RSD555 skrev:Dagobert skrev:Tror jag förstår. Med stöd av att man visar att de har fel, förändra sådana människors värderingar.
Jag har en fråga som inte direkt hör hit, ställer den här bara för att den anknyter till det ni diskuterar.
"Genom att
vederlägga felaktiga antaganden kan man förändra värderingar."
Kan man säga så eller blir det tårta på tårta? Hur borde jag istället formulera det?
Ett antagande är hur någon tolkar fakta, en värdering av fakta; när det kommer till fakta är det en sanning -- för personen i fråga -- och då rör det sig inte längre om ett antagande. Då är det fråga om sanninngshalten av fakta. Ett påstående om felaktighet är i sig en värdering av ett antagande. Felaktiga värderingar är alltså ett bestämt antagande om någon annans antaganden, som i sig inte nödvändigtvis är sant.
Vederlägga berör relationen mellan fakta och uppfattningen om fakta. Värdering berör både fakta i sig och hur fakta ska värderas. Antagande är uteslutande en värdering av fakta.
Det är mer korrekt att skriva:
"Genom vederläggandet av värderingar som någon har antagit kan man förändra ett eller flera felaktiga antaganden hos denne"
Felaktiga antaganden antyder redan att det finns kännedom hos någon om antagandena; värdering huruvida bevisen bör uppfattas, där antagandena som har tagits av någon är skilda från den fakta som mest sannolikt är riktiga för saken, enligt den som har uppfattningen om felaktighet. Vem som har denna uppfattningen är avgörande för att besvara din fråga.
Däremot saknas fakta, vad som är sant. Ett antagande är en uppfattning som någon har om fakta. Din fråga blir avhängig vem som vet att antagandena är felaktiga och vad för fakta som kan framläggas; framförallt vem som avgör detta. Om samtliga vet att antagandena är felaktiga då är det meningslöst att motsatsen bevisas; ett redan bestämt antagande/värdering finns för relevant fakta. M.a.o. huruvida ett antagande är riktigt, sant eller inte, rent objektivt sett, är en fråga om värdering av antagandet; en bevis fråga för vad som kan påvisas sannolikt vara det riktiga. Nu framgår det endast av din text att antagandena i sig är felaktiga, och det tyder på att man har kännedom om bevisen eller en värdering har gjorts för värderingen av värderingen. Därför kan man diskutera det förhållandet i sig men inte värderingen eftersom värderingen redan är avgjord.
Är det så att personen med de felaktiga antagandena vet att dessa är felaktiga leder uppmärksammandet kring den fakta antagandet görs knappast till förändrade värderingar; vederläggande kan alltså endast uppmärksamma sakförhållandet, hur fakta förhåller sig till värderingen, men personen bestämt på förhand hur fakta förhåller sig till saken för vilken personen har format sin värdering. Istället rör det sig om ovillkorliga känslovärderingar, om vi förutsätter att fakta endast avser vad som objektivt sett är fakta -- fakta i detta hänseendet är empiriskt underlag där enighet råder om sanningen. Om den som vederlägger annans uppfattning kring fakta, genom att påvisa annan fakta eller närmare finna stöd för att antagandet i sig som denne har gjort är felaktigt om fakta, kan det förändra en dennes värderingar; fast det är inte givet. Därvid borde det vara en rimlig förutsättning att personen som vederlägger något vet huruvida antagandet i sig är felaktigt eller inte för att kunna förändra de värderingar som grundar sig på detta hos den andra.
Vederlägga är ett verb, där man
uppmärksammar antingen den fakta som antagandet i sig grundas på eller framför annan fakta som föranleder ett annat antagande formas. Därtill föranleder att en ny ståndpunkt inträder för att kunna göra en ny värdering huruvida antagandet som framförts är felaktigt. En värdering är en åsikt eller ett omdöme om en sak. Intelligenta personer brukar inte godtyckliga forma åsikter utan dessa har formats till följd av en uppfattning om en sak; även felaktiga antaganden är en värdering. Hur man ska uppfatta en sak är en fråga för var och en, härigenom formas värderingar. Följaktligen kan man påvisa att saken kan uppfattas på ett annat sätt, genom att vederlägga sakförhållandet, hur fakta förhåller sig till saken på ett bestämt sätt. Fast det behöver inte nödvändigtvis leda till att personen förändrar sin uppfattning om en sak. Fast om det är så att en person följer allmänt erkänd fakta borde klargöranden kring sakförhållandet, därvid genom uppmärksammanden kring sådan fakta, leda till att de felaktigheter som har uppstått motiverar en omprövning av värderingar som personen kan ha. Avgörande är alltså vad för fakta personen ansluter sig till; allmänt erkänd fakta borde inte ifrågasättas när ett mer sannolikt antagande inte kan formas på relevanta grunder om saken. En idiot inser varken relevans eller värde av fakta, således kan vederläggandet av rent objektivt sätt felaktiga antaganden inte förändra personens värderingar.
En värdering är en åsikt som grundar sig på något sakförhållande, som i sin tur kan bestå av faktum eller känslor; ifall åsikten grundar sig på ett eller flera antaganden, är det hur personen värderar vidkommande fakta för sitt ställningstagande och därmed värdering. Med En rationell person kan man diskutera faktum och vilka antaganden som kan göras för en sak, fast i slutändan är det just personen som formar sina personliga värderingar om dessa är felaktiga eller inte; värdering är särskilt fakta. Om det vore möjligt att diskutera samtliga antaganden som en person har gjort om en sak och vederlägga en motsatt uppfattning, hade personen kunnat inse att det finns motstridiga argument, vilka pekar på skäl för att omvärdera sina ställningstaganden. Om han eller hon faktiska anammar detta, är en annan sak, men det hade kunnat förändra personens värderingar.