Huggorm skrev:River skrev:Lilla Gumman skrev:River, får jag fråga dig varför ni norrmän har både bokmål och nynorsk? Hur kommer det sig att ni inte kan enas om ett gemensamt språk? Och skiljer sig verkligen bokmål och nynorsk så mycket åt?
Ja, må med skam melde at jeg ikke har satt meg så mye inn i det. Men utenfor Oslo og Østlandet, er det svært mange dialekter, og jeg tror at det var meningen å samle disse dialektene til et felles skriftspråk. Så nynorsk er altså ikke et eget språk, men en samling av dialekter (tror jeg.) Jeg er jo norsk, men om jeg reiser til forskjellige kanter av landet, så hadde jeg nok kanskje fått litt problemer her og der.
På en måte ligner nynorsk på svensk synes jeg, at det er enkelte ord som jeg ikke forstår.
Jag tror bokmål är det skriftspråk som danskarna hade med sig när de regerade Norge. Sedan var det någon som ville skapa ett skriftspråk som passade det norska språket bättre, och då blev det nynorsk.
Danskarna hade med sig danska – som kom att ersätta det inhemska norska skriftspråket. Det fanns för övrigt tendenser åt motsvarande håll i Sverige; i texter som skrevs i Sverige på 1500-talet är de försvagningar som kännetecknar danskan vanliga:
http://runeberg.org/histbib/1/0218.htmlMå tw wette Anders Målere, Att wij vtaff wår troo tienere philipp Barberers berättilse, haffue förnummedt, huru såsom tw haffuer besteldt vm the wåninger och annen bygning, som wij wele haffue förandrede och förfärdigede opå Stocholms Slott, Szå haffue wij ther ett nådigt behag till, Och såsom tigh tillförenne wäl wetterligitt är, thet wij icke kunne wäl lijde the huus och wåninger, som med låghe taak och trottzninger bygde äre, synnerligen ther wij dagligen skole wijstes vdi.
Märk t.ex. prepositionen
vdi – med
d i stället för
t – samt infinitiverna
haffue,
lijde och
wijstes – med
e istället för
a – och presens indikativ tredje person pluralis
äre – med
e i stället för
o. (Däremot
utaff och
taak utan försvagning; danskan har
tag.)
Sedan Norges förening med Danmark upphört ville norrmännen skapa ett eget skriftspråk. En väg att gå var att förnorska det danska skriftspråk man hade tillgång till. Bland annat återinförde man
ptk där danskan har försvagning till
bdg och införde dubbelteckning av lång konsonant i ordslut.
Bog blev
bok,
tag blev
tak,
tak blev
takk,
udtryk blev
uttrykk och
indtryk blev
inntrykk (bland mycket annat). Resultatet är dagens bokmål. En radikalare lösning var nynorsk, som främst bygger på dialekterna i västra Norge, där befolkningen var minst danskpåverkad.