Postat: 2010-05-06 18:17:46Zombie skrev:andypandy skrev:Många säger eller skriver till exempel "Jag är bättre än honom". Den korrekta formuleringen är naturligtvis "Jag är bättre än han eller Jag är bättre än han är".
Officiellt brukar det sägas så, sedan artonhundratalets militäriska språkdisciplingering genom folkskolan, som har krossat så många ord och uttryckssätt. Jag är bättre än han har visserligen också den grammatiska logiken för sig - likväl klarar sig andra utmärkt med att "få" säga Jeg er bedre end ham eller Je suis meilleur(e) que lui.
Det äldre är väl ändå att ha subjektsform efter än i sådana uttryck? Det är i alla fall vad som gäller böjningsmässigt konservativare språk som tyska och isländska. I de "progressivare" språken danska och engelska är det inte ovanligt att objektsformen även förekommer i t.ex. samordningar i subjektsställning: Min bror og ham er venner. My brother and him are friends. (Där är väl för övrigt lui det enda godtagbara i franskan.) Sedan har det uppkommit hyperkorrekta uttryck som between my brother and he.
Zombie skrev:I fall av typen Vill du träffa en sådan som han/honom är det inte ens logiskt entydigt. Samma artonhundratalsnorm säger att satsen ska analyseras "Vill du träffa en sådan som han [är]"; ändå är analysen "Vill du träffa [en sådan] som [honom]", där de båda inklamrade uttrycken hör samman som varande objekt båda två, minst lika logisk - stryk det ena (och "som") så kan du se om det blir "han" eller "honom" som passar.
Där är väl å andra sidan objektsform det vanliga i tyskan och isländskan: für Leute wie mich, fyrir fólk eins og mig.
Ett annat exempel som slår mig: Í bókum eins og simáskránni eru líka nöfn af erlendum uppruna ... = I böcker som telefonkatalogen finns också namn av utländskt ursprung ... (Handók um málfræði av Höskuldur Þráinsson, andra upplagan, sidan 181.) Prepositionen í styr dativ vid befintlighet, därför dat. pl. bókum och även dat. sg. (bestämd form) símaskránni.
Substantivet bók böjs så här:
NG
N bók
G bókar
D bók
A bók
PL
N bækur
G bóka
D bókum
A bækur
Substantivet skrá böjs i bestämd form så här:
SG
N skráin
G skrárinnar
D skránni
A skrána
PL
N skrárnar
G skránna
D skránum
A skrárnar
Men krävde verkligen artonhundratalets svenska folkskola subjektsform i sådana uttryck? Erik Wellander, språkvårdare född på 1880-talet, föredrog t.ex. såvitt jag förstår objektsformen här. (Däremot kallade han jag är starkare än dig för barnspråk.)
Zombie skrev:Såvida man, i just det här exemplet, vill bruka en stilart eller personlig stil där bara honom godtas som objektsform. Historiskt sett är han annars lika korrekt.
Och det i obruten tradition - alltså inte heller något "nymodigt fel" eller "slarvigt språk" som bara råkar likna en gammal legitim form. Den skolnorm vi har fått lära oss brukar ha fel på den punkten.Ännu värre är det när folk använder meningar som till exempel "Jag ska fråga han".
Och den frågan dyker upp här då och då, en följetong som borde klistras. Se bland annat:
styckeindel ... tml#340811 och neråt.
Och fråga och spörja hör till de verb som tar (tog) ett personobjekt i ackusativ (t.ex. formen han i det nordiska fyrkasussystemet): einen (ack.) etwas (ack.) fragen, spyrja einhvern (ack.) einhvers (gen.).
