Språkligt jag stör mig på.
Postat: 2021-05-09 20:16:26
Vildsvin skrev:Jag vet inte mycket om fornsvenska, men den fornengelska prepositionen "of/æf" följs alltid av dativ medan "on/an" och "in" följs av ackusativ vid rörelse och dativ vid befintlighet, vilket fortfarande gäller de tyska motsvarigheterna. Jag antar att detsamma gällde svenska fram tills kasussystemet blev instabilt på 1300-1400-talet. Då behövdes det något som markerade skillnaden mellan rörelse och befintlighet. Dvs genom att lägga till adverben "ut" och "upp" så förtygar "uti" "uppå" och "utå" att det handlar om befintlighet.
Men uti lär återgå på såväl ut + i (riktning) som ute + i (befintlighet). Motsvarande gäller på: upp + å (riktning), liksom uppe + å (befintlighet).