AspergerForum

Dagobert skrev:

Kahlokatt skrev:Inget fel på Karin, men personligen tycker jag att det är roligt med ovanliga namn. Jag har själv ett ganska ovanligt namn som jag inte var speciellt förtjust i som barn, men i dag är jag jättenöjd med det.

Visst kan det vara kul med ovanliga namn, men ofta måste namnets betydelse ha varit viktigare för föräldrarnas val än namnets skönhet.

Jag tror nämligen att barn vars namn betyder nåt otrevligt är ovanliga - hur vackert det än låter.


Påminner om en gammal historia:
Prästen står och ska döpa ett barn, och ser att det ska heta Nero.
- Men ska pojken heta Nero? Nero var ju en galen kejsare! Han brände Rom!
- Ojdå... då får vi hoppas att det inte blir likadant med denne!

Jo, annars skulle man ju ha döpt ett barn till Anakin eller Damien. Fina namn som sådana.

Toblerone skrev:

Dagobert skrev:

Kahlokatt skrev:Inget fel på Karin, men personligen tycker jag att det är roligt med ovanliga namn. Jag har själv ett ganska ovanligt namn som jag inte var speciellt förtjust i som barn, men i dag är jag jättenöjd med det.

Visst kan det vara kul med ovanliga namn, men ofta måste namnets betydelse ha varit viktigare för föräldrarnas val än namnets skönhet.

Jag tror nämligen att barn vars namn betyder nåt otrevligt är ovanliga - hur vackert det än låter.


Påminner om en gammal historia:
Prästen står och ska döpa ett barn, och ser att det ska heta Nero.
- Men ska pojken heta Nero? Nero var ju en galen kejsare! Han brände Rom!
- Ojdå... då får vi hoppas att det inte blir likadant med denne!

Jo, annars skulle man ju ha döpt ett barn till Anakin eller Damien. Fina namn som sådana.

Satsa på Annika, det är gammalt och väletablerat. Damien låter konstigt på svenska, Daniel är bättre.

I den talbok jag hör på förekommer en man vid namn Kükenthal.
Uppläsaren tvekar lite varje gång i början, och uttalar noga ü på tyskt vis, en blandning av u och y. Men han vänjer sig.

Boken heter:
"Två Somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling"
av Alfred Nathorst (svensk) (1900)

Dagobert skrev:Namnens språkliga betydelse är väl inte så viktigt - det speglar bara föräldrarnas förhoppningar. Är de vidskepliga?

Jag skulle aldrig våga döpa ett barn till saker som har med liv och död att göra. Alla mördade ungar verkar heta Engla, Liv, Faith, Hope osv...

Det är helt enkelt för kaxigt att ge ett barn ett sådant namn, man utmanar ödet.

kiddie skrev:

Dagobert skrev:Namnens språkliga betydelse är väl inte så viktigt - det speglar bara föräldrarnas förhoppningar. Är de vidskepliga?

Jag skulle aldrig våga döpa ett barn till saker som har med liv och död att göra. Alla mördade ungar verkar heta Engla, Liv, Faith, Hope osv...

Det är helt enkelt för kaxigt att ge ett barn ett sådant namn, man utmanar ödet.

Jag tror som kristen att det ju beror på hur mycket man har Gud och Herren med sig. Man kan enligt NT vara predestinerad, men också "känd av Gud". Jag kopplar detta till namnet, om man är barndöpt, åtminstone.

Och sådana namn som du nämner verkar inte normala i ett kristnat land.

Både Engla och Liv är gamla namn som har använts länge. Engla är från början en kortform av tyska namn som inte används längre. Liv är fornnordiskt och betyder från början "värn, skydd". Jag vill minnas att Liv och Livthrasir är de enda människor som överlever Ragnarök i nordisk mytologi.

kiddie skrev:

Dagobert skrev:Namnens språkliga betydelse är väl inte så viktigt - det speglar bara föräldrarnas förhoppningar. Är de vidskepliga?

Jag skulle aldrig våga döpa ett barn till saker som har med liv och död att göra. Alla mördade ungar verkar heta Engla, Liv, Faith, Hope osv...

Det är helt enkelt för kaxigt att ge ett barn ett sådant namn, man utmanar ödet.

