AspergerForum

Jag är medlem i ett namnforum där vi helt enkelt diskuterar namn. Nyligen var det en amerikansk (tror jag) tjej som hävdade att på engelska uttalas namnet Tage faktiskt "tejdj", varpå jag mulnade och tyckte att det var respektlöst att ändra uttalet på ett svenskt namn (men jag skrev inget). Sedan började jag tänka på alla underliga namn som förekommer i Sverige enbart för att svenskar inte har kunnat stava eller uttala utländska namn. Min mamma har t.ex. en väninna vars mamma heter Vajlet, en "svensk" stavning av Violet. Jag har också sett Mörtel (Myrtle), Hårtons (Hortence) och Alang (Alain).
Sedan finns också motsatsen - när föräldrarna har sett stavningen men inte hört uttalet. Jag har för mig att det i min släkt har funnits en Janet, uttalat JA-nett. Jane uttalat ja-ne, Steve uttalat ste-ve och Elaine uttalat el-aj-ne har jag också sett.
Sedan har vi ju hemskheter som Clark uttalat slarrk (eller klarrk), Marilyn uttalat marri-lynn, Sean uttalat se-an och Shirley uttalat shir-LEJ...

Känner ni till några sådana här "felstavade" eller "feluttalade" namn? Har de kanske dött ut nu när vi har Internet och nästan alla kan engelska?

Jag känner en Janet som uttalar sitt namn jejnet.

Men är det inte det naturliga när det ingår ljud som inte finns i svenskan? Så William blir "Villjam" etc. Charles uttalas "Char-less".

Charles uttalas väl tjahls? Inte char-less.

Vet inte om detta hör hemma här, men tycker generellt att vi svenskar suger på att uttala utländska namn.
Serber och kroater har varit här i femtio år, bosniaker i tjugo. Ändå har inte svennebanan lärt sig att c i deras namn uttalas som vårt tje-ljud. Ristic och Kovac uttalas alltså "ristitj" och "kåvatj", något k hör inte hemma på slutet i dessa namn alls.
Finska namn verkar folk också ha svårt för att uttala, det verkar liksom inte funka att man förskjuter vokalljuden lite grand samt uttalar namnet exakt som det skrivs, Petri Hakanen blir alltså "pettri hakkanen".
Arabiska och liknande namn tycks ännu mycket svårare för folk att kunna uttala. Här uttalar svenskar medvetet helt fel, speciellt i namn där vokalerna" kvävs", t.ex. Abdel som blir "AbdL".
Som namn-, språk-, och kulturintresserad blir man rätt lack på folks ovilja att ens försöka.

Ali skall väl egentligen ha betoning på sista bokstaven?

Och Boris skall inte uttalas som Doris med B.

Kahlokatt skrev:Charles uttalas väl tjahls? Inte char-less.

Men det engelska uttalet ligger inte bra i munnen. Därför heter en Charles just "Char-less".

Är man utomlands och talar engelska så blir det automatiskt ett engelskt uttal. Men talar man svenska blir det lätt försvenskat. Och helt ok tycker jag.

Huggorm skrev:Ali skall väl egentligen ha betoning på sista bokstaven?

Och Boris skall inte uttalas som Doris med B.

Jag uttalar Boris rimmande med Doris. Precis som jag uttalar Johnny som "jånny", inte "djånni". När det gäller svenskar alltså.

Kostymhippie skrev:Vet inte om detta hör hemma här, men tycker generellt att vi svenskar suger på att uttala utländska namn.
Serber och kroater har varit här i femtio år, bosniaker i tjugo. Ändå har inte svennebanan lärt sig att c i deras namn uttalas som vårt tje-ljud. Ristic och Kovac uttalas alltså "ristitj" och "kåvatj", något k hör inte hemma på slutet i dessa namn alls.
Finska namn verkar folk också ha svårt för att uttala, det verkar liksom inte funka att man förskjuter vokalljuden lite grand samt uttalar namnet exakt som det skrivs, Petri Hakanen blir alltså "pettri hakkanen".
Arabiska och liknande namn tycks ännu mycket svårare för folk att kunna uttala. Här uttalar svenskar medvetet helt fel, speciellt i namn där vokalerna" kvävs", t.ex. Abdel som blir "AbdL".
Som namn-, språk-, och kulturintresserad blir man rätt lack på folks ovilja att ens försöka.

