Alien skrev:JohnNorum skrev:Det jag har hört - och nu får du rätta mig om jag är ute och cyklar - är att det är ganska vanligt bland asperger-simulanter att de lyckas få en kompis de redan känner sedan tidigare (innan diagnos) att bli kontaktperson. Detta eftersom många kommuner har svårt att hitta kontaktpersoner på vanligt vis.
Först ha en kompis. Sedan få förtidspension. Och hemtjänst som diskar och tvättar kläder. Och sedan ska ens kompis få betalt för att umgås med en, precis som kompisen gjorde innan diagnos.
Är jag för missunsam mot andra människor?
Det förekommer säkert. Men tror du verkligen de
simulerar att vara aspergare? Innan man får diagnosen genomgår man en utredning, menar du att man kan simulera sig igenom den?
Alien skrev:JohnNorum skrev:
För guds skull, det finns sol-och-vårare som lurar av gamla tanter pengar, som lyckas jobba som läkare utan utbildning osv osv. Det finns människor som är duktiga på allt möjligt.
Svar på din fråga, ja. Finns det några speciella moment i utredningen du menar skulle vara speciellt svåra att klara sig igenom?
Utredningen bestod ju inte bara av samtal utan också av tester. Sol-och-vårare, falska läkare etc lurar folk som är offer för önsketänkande el för vaneseende. En psykolog som utreder är förhoppningsvis vaken och uppmärksam.
Vad har du för belägg för att det bland aspergare skulle finnas simulanter? Bara din allmänna misstänksamhet?
Inga belägg!
Några funderingar har jag dock!
1) NPF-relaterade företeelser är
väldigt svåra att bevisa objektivt. Ett brutet ben kan röntgas etc. En stor del av utredningen består i vad patienten berättar om sig själv. (Hos en del läkare hela utredningen). Frågorna kan vara ledande, eller utformade så att det är lätt att begripa vad man "bör" svara för att verka ha AS. Jag håller med om att det är ett svårt problem att komma runt. Att utforma väldigt komplicerade tester med mycket kluriga kuggfrågor, leder bara till att fler missförstår frågorