Furienna skrev:HGJ skrev:Det verkar finnas förhållandevis föga skrivet på svenska om
kangero eller
kångero. Ordet tas inte med i vare sig SAOB eller Hellquists etymologiska ordbok men förekommer även i norskan:
https://nn.wikipedia.org/wiki/EdderkopparEdderkoppar, kongroer eller kinglar (Araneae) er ei gruppe leddyr.
På Island har djuret ifråga ett snarlikt namn, nämligen
könguló eller
kónguló. Här skriver en isländsk språkforskare om ordets ursprung:
http://www.arnastofnun.is/page/ordpistlar_konguloHär refereras den isländska artikeln på svenska:
http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/dialekter/aktuellt-dialektord/dialektord/2015-10-01-kangero.htmlPå samma ställe skrivs om utbredningen av
kangero/
kångero och liknande former i svenska dialekter och om tidigare försök att tyda ordet.
Kangero/
kångero tycks i Sverige vara begränsat till Norrland och nordligaste Dalarna, men i södra Sverige (Halland, Västergötland, Småland) förekommer former som
kångla och i Värmland bl.a.
kingla.
Ordet togs i alla fall upp i "Svenskt dialektlexikon" av Johan Ernst Rietz:
KANGRO, m. spindel: aranea. Nb. (N. Calix).
Kångro, Jtl.,hj.,mp. (Njurunda); kangero,
kangerövel, Hj.; kangero, kangerovel, kangerövel,
kångerövel, Vb.; kångero, Mp.; kängro (hårdt k), Nb.
(Ö. Cal.); kangerot, Nb. (Pite); kranghövel, id.
vb. (Skellefte). Öfverallt masculinum. Ordet
lånadt från finskan. Fin. kanguri, kankuri,
väfvare; kangas, väf; fn. köngulló, köngul-vafa,
kangul-vafa, köngulrofa, köngrvafa, kangulrova,
gaungullo, spindel; n. kångro, kånglo, kångle,
kingel, f. id.; mht. kanker, m. ett slags spindel; ns.
kanker, m. spindel (Danneil, 95); nfris. kunker,
id. (Outz., 173); ns, kankelbein, långbent spindel:
Phalangium opilio (Schambach).
Kangro-väv, m. spindelväv. Nb. (Cal.).
Kangerots-väv, m. Nb. (Pite); kangelväv, m.
Sm. (Vestbo), bl. (östra h.); kångelväv, m. Vg.;
kangro-nät, n. Jtl.,nb. (Cal.); krang hövelnät,
n. id. Vb. (Skellefte). N. kångle-væv,
kånglo-væv, kångro-væv, m. spindelväf; fn.
köngullóarvef, kangulvavo vef, m. id. (Barlaams saga).
Ja, det stämmer. Det var Rietz som hävdade att ordet är lånat från finskan. Cirka hundra år tidigare (1766) hade Ihre tagit med ordet i sitt dialektlexikon, dock utan att uttala sig om etymologin:
https://litteraturbanken.se/forfattare/IhreJ/titlar/SwensktDialectLexicon/sida/86/faksimilHan hade tydligen hittat ordet i Hülphers dagbok från Dalarna (utgiven år 1762).
Finskans
kangas ska vara av germanskt ursprung:
https://en.wiktionary.org/wiki/kangas#Etymology_1From Proto-Finnic *kangas, from Germanic.
Även Nynorsk etymologisk ordbok av Alf Torp nämner det finska ordet:
https://archive.org/stream/nynorsketymologi00torp#page/306/mode/2up/search/kongurvaavaKongurvaava f (edderkop, i formerne
kaangerôve, kaangrôva Gbd Ød, kongroa,
kaangro Ork Gul Inh. kangro Ød No,
kaanglo Nam, kaangle Ndm Snm, kinger-
vaava Ød, kingelmor(a) Nød Sol, kingel
Bu Ha Tel Osl, klông'e VTel, klung'e Rbg,
kungr? Ryf), gno. isl. kangurváfa, kǫngur-
vóva, gno. ogsaa kǫngulváfa, nisl. köngul-
vofa (Hald.), konguló, omgjort til konúng-
vofa (Hald.), sv. di. kångro, kangro, kan-
gerövel m. Nisl. ogsaa gönguvofa (Hald.),
som synes omtydet efter ganga like-
som ags. gangelwǽfre ds. Beslegtet mnt.
kanker ds. (nht. dial. kanker). Vistnok
en germ. rot *kang- «spinde», egtl. «dreie»,
se kank 2., sml. det fra germ. laante
finske kangas væv. Til en siderot *kank-
hører vel ght. kunkala rok (nht. Kunkel),
holl. konkel, sml. vestflam. konkel hvirvel,
malstrøm. Dog er der vel i ght. kunkala
en sammenvoksning med et romansk ord :
i ght. ogsaa en form konakla rok, sml.
mlat. conucula (it. conocchia), av *colu-
cula, dimin. av lat. colus rok.
Kangero ska alltså vara av germanskt ursprung och finskan ha lånat den germanska roten. Rietz ska således ha haft fel.