Alien skrev:I min släktforskning fanns bara ett gammalt vikinganamn, Erik. Annars var det bara namn från bibeln el gamla helgonnamn. Alltså fram till slutet av 1800-talet. Inga Björnar el Ulfar. Men de var ju fiskare och bönder. Namn som Ulf och Björn passar bättre vikingar och krigare. Det var förstås de bildade och historieintresserade som återupplivade de fornnordiska namnen som sedan långsamt sipprade ner till allmogen.
Intressant. Jag antar att din släktforskning huvudsakligen rör svealändska och kanske norrländska områden? I den svenska delen av min släkt, som var från västligaste Västergötland fanns det under 1600- och 1700-talet gott om urnordiska namn. Förutom Björn så användes även Ambjörn och Esbjörn. Elof och Olof var vanliga, Bryngel och Rangel, Engelbrekt, Karl, Sven, Stenar, Torsten, Sigurd, Gunne, Börje, Helge, Gustaf, Torkel, Gudmund, Asmund, Assar, Tore, Ingemar och Truls. Jag har säkert glömt många. Bland kvinnonamnen är det betydligt färre nordiska men Ranla/Rangela, Ingrid, Ingeborg och Håfrid förekommer.