Folk kommer inte ihåg. Men det är också så att när det anmärks på försvenskat uttal så gäller det enbart engelska namn. Det är bara då vi tycker man ska uttala det som man gör i ursprungsspråket.

Har man en nära vän el en arbetskamrat med ett sådant namn så lär man sig rätta uttalet. Men det är för mycket begärt när det gäller namn man möjligen läst el hört någon enstaka gång. Hur tror du folk uttalar kinesiska namn som börjar med Q, X och Z? Kanske lättare när det stavades Mao Tse-tung än Mao Zedong. Egentligen ska D inte uttalas som svenskt tonande D utan som ett tonlöst D. Men hur gör man det? Jag kan det inte själv fast jag lärt mig. Det är därför kinesiskt tonlöst D ibland transkriberats till det tonlösa T.

När det gäller finska så har de fyra varianter: Lång vokal + lång konsonant, lång vokal + kort konsonant, kort vokal + lång konsonant och kort vokal + kort konsonant. Svenskan har bara de understrukna varianterna, undra på att det blir fel.

Huggorm skrev:Ali skall väl egentligen ha betoning på sista bokstaven?

Och Boris skall inte uttalas som Doris med B.

På arabiska och somaali blir det snarare "äli" med betoningen på a. I persiska och dari uttalar man mycket riktigt med betoning på i och i turkiskan ligger betoningen 50/50.

Ang. Boris så beror det helt på varifrån personen kommer men "båris" torde vara det vanligast förekommande korrekta uttalet. I vissa delar av Ryssland säger man dock "baris" med finskt a, tror namnet helt enkelt stavas med a på ryska men feltranskriberats någon gång.

Jeltsin uttalade väl sitt förnamn med A?

Det är väl samma sak med Gorbatjov som ska uttalas som "Garbatjov".

Jag kände en svensk kille som hette Brian, men som kallades Brajan.

Precis som braja i bestämd form alltså.

Alla känner väl till Horace, uttalat Horras.

Geastrum skrev:Jag kände en svensk kille som hette Brian, men som kallades Brajan.

Samtidigt kändes det konstigt första gången jag hörde en kille kallas Bri-an (med betoning på i).

Försvenska uttalet är väl OK, som Villiam, Chaals, Chaali (William, Charles, Charlie), men Slark (Clark), ha ha, där kände jag det gick för långt. Och invandrar man får man nog finna sig i att få sitt namn massakrerat, särskilt om det saknas ljud i vårt språk, som Ahmed. Det uttalas med hårt H som on du stöter ut luft. Inte utan H eller med mjukt H. Det bästa svensken kan åstadkomma verkar vara Achmed. Det får liksom duga fast det är fel. Vi har inte hårt H i svenskan.

Jaa-net har jag oxo hört på en gammal tant. Lät som en bestämd form på mansnamnet Jan, he he.

På ett annat forum som fanns för "länge sedan" döpte en forummedlem sin dotter (!) till Llewelyn. Det skulle uttalas som Evelyn men med L före!

Sen blir jag mobbad för att jag kallar sötningsmedlet för stivia. Alla säger steevia. Men jag säger Villys om matvaruaffären. Låter bara fjantigt att säga Willys på engelska.

Pojknamnet Keith, uttalat Kejt...

(Stevia ska väl uttalas steevia)

Alien skrev:Men det är också så att när det anmärks på försvenskat uttal så gäller det enbart engelska namn. Det är bara då vi tycker man ska uttala det som man gör i ursprungsspråket.

