(Nilale)Många tror som du skrev: utveckla = låna. Inte låna = språket stagnerar. (Och ofta då (kollektivt och i allmänhet) med den här självnedvärderingen i bakgrunden, klintbergaren att svenskan skulle vara världens fattigaste språk eller närapå, som svenskar verkar ha något perverst behov av på språkets område.) Men saken är den att lånar man för mycket, slentrianmässigt och istället för ord som redan finns, så händer två saker:
- man låter samtidigt bli att använda inte bara ord, utan också nybildningsmöjligheter, språket redan har; de glider då ur den allmänna språkkänslan och börjar av alltflera - och särskilt förstås yngre - uppfattas som "omöjliga" att använda, löjliga -> föråldrade -> utdöda.
- man börjar (som jag försökte antyda ovan) tänka på det främmande språket i stället för det egna, för att därefter använda de ord som låter likt det främmande språkets i det språkets betydelse och inte det egnas; alla ord som (man) inte (vet) finns på det främmande språket slutar man använda helt; nästa eller nästnästa generation kommer inte att känna till dem. (Exempel - blir fler hela tiden: tillbringa och spendera > bara spendera; framgång och succé > bara succé; hata och avsky > bara hata; hurså? > varför [frågar du det]?.)
Det här har ingenting att göra med att låna måttligt* - som svenskan på medeltiden gjorde från tyskan eller på sjuttonhundratalet från franskan - utan är översvämningsskador av ett så intensivt lånande att det hotar själva språkstrukturen: begreppsförråd och ordbildningsmöjligheter minskas i en grad som det kan ta århundraden att reparera - och då bara om tillräckligt många bryr sig så mycket så länge och inte språket dör ut eller reduceras till en vardagsdialekt utan begrepp för mer avancerade saker. Eller utsätts för ännu mer av den reaktionära språkvård som har varit den vanliga hittills, som istället för att vårda språket är helt fixerad vid att gallra ut allt som inte anses "fint" nog, i nästa generation det som inte längre duger för den fast det dög för den förra, och så vidare.
(Herregud Jonte. Vad sku nu det va bra för att hitta på denhär spalten?
Jag kommer inte att orka skriva och inte att inte skriva...
)
_____________________________________________________________
*Naturligtvis finns det gråzoner osv. Men jag måste skriva måttligt också.
_____________________________________________________________
"Kona" har haft olika valörer genom historien och har i olika dialekter. Från början var det faktiskt samma ord som "kvinna": stammen löd kon- i vissa böjningsformer och kvenn- eller kvinn- i andra. (Förutom i "queen" har vi det också i grekiskans "gyne" som i "gynekolog" osv.)