Richard skrev:På mitt jobb fans det en serb o en från Kosovo, de hade en ilsken inställning till varandra.
O min farmor var nog lite nazist även när hon kom hit till Sverige. Hon tyckte inte om min mamma, eftersom min morfar var slovak. Men min morfar var ändå en SS-officer. Men tydligen var de negativa till slovaker.
Motsättningarna i Östeuropa handlar mycket om vilka yttre stormakter som dominerat olika områden. Sen när stormakterna försvunnit så har man kvar fientligheten mot folket på andra sidan berget eller floden som styrdes av den andra stormakten. I Balkanbergen blev de sydvästslaver i som blev styrda av Turkiet serber och de som blev styrda av Österrike blev kroater. Medan på slättlandet i norr som ockuperades av Österrike så blev folk slovener.
Länge var det Kiev som dominerade östslaverna, men så kom mongolerna och massakrerade befolkningen. Moskva låg dock för långt norrut för att drabbas. Med mongolrikets kollaps kunde Moskvariket ta över de landområden som styrts från Kiev.
Liknande motsättningar finns i andra delar av världen som varit koloniserade. Tex var britterna för få för att kunna styra över sina afrikanska kolonier, så de tog in mycket administrativ personal från Indien. Vilket gjorde att indier och inte britter blev symbolen för ockupationsmakten i brittiska Afrika. Uganda slängde ut de flesta indier när landet blev självständigt. I Europa ser de flesta Gandhi som en god person, men i Afrika är han inte populär för han var en del av den ”indiska” ockupationen.