Dagobert skrev:ajemen skrev:Dagobert skrev:Jag ser sällan "komma före och" i uppräkningar i svenskan. Så gott som aldrig i seriösa texter. Ser det som skrivfel eller bristande språkkunskap.
Jag ser som nämnt tyvärr ej heller att det används särskilt ofta i svenska texter, men till skillnad från din uppfattning så ser jag det snarare som en indikation på att vederbörande har övervägt nyttan av kommateringsstilen framför blott dom svenska språkkonventionerna. (Dock brukade jag också betrakta det som naivt språkbruk.)
Har du nåt stöd för din uppfattning när det gäller svenska?
Jag tror inte att det är någon principiell skillnad mellan svenska och engelska då samma tvetydigheter uppstår i alla språk som har syntaktiska likheter med svenskan och engelskan, däremot är det mycket möjligt att Oxfordkommat oftare tjänar sitt syfte i det engelska språket p.g.a. kulturella skillnader, men mig veterligen så är även motsatsen möjlig. Min uppfattning vad gäller Oxfordkommatering i svenskan är alltså enbart baserad på nyttan av kommateringssättet i sig och omfattar alla språk som har syntaktiska likheter med det svenska och engelska språket.
Det går tyvärr att argumentera både för och mot bägge skrivsätten eftersom dom båda introducerar problematik i olika situationer, men det verkar som att Oxfordkommat oftare löser problem. I många fall gör det dock ingen skillnad och ofta går det att omkonstruera meningar för att undvika ambiguiteter, men eftersom jag vill vara konsekvent i mitt språkbruk, och finner en större nytta med Oxfordkommat, så har jag valt att använda mig av det trots Språkrådets rekommendationer.
Anledningarna till att jag föredrar Oxfordkommat är sonika: det fyller viktiga syften, i synnerhet vad gäller att eliminera appositionstvetydigheter och att betona logiska relationer mellan ord; jag stöter regelbundet på det i samband med författare som jag finner exceptionella; och jag har nog en viss partiskhet till vissa aspekter av det engelska, akademiska språkbruket, och tenderar att plocka ut dess – som jag uppfattar det – lingvistiska godbitar, även om det inte nödvändigtvis är i linje med svensk praxis. (E.g. föredrar jag att använda mig av latinska förkortningar som "e.g.", "i.e.", "n.b.", etc., framför motsvarande svenska förkortningar, och att skriva ut ordet "och" efter sista semikolonet i semikolonseparerade uppräkningar [se förgående mening], vilket är något som jag ofta ser i engelskan men aldrig/sällan i svenskan.)
Jag har svårt att på rak arm identifiera exempel som endast skulle lämpa sig i det svenska språket, om några ens existerar, men följande meningar exemplifierar några allmänna fall där Oxfordkomman hade kommat väl till pass:
- Mina förebilder är mina syskon, Batman och Spiderman.
- Min favoritmat är pizza, köttbullar och makaroner och falukorv.
- Min favoritmat är pizza, köttbullar med brunsås och potatis och lax.
- Min favoritmat är pizza, bacon och ägg och köttbullar och makaroner.
- Förbud på arbetstid: skutta, nynna, diskutera Oxfordkommatering eller prokrastinering. (Själva exemplet saknar stringens men det är nog inte osannolikt att liknande språkliga olyckor sker.)
- Ett exempel på tvetydighet orsakad av Oxfordkommat: jag gillar min bror, David Deutsch, och min vän Konrad.