Iridia skrev:Funderingar kring det här med den geologiska Krita-perioden som lasseivägen tog upp...
Cretacious på engelska. (Chalk om själva kalken.)
Cretacious associerar jag till Crustaceans (aha, de har en skorpa?!), d v s skaldjur, vars exoskelett ihop med koraller väl utgör basen för själva kritan?
Men det sambandet är säkert en slump? (Zombie, hjälp!)
Och är krita någonstans på vägen till kalksten?
"Kalk" är ett låneord från latinska "calx" förmodligen från grekiska "khalix", liten sten, såvida grekerna inte lånade ordet från romarna. Germanska ord för "kalk" är svenska "bleke" (bränd kalk används till blekning) och engelska "lime" (bränd kalk är limmet i cement).
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/BlekeKanske syftar "krita" på produktionsorten Kreta eller så kommer det av latinska "terra creta" (separerad jord, man renar ju kalklera innan man pressar samman kalkpulvret till kritor). Tidsåldern "krita" är då den bildades i Sydengland, Frankrike och Belgien.
"Crustacea" (kräftdjur) har visserligen en del kalk i sina skal men inte alls lika mycket som musslor. Kräftdjurens skal består mest av kitin (kolhydrater som liknar cellulosa) och sklerotin (besläktat med däggdjurens keratin i hår och klor).
"Crustacea" är från latinets "crusta" (hårt skal), i indoeuropeisk tid betydde "krustós" "hårdnat". Verbet "krews" (dvs hårdna, frysa till is) har gett upphov till "kristall". Förstavelsen "kret-" betecknade hårda saker och är upphovet till adjektivet "kortus".
Eftersom det indoeuropeiska k-ljudet i urgermanska blev ett h-ljud, t-ljudet ett d-ljud och o-ljudet blev ett a-ljud blev "kortus" till "harduz". En förklaring till de märkliga ljudförändringarna är att skandinavierna talat ett okänt, kanske finsk-ugriskt språk, så urgermanska kan vara urindoeupeiska med brytning.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Grimms_laghttps://en.m.wikipedia.org/wiki/Germani ... hypothesisOmkring 200 e.Kr. började germaner betona ordens första stavelse, vilket ofta ledde till att den sista stavelsen efter ett par århundraden glömdes bort så "harduz" blev "hard".
Dagobert skrev:Undrar om svenskans
stekare kommer av engelskans
brat, i betydelsen bortskämd slyngel o.d.
Enligt wiktionary har engelskans
brat flera betydelser, dels slyngel o.d., dels förkortning av tyska
bratwurst som betyder
stekkorv. Braten = steka.
Med tanke på att "stekare" började användas i 1980-talets Stockholm är det nog solarium som avses. Stockholmsordet "grilljanne" betecknade unga män som hängde på Jones Grill, men den bytte namn 1893, så få ungdomar på 1980-talet kände till det.
https://sv.wikipedia.org/wiki/GrilljanneKopplingen till "brat" tycker jag är långsökt.
Huggorm skrev:Furienna skrev:Men det verkar som att "dyster" är ett gammalt germanskt ord enligt Hellquist.
dyster, Stiernhielm, ej allmänt på
1700-t. = da., från lty., ty. düster = fsax.
thiustre, ags. þýstre, av germ. *þeustria-
el. *þeuhstria-, i senare fallet möjl. besl.
med sv. dial. tåka o. töcken (se d. o,.);
dunkelt.
Låter rimligt, dyster känns som ett gammalt inhemskt, germanskt ord snarare än något grekiskt. Det vi har av grekiskt vokabulär har väl snarare med vetenskap, anatomi och liknande att göra?
Då det indoeuropeiska d-ljudet blivit ett t-ljud och s-ljud tenderar att via z-ljud utvecklas till r-ljud så motsvarar grekiska "dys-" urgermanska "tez-", i nord- och västgermanska språk "ter-".
https://en.wiktionary.org/wiki/%CE%B4%CF%85%CF%83-https://sv.wikipedia.org/wiki/RhotacismEtt fåtal ter-ord finns, dock inte i rikssvenska, men däremot engelska "tear" (apart). Att vokalerna skiljer sig åt mellan "dys-" och "ter-" kan se märkligt ut, men vokalväxling var ett vanligt sätt att böja ord i indoeuropeisk tid (tear-tore gör fortfarande det). Substantivet "tear" och verbet från det är obesläktat.
I standardtyska har "ter-" blivit "zer-" och den förstavelsen är vanlig på verb för att markera att handlingen fullbordats till förstörelse.