AspergerForum

nano är en äkta kramis.

Joo, egentligen gillar jag kramar.
Men har inte alltid varit så.

nano skrev:Joo, egentligen gillar jag kramar.
Men har inte alltid varit så.

Det kan vara värmande att krama någon man tycker mycket om. Och det finaste som finns att krama någon man älskar väldigt mycket. Det är trygghet i dess renaste form.

De där tankarna minns jag väl
Helt underbara ideer, krama, och det med någon man tycker om
Synd bara att jag nästan är i något sorts vakuum just nu gällande sådant.
Typ uppgivenhet, "får jag någonsin mig själv att starta o uppnå styrfart" eller något.

nano skrev:De där tankarna minns jag väl
Helt underbara ideer, synd bara att jag nästan är i något sorts vakuum just nu gällande sådant.
Typ uppgivenhet, "får jag någonsin mig själv att starta o uppnå styrfart" eller något.

Ett sorts vakuum är säkerligen något man kommer befinna sig i mer än en gång i livet. Men det gör det ju desto skönare att vakna upp i ett rum fyllt av blommande liv och möjligheter. Vakuumet är inte totalt.

(Smileyn skall representera kamratskap, det är min mening med att de skrattar på slutet.)

Sant

Jag gillar kramar och närkontakt men inte med främlingar. Hela det här krama vid första gången man träffas, alltså varför? Men annars så är kroppskontakt helande, skyddande, tryggt.

Oj, tack för kramerbjudandena.
*lite smågömsen nu*

Jag håller fortfarande fast vid att jag tycker sex varit lättare än intimitet större delen av mitt liv - behöver vara ärlig med vad jag känner.

Kramar är mer att jag har ett värde som individ, förknippat med självkänsla, om jag har sex är det mer på att jag kan prestera något och får därmed ett värde.

@regnif:


@AAA:
Jag har visseligen inte haft sex med någon men jag ser det inte som prestation, däremot hade jag en bild av att det skulle vara något man måste göra om man alls skulle bli ihop med någon, likt en fysikalisk lag nästan.
Som om man inte skulle få välja själv av någon anledning.
Men man får bestämma presis hur eller om man alls vill ha sex

Håller med övria här, när det gäller kramar är det ju mer eller mindre kravlöst, sex handlar om prestation, och där behöver jag övning


Ja Nano verkar som en riktig Kram-kille

Vad får dig att tycka att det är prestation?

Kram-kille?
Vad får dig att tycka det?

AAA skrev:Jag håller fortfarande fast vid att jag tycker sex varit lättare än intimitet större delen av mitt liv - behöver vara ärlig med vad jag känner.

Kramar är mer att jag har ett värde som individ, förknippat med självkänsla, om jag har sex är det mer på att jag kan prestera något och får därmed ett värde.

Jag behöver ha känslor inblandade i sex, och det tar lång tid för mig att utveckla de känslor som gör att jag kan ta steget till sex. Jag är inte den som, skulle jag kunna till att börja med, skulle kunna gå på krogen och gå hem med en man samma kvälll.

Nano:


Du verkar ha en mild och fin framtoning, fler borde va som du, jag är helt 100 på at du är så IRL oxå.


Jo prestation, riktigt jobbigt att behöva prestera där..pust..haha. Som mest blir det bara samtal med mig, djupa såna, när kravet med sex är fortfarande högt, som en halvmara

Känslor är komplicerade saker, ej helt enkla att hantera. Skillnaden mellan kärlek och sex har inte varit helt uppenbar för mig förut, har nog satt likhetstecken mellan dem mentalt även om jag inte varit medveten om det. Eller försökt få någon slags närhet med sex kanske, jag vet inte. Jag blir mest trött i huvudet bara jag tänker på eländet... Kärlek är knepigt, definitioner mottages tacksamt.

AAA skrev:Känslor är komplicerade saker, ej helt enkla att hantera. Skillnaden mellan kärlek och sex har inte varit helt uppenbar för mig förut, har nog satt likhetstecken mellan dem mentalt även om jag inte varit medveten om det. Eller försökt få någon slags närhet med sex kanske, jag vet inte. Jag blir mest trött i huvudet bara jag tänker på eländet... Kärlek är knepigt, definitioner mottages tacksamt.

Att definiera kärlek annat än en serie biokemiska reaktioner har sysselsatt författare, filosofer och numera hjärnforskare så länge som "kärlek" har funniits och uppstått. Jag är renons på att flirta, jag fattar inte subtila signaler. Ändå har jag varit gift en gång och är sambo nu. Gud vet hur det har gått till . Mitt äktenskap slutade i skilsmässa (uppenbarligen) men det hade andra orsaker än mitt valhänta sätt att hantera mina egna känslor. Jag blev sambo efter en lång bekantskap via nätet och IRL för några år sedan, han kände mig m a o också innan AS-diagnosen var ett faktum. Det har inte ändrat någonting i vårt förhållande. Mitt sätt att visa uppskattning är kanske inte som man visar uppskattning (?) i ett "normalt" förhållande men det fungerar. Med AS-diagnosen har vi fått som en mall i hur och vad som är viktigt, det känns som om någon har tänt en lampa i att NU kan vi skapa en hel del förutsättningar i vårt vardagsliv och få hjälp från t ex hab för de bästa förutsättningar. Men om du frågar mig vad KÄRLEK är, så har jag ingen aning. Men jag känner oerhört starkt för min sambo, jag skulle göra vad som helst för honom (ja, med en del begränsningar), och jag är oerhört glad att han finns i mitt liv och över att vakna bredvid honom på morgonen. Känslan kan jag inte beskriva.

Grattis Juddy

Hoppas det är vanligt att man tycker om någon
Och att de som inte hittat någon kommer att göra det

nano skrev:Grattis Juddy

Hoppas det är vanligt att man tycker om någon
Och att de som inte hittat någon kommer att göra det

TACK

Juddy - jag håller med dig, fint formulerat. Jag tror man behöver hitta sig egen definition och sedan hålla fast vid den tills en ännu bättre/vackrare eventuellt dyker upp. Det gäller nästan allt för mig, väldigt få saker är självklara. Jag frågade en annan om vad kärlek var för honom för kanske tio år sen, och då sa han att "Kärlek går inte att uttrycka i ord, den känner man bara i hjärtat." Ridå alltså... Finns annan kärlek än villkorslös kärlek?

Att våga skriva och sjunga "Mina ord har trasslat in sig i ditt hår" eller "Du är värd att dö för" tycker jag är modigt, det är så banalt romantiskt att det skulle blivit magplask om det inte var för att det är precis så det känns.


Och ändå är jag inte alls Kent-fanatiker på nåt sätt...

Banalt eller inte, romantik är romantik!

Ja, naiv och godtrogen är mina förnamn, romantiker är efternamnet

Naiv och godtrogen etc. samma här. Men försöker att inte vara det nu. Det är ett helsike.

regnif skrev:Naiv och godtrogen etc. samma här. Men försöker att inte vara det nu. Det är ett helsike.

Man lär alltid känna sig lite tilltufsad av sig egen godtrogenhet men frågan är om motsatsen är bättre. Egentligen.

Juddy skrev:

regnif skrev:Naiv och godtrogen etc. samma här. Men försöker att inte vara det nu. Det är ett helsike.

Man lär alltid känna sig lite tilltufsad av sig egen godtrogenhet men frågan är om motsatsen är bättre. Egentligen.

Jo, jag vet. Dåligt val nästan. Har just tänkt på det där på sistone. Du verkar ha rätt.