När det gäller forskning om mäns och kvinnors olikheter, så är läget väldigt osäkert. Det går att hitta studier som visar att ens kön och ens hormoner påverkar personligheten, och det går att hitta studier som visar att de inte gör det. Ofta om precis samma saker. Det beror på att det är ett ämne som dels är en politisk tvistefråga, och dels är det något som många har starkt personliga intressen i.
Ungefär som att man både kan hitta siffror som säger att Sverige förlorar på invandring, och siffror som säger att vi tjänar på den.
Forskning om biologiska rasskillnader, biologiska könsskillnader, sexuella läggningar, invandringens effekter och liknande borde man egentligen avstå från tills mänskligheten mognat lite. Om den någonsin gör det.
När det gäller de frågorna, är det viktiga idag inte så mycket vad forskningen säger, som hur individuella människor påverkas av de attityder som finns och den politik som förs. Oavsett man menar att mäns och kvinnors hjärnor är tydligt olika, eller man menar att alla (mentala) olikheter mellan könen är kultur, så kan man använda det som argument för eller emot att vi ska få lov att vara, och repekteras som, individer. Extrema feminister (som antifeminister tror eller vill få det till att alla feminister är) använder "kön är en social konstruktion" som argument
mot olikheter. Antifeminister använder biologi som argument mot olikheter. I båda fallen handlar det i grunden om att man inte accepterar vissa sätt att vara på. Det kan till och med vara så att olika argument används från olika sidor emot samma grupp (både extrema feminister och antifeminister brukar exempelvis vara transfobiska).
Att enbart bry sig om forskning stödjer de åsikter man själv redan har, är inte ett bättre sätt att lära sig något om ett ämne, än att inte bry sig om forskning alls. Dock fungerar de allra flesta på det viset. Det kallas "confirmation bias" och är ett välkänt fenomen.
http://en.wikipedia.org/wiki/Confirmation_bias(Länk till den engelska förklaringen, för den är mer utförlig än den svenska).