stället, jag fattade aldrig poängen med pachinko annat än att man ska hälla kulor på ett ställa och kanske vinner man.
Man har ingen de facto invandring i Japan. De få utlänningar som finns blir alltså desto mer uttittade.