-er på a-ord kompromiss?
Postat: 2013-01-20 16:15:20
Ord som slutar på trycksvagt -a brukar ju få or-plural i svenskan (åtminstone i skriftspråk). Ett par sådana ord ser man dock nästan alltid med er-plural i medier och tryckta texter. Jag tror också att -er är förstahandspluralen i ordböcker, fast jag tycker att -or känns naturligare. Ett sådant ord är kollega, ett annat är musa. Båda är lånord från latin, där de har plural (i nominativ) på -ae/-æ (collegae/collegæ, musae/musæ). Ändelsen uttalades under antiken ungefär [ai], i senare latin med e- eller ä-ljud. Är det så att den svenska er-pluralen här är en sorts kompromiss, blandning, mellan svensk och latinsk plural: vokalen e från latinskt æ och r från svenska pluraländelser? Det kan förklara varför de lärde så gärna vill se den, men jag skulle föredra antingen rent latinsk plural eller, ännu hellre, svensk or-plural.