Ja, jag förstår tanken. Minns någon bok jag läste där det stod om tre kvinnor som hette Faith, Hope and Charity (tro, hopp och kärlek). Faith tvivlade på allt, Hope var en pessimist och Charity en snåljåp. Berättarens poäng var att det var just att utmana ödet att ge barnen sådana namn.

Men Liv Ullman har det väl gått bra för? Berömd skådespelerska, regissör och författare. 80 år nu så någon tidig död har hon inte drabbats av. Skådespelerskan Liv Tyler har det också gått bra för. Hon är förresten döpt efter Liv Ullman. Annars brukar ju Liv (med kort I-ljud) på engelska vara smeknamn för Olivia.

Förr namngavs barn efter släktingar, idag efter kändisar.

Det blir lättare med släktforskningen i framtiden. Vilken Maria Johansdotter är detta? Johan Johanssons mor, fru, syster el dotter, alla heter så? Ständigt samma namn men plötsligt heter någon Fromholdt, antagligen också ett släktnamn. Fromholdt är inte precis fult men låter konstigt.

Problemet med Liv är inte historian och bakgrunden här i landet, för den är utmärkt. Problemet är att det är lite för enkelt att göra det till ett öknamn. Man nästan garanterar en jobbig barn- och ungdomstid för flickstackaren.

Jag vet inte vilka öknamn du tänker på. Själv kommer jag att tänka på kommunalpolitikerna Liv Hahne som kallades för "Död hona" av några som ogillade hennes politik. Men hon var vuxen, tror knappast hon kallades "Död hona" som barn.

Jag undrar hur vanligt det är med öknamn pga namn. När jag frågade min dotter när hon gick i skolan så var det ingen som retade någon för namnet. Det finns ju väldigt vanliga namn som man kan rimma på: Lisa, Maja, Nora, Nisse etc.

Alien skrev:Jag vet inte vilka öknamn du tänker på.

Tror du inte varje Liv någon gång blivit kallad "Underliv"?

Kanske det, men är det något att bry sig om såvida inte man jämt blir kallad det?

Alien skrev:Kanske det, men är det något att bry sig om såvida inte man jämt blir kallad det?

Mig som vuxen skulle det inte röra i ryggen men tror du det skulle vara lika lätt för ett barn?

Men kan ett barn öht genomgå skolan utan att bli retad? Hur ska man som förälder kunna förhindra det? Om de ser mitt barn som lämpligt mobbningsoffer kommer de att hitta på något att retas för. Det är inte så att barnet är garanterat ett lyckligt liv bara för att man lyckats välja ett namn som ingen kan reta en för.

Det är ju alldeles fel väg att gå. I stället får man som förälder fundera på vad man ska göra om ens barn blir mobbat (att bli retad någon enstaka gång räknar jag inte dit).

Mina föräldrar gav oss de mer vanliga namnen på den tiden för att vi inte skulle kunna bli retade. Blev ju bara att man blev retad för något annat.

kiddie skrev:Mina föräldrar gav oss de mer vanliga namnen på den tiden för att vi inte skulle kunna bli retade. Blev ju bara att man blev retad för något annat.

Med fel namn kunde du ha blivit retad för det också.

Dagobert skrev:Med fel namn kunde du ha blivit retad för det också.

I detta fallet nej. För att de gav mig ett öknamn och retade mig med det. Hade de retat mig för mitt namn så hade de aldrig behövt hitta på öknamnet för att retas med. Båda sakerna naturligtvis lika illa.

Och i vuxen ålder hade jag varit tacksam att ha ett mer ovanligt namn. Det känns så B att heta vad "alla" hette på den tiden. Men både min far och mor har ovanliga (och fina) namn och det är inte bara förnamnet utan alla deras namn. De blev retade, särskilt min far, men ingen av dem för namnen. Men de var rädda för att vi skulle bli retade så de försökte minimera riskerna. Visst, jag förstår hur de tänkte, men det hjälpte lixom inte.

Och nu har jag fått gå genom livet med ett torftigt namn. Visst, man kan byta, men det finns ett väldigt stort motstånd från omgivningen att byta sitt tilltalsnamn. Det var chockartat nog för dem att jag bytt fram och tillbaka med vad som är tilltalsnamn mellan mina förnamn. De är ungefär i samma stil så för mig insåg jag att det kändes likadant och för mig nu spelar det ingen roll vilket som är tilltalsnamnet. När jag egentligen ville byta förnamn helt.

