AspergerForum

Absolut fulaste dialekten enligt min mening är västblekingskan/nordöstskånskan. *rysningar*.

Finaste dialekten är nog Dalmål. Tycker även att finlandssvenska är charmigt.

Fulast är några olika varianter på nordskånskan. Åhusdialekten är totalt vedervärdig.
Finast är helt klart stockholmskan. Och då menar jag inte söderslang från 40-talsfilmer eller Östermalmska, utan hur folk låter idag.

Nilale skrev:
Finaste dialekten är nog Dalmål.

KrigarSjäl skrev:Fulast är några olika varianter på nordskånskan. Åhusdialekten är totalt vedervärdig.
Finast är helt klart stockholmskan. Och då menar jag inte söderslang från 40-talsfilmer eller Östermalmska, utan hur folk låter idag.

Jag skulle bli förvånad om du tyckte annat.

Fulaste är nog riktigt grov skånska, finaste vet jag inte riktigt. Jag tycker värmländska låter fint men det låter lite ego att säga så.

Finlandssvenska tycker jag låter bäst.

Värmländska!, finlandssvenska och gotländska.

Älvdaliska borde vara ett eget språk, likaså gutemål. Coola är de iaf!

Värmländska, skånska och gotländska är fulast.

Stockholmska, närkemål och västmanländska är jobbigast.

Norrländska är vackrast.
Nu och för alltid.

Det är svårt att göra en objektiv bedömning av just skönheten i en dialekt. Det är så mycket annat som spelar in.

T ex tycker jag att norrländska dialekter och dalmål kan låta äkta och ärligt. Fast i "Jägarna" var nog de flesta norrlänningar allt annat än ärliga och skildrades snarare som "rednecks".

Betr finlandssvenskan gillar jag den som Stina Ekblad talar, inte nyländskan som Jörn Donner talar. Ålänningarna har förstås sin variant men den känner jag inte till.

Göteborgska låter också trevligt.

Fulast vet jag inte, kanske den från "gnällbältet".

Finlandssvenska har jag mognat från att finna fullkomlig vedervärdigt som liten till att nog dela Weasleys lista - värmländska, finlandssvenska och gotländska. Otroligt härliga dialekter!

Ta bara företeelser som tillkommit efter Sveriges förlust av Finland, som de har egna ord för på finlandssvenska - såg svenskspråkiga nyheterna på finländsk tv någon gång för många år sedan, och så var en kvinna intervjuad och så stod på namnskylten hennes namn och titeln - barnträdgårdsföreståndare! Så underbart!

Kanske att det må ha förekommit i Sverige också när barnträdgårdar var nytt, men jag har snarare hört berättas att man lär ha brukat säga kindergarten med ett väldigt "eget" svenskt uttal. Hur som helst är ingen av varianterna i bruk i nutid i Sverige, men i Finland säger man verkligen barnträdgård på svenska idag. Eller gjorde i alla fall... någon gång på 80-talet var väl detta...

KrigarSjäl skrev:Fulast är några olika varianter på nordskånskan. Åhusdialekten är totalt vedervärdig.
Finast är helt klart stockholmskan. Och då menar jag inte söderslang från 40-talsfilmer eller Östermalmska, utan hur folk låter idag.

Nästa gång du kommer på en aspergerträff önskas att du framför en cover på Danne Stråheds "När en flicka talar skånska".

[:roll:] Jag vet ju exakt i vilken ordning de är vackra, men jag har faktiskt annat att göra än att skriva ner och posta en lista på hundratals nummer här. [/:roll:]

Till vardags ger det mig mer att finna skönhet där den finns än där jag väntar mig den. Underligt vilken skönhet som finns i att alla är vackra på sina sätt.

Men som allt annat vackert är språklig mångfald inte kompatibel med ett stordriftssamhälle, så de ligger alla i dödsryckningar.

Dialekten kring Lysekiiiiiil. Ursäkta men det är så det låter där. Riktigt jobbigt att lyssna på.

Märklig dialekt har man även kring Västervik där "r" uttalas som "w". T ex "En wödwutig wegnwock".

En annan jobbig dialekt är den fiiina överklasstockholmskan.

Förortssvenska som egentligen bara består i en massa slanguttryck är outhärdlig oavsett var i landet man befinner sig.

Skånskan i norra Skåne är inte heller kul. Kring Helsingborg t ex där "u" uttalas mer som "y". T ex "hynden och byssen" (hunden och bussen).

Värmländska är obegriplig, jag förstår inte vad folk säger.

Dalmål är den finaste dialekt jag kan komma på.

Dialekter från Blekinge, Dalarna och Värmländska är finast...
Finlandssvenska är fin också.
Älvdaliska är fascinerande, men svårbegriplig...

Fulast vet jag inte....

Jössemål och annan västvärmländska samt dalmål är vackrast. Jag tycker också om flertalet dialekter från "gnällbältet" samt därnäst norrländska.
Många nordnorska dialekter är vackra till skillnad från Oslomålet à la Fleksnes som är vedervärdigt.

Fulast.Vissa typer av nordostskånska, samt Ystadmål. Vissa typer av småländska. Tyvärr mest sådana dialekter som jag tvingas konfronteras mest med. I Karlstad talar dom också fult.

Skånska är inte vackert... inte gävlemål heller. Örebro (och hela gnällbältet) har jag svårt för. Jag har lite svårt för stockholmska också.

Vackra då? Norrländska (och nu menar jag inte min egen dialekt, för jag är på gränsen till norrland), typ Lule, Boden, Kiruna...
Gotländskan är vacker och göteborgskan är underbar.

Det finns en sorts överklassstockholmska som verkar bli vanligare och som blir hemskare och hemskare. Den låter barnslig. Kalla den gärna bimbo-stockholmska. Ett sätt att tala som ger mig intrycket att talaren är korkad och vill vara det! Vanligast bland tjejer konstigt nog, men egentligen inte könsbundet. Och detta till skillnad från tex Slas stockholmska som jag tycker äe vacker.

I övrigt skall man vara stolt över sin dialekt oavsett vilken. Ens sätt att prata är en bild av både ens samtid och ens historia. Det gäller både individer och regioner. Bry dig inte om vad de andra säger, var stolt över din dialekt.

Det värsta "dialekten" är den som pratas av skåningar i Stockholm som försöker att inte prata skånska, men inte riktigt lyckas. Det blir en sorts konstig blandning. Senast hörde jag Luciano Astudillo prata så. (Han är en trevlig och bra person egentligen, riksdagsman för sossarna från Malmö.) Det gick rysningar längs ryggraden.

Ganesh skrev:Det värsta "dialekten" är den som pratas av skåningar i Stockholm som försöker att inte prata skånska, men inte riktigt lyckas. Det blir en sorts konstig blandning. Senast hörde jag Luciano Astudillo prata så. (Han är en trevlig och bra person egentligen, riksdagsman för sossarna från Malmö.) Det gick rysningar längs ryggraden.

Såg honom i ett debattprogram där han rättade sig själv: "utveisa, hrrm, utvisa". Lika illa är det när stockholmare försöker prata skånska. Rysningar är ordet! Förstår de inte att de framstår som patetiska och tillgjorda? En annan horribel variant är den sk P1-skånskan, vanligt förekommande i SVTs nyheter & bland kulturjournalister...

Fast Ystaddialekten tar nästan priset...

hmmm norrlänska, eh norrland är ganska stort min sambo är från sorsele (jag lycksele) och vissa ord på sorsele mål är totalt obegripliga för mig och ändå är sorsele ganska nära lycksele.

lyckselemålet är kanske inte vackert men skönt samma med pitemål (den känns lite 'don't worry be happy')
malåskånska tycker jag är ganska fint (av det jag hört på radio alldrig varit där) men det är nog mest för att det är annorlunda

jagärsåfinpappabetalarminaräkningar stockholmska är fulast

Ganesh skrev:Det värsta "dialekten" är den som pratas av skåningar i Stockholm som försöker att inte prata skånska, men inte riktigt lyckas. Det blir en sorts konstig blandning.

Usch ja fy. Den kan man höra på TV ibland. Mija i något slags inredningsprogram är ett exempel.

... fast litet känner jag faktiskt fåfängan växa av att så många verkar uppskatta dalmål. Hade jag inte trott. Sörjer att jag inte såg till att lära mig ordentligt på loven som barn, jag var lika osentimentalt framtids- och nyttokorttänkt som barn brukar vara, målet var bara gammalt och på väg bort.

Har ingen åsikt, har häcken full med att lyssna på vad folk säger och förstå det osagda och underförstådda.

För de som inte vet vad som avses med de nämnda dialekterna rekommenderar jag den fantastiska sidan

http://swedia.ling.gu.se/

Gillar skånska, göteborgska o dalmål bäst. Även danska, finska o. norska faktiskt o. de som kommer från England.

Rullande R låter härligt.

sommar skrev:Gillar skånska, göteborgska o dalmål bäst. Även danska, finska o. norska faktiskt o. de som kommer från England.

Rullande R låter härligt.

Instämmer. Danska är bara så mmmmmmmmmm!!!