Har man en nära vän el en arbetskamrat med ett sådant namn så lär man sig rätta uttalet. Men det är för mycket begärt när det gäller namn man möjligen läst el hört någon enstaka gång.

Det finns även namn som med olika uttal är etablerade i både engelskan och svenskan. I dessa fall kan lustigt nog engelskt uttal få gälla också när den som bär namnet inte tillhör någon engelskspråkig nation. Nog tycker svenskarna exempelvis att en schweizare som heter Mark ska både till- och omtalas med engelskt uttal av namnet, trots att det svenska uttalet ligger närmare "det rätta", d.v.s. hur man uttalar namnet i bärarens ursprungsmiljö. Samma öde lär väl lätt drabba den som heter Peter och inte kommer från vare sig Sverige eller den engelskspråkiga världen.

Geastrum skrev:Det är väl samma sak med Gorbatjov som ska uttalas som "Garbatjov".

Det var f (eller ff) på slutet när Jacob Dahlin rättade Ingvar Carlsson:

http://www.aspergerforum.se/post631286.html#p631286

kiddie skrev:Försvenska uttalet är väl OK, som Villiam, Chaals, Chaali (William, Charles, Charlie), men Slark (Clark), ha ha, där kände jag det gick för långt.

Kan det sista fallet ens kallas försvenskning? När har cl uttalats sl i svenskan?

Jag har hört "Georg Rydeberg" uttalas med engelskt George.

HGJ skrev:När har cl uttalats sl i svenskan?

De trodde kanske att Clark uttalas Slark på engelska, (det var väl längesen hen föddes), och så stavade det Slark för att ingen skulle säga fel...

Ja, de som gav pojken namnet Slark kanske inte var några som läste väldigt mycket. Så de kände inte till Cleopatra el "clown" el drog iaf inga slutsatser av detta. Det enda de kände till var filmstjärnan Clark Gable. Misstänker att Slark liksom de de flesta Clarks föddes 1930-1950.

kiddie skrev:På ett annat forum som fanns för "länge sedan" döpte en forummedlem sin dotter (!) till Llewelyn. Det skulle uttalas som Evelyn men med L före!

Det är walesiskt och engentligen maskulint. Det ursprungliga walesiska uttalet är hloo-EL-lin.

Alien skrev:Ja, de som gav pojken namnet Slark kanske inte var några som läste väldigt mycket. Så de kände inte till Cleopatra el "clown" el drog iaf inga slutsatser av detta. Det enda de kände till var filmstjärnan Clark Gable. Misstänker att Slark liksom de de flesta Clarks föddes 1930-1950.

Just uttalet "slark" vet jag inte om det har förekommit på riktigt, men i någon av Åsa Larssons böcker frågar hjältinnan en äldre man om han hört talas om en man som fick "heta Slark efter föräldrarnas idol Slark Gabble".

Jag såg nyligen varianten Helené. Borde alltså uttalas He-le-NEE. Hur har de tänkt? Jag tror folk sätter franska accenter för att det ska se snyggt ut och tänker inte på att det har betydelse för uttalet. Har sett flera namn med accent på sista E, där det antagligen inte ens ska uttalas, ännu mindre betonas.

Lika lite ska man lägga till "H" där det inte hör hemma, så som t.ex. Anitha. Engelska namn med anpassad stavning så som "Maik" gillar jag inte heller. Eller motsatsen att engelsk-stavade namn uttalas svenska. Fast, det kan ju finnas namn där det funkar bra. Ta bara Patrik. I Tyskland var det namnet mycket modernt ett tag. Tyvärr så sa många Petrik. Och det blir ju också fel, ett engelskt "a" är inget "e". Så, där tycker jag det är bra att man anpassar. Johnny funkar väl också med svensk uttal. Jenny är redan helt försvenskat, men jag tycker inte att det låter bra egentligen.