En kompis bytte förnamn. Mina föräldrar sa demonstrativt hennes gamla förnamn. Bara för att de sa att de får kalla henne vad de vill!

Jag vill inte outa mina namn, men tänk er de tjejer som ni alltid hade 2-3 av i klassen... Fula namn har de blivit för mig, pga att jag förknippar dem med mina föräldrars feghet.

När jag gick i högstadiumet retades jag för ett av mina förnamn, och det ledde till att jag, inför att jag började i gymnasial utbildning, bytte till mitt andra förnamn.

Åren gick, och för några år sedan, då jag av en släkting bjöds på en resa till hans sommarställe i Norge, upptäckte jag via informationstavlan till en staty i staden nära där han hade sommarstället, att jag genom mitt dåvarande tilltalsnamn har en viss koppling till den delen av Norge .

Dagobert skrev:I den talbok jag hör på förekommer en man vid namn Kükenthal.
Uppläsaren tvekar lite varje gång i början, och uttalar noga ü på tyskt vis, en blandning av u och y. Men han vänjer sig.

Boken heter:
"Två Somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling"
av Alfred Nathorst (svensk) (1900)

Det betyder "kycklingdal". Det måste dock vara ett (tyskt) efternamn. Har aldrig hört det, men namn med -thal finns det en del.

Mitt namn var en av få grejer jag INTE blev retad för...
Så länge man inte väljer något som helt uppenbart skulle leda till mobbning, som Lesbia eller Petter-Niklas, så tycker jag man ska köra på de namn man gillar och inte tänka "åh, mitt barn kommer att bli mobbad!" De som vill mobba hittar alltid en anledning.

Toblerone skrev:

Dagobert skrev:I den talbok jag hör på förekommer en man vid namn Kükenthal.
Uppläsaren tvekar lite varje gång i början, och uttalar noga ü på tyskt vis, en blandning av u och y. Men han vänjer sig.

Boken heter:
"Två Somrar i Norra Ishafvet, Första delen: Kung Karls land, Spetsbergens kringsegling"
av Alfred Nathorst (svensk) (1900)

Det betyder "kycklingdal". Det måste dock vara ett (tyskt) efternamn. Har aldrig hört det, men namn med -thal finns det en del.

Neanderthal?

Kahlokatt skrev:Mitt namn var en av få grejer jag INTE blev retad för...
Så länge man inte väljer något som helt uppenbart skulle leda till mobbning, som Lesbia eller Petter-Niklas, så tycker jag man ska köra på de namn man gillar och inte tänka "åh, mitt barn kommer att bli mobbad!" De som vill mobba hittar alltid en anledning.

Sant.
Vet några som vände och vred på alla namn de funderade på, inte bara på svenska utan även på andra språk, för tänk om ungen ville åka utomlands sen som au pair eller plugga eller nåt.
Känns lite långt från min värld, måste jag erkänna.
Men de valde till slut ett namn man lätt vrider till nåt elakt på engelska. De insåg väl till slut att man stöter på patrull hur man än gör ju.


Lite mer OnT:
Jag hade länge svårt för namnet Jorun, tyckte att det lät jättekonstigt. Men numera tycker jag att det är fint, det låter helt annorlunda när man lägger till historia också.

Svantepolk.

WP: Svantepolk Knutsson, född vid okänd tidpunkt, nämnd första gången 1253, död i början av 1310

Det blir Polkagrisen det.

Dagobert skrev:Svantepolk.

WP: Svantepolk Knutsson, född vid okänd tidpunkt, nämnd första gången 1253, död i början av 1310

Det blir Polkagrisen det.

var inte han polack eller någon annan slavisk nationalitet? Men jag tror det var från honom vi fick in namnet Svante, om jag inte missminner mig

Stämmer förmodligen. Svantepolk är, enligt Behind the Name, en fornnordisk form av det slaviska Svyatopolk, som betyder "välsignat folk" (så Svante betyder alltså välsignad). Namnet sägs komma från Svantepolks mors släkt, som var från Pommern.