Vildsvin skrev:Engelska förlorade sitt reflexivpronomen i samband med normandernas invasion 1066. Under några århundraden framåt användes endast franska i officiella sammanhang, och när de ofrälses språk började skrivas igen hade grammatiken förenklats dramatiskt.
Dativformen av det tyska reflexivpronomenet hade försvunnit redan när man började skriva, dvs före år 700. Att dativformen var den första att försvinna antar jag beror på att det är sällan någon ger något till sig själv. Genitivformen "sin" blandades under medeltiden ihop med det maskulina possesivpronomenet "sina" och den förstnämnda betydelsen glömdes bort efter ett antal generationer. En senare vokalväxling gav det moderna "sein".
Den fornhögtyska ackusativformen "sih" är den enda som lever kvar idag, i form av ordet "sich".
Dessa förändringar påskyndades av den extremt låga läskunnigheten under medeltiden, de som kunde skriva i England gjorde det som sagt på franska alternativt latin, och i det tyska språkområdet var det latin som gällde. Att orden glömts bort utan att ersättas av andra visar att man i de flesta sammanhang klarar sig utan dem utan missförstånd.
Det var ju ett tag sedan du skrev detta, men det var mycket intressant.
Jag får dock påpeka att dativformen "sir" fanns kvar i tyska längre än 700-talet enligt Wiktionary.
In Early Modern German, a rare dative sir also occurred, formed by analogy with mir, dir.
Ja, det är sant att det beskrivs som "sällsynt".
Men min tanke blir att det kan ha funnits kvar länge i talspråket i vissa dialekter.
Engelskan använder som sagt sig av "his", "her", "its" och "their" utan reflexiva pronomen.
Tyskan har lyckats med att skapa ett liknande men krångligare system.
"Sein" står nu för både "hans" och "dess" och "ihr" för både "hennes" och "deras".
Och det är ännu lite intressantare i de romanska språken.
Där gör man inte heller någon skillnad mellan vanliga och reflexiva pronomen.
Italienska har "suo" och "sua" för tredje person singularis och "loro" för tredje person pluralis.
Franska har "son" och "sa" för tredje person singularis och "leur" för tredje person pluralis.
Spanska har "su" för både tredje person singularis och tredje person pluralis.