@ Magnus
min egen skrivklåda var obefintlig, innan jag blev med dator, till min förvåning
har jag upptäckt en ökad lust för att...skriva... Grammatik å rättstavning
får ta den tid det tar, är nu 50+
men blir som ett barn på nytt
då jag ser resultaten av mina pekfingervalser
.
(Skaffade PC för lite mer än ett år se'n,och då för digital fotoredigering + svårigheter med läsning i den lika nyinförskaffade Mobilen)
Trots mina svårigheter med syftning etc... Och noll koll på vad det kan leda till, så är det med en stor glädje
att få delta i de/dem/dom/det mina språkliga försök till konversation, med vars trista tillrättavisningar jag ändå tar nödvändigt spjärn mot.
Är faktiskt anonymt tacksam
för språkpolisernas otåliga korrekturläsning och bristande förståelse för synbart osynliga funktionshinder
sporrad av att mina inlägg ändå blivit lästa och inte ignorerats så gör jag vad mäktar med för att skärpa till det jag skriver
som sagt är 50+
gubbigtgaggig men utvecklas fortfarande...
och gläds, tar åt mig, och gör mig till dem ggr jag får positiv feedback.
-Äntligen börjar det jag med stor möda, försökt läsa mig till, bära frukt...mogen sådan, även om ett å annat surkart smaskas, av nyfikenhet på om det skall ge samma
dåliga ont i magen som förr...
tog tid det här...men med fingersättning och rätt glasögon, så kanske skrivhastigheten kan trimmas till, för att frigöra/slipa till språkligheten.
Får bli lunchfika istället för morgonkaffe, se'n skall hu'n ut igen, se'n...
Dyslexi m.m funktionshinder kan med rätt stöd (och helst egen förståelse) bli en tillgång i tillvaron, det...är så många nyanser i våra personligheter, styrkor och svagheter, som gör oss till det vi är och inte var.
Skall nu ut me' hu'n på bete å bete mig som ett bete för att se vad det för med sig...
Mvh
deg (tog c:a 120min att snickra till det här inlägget, hoppas nå'n orkar/ids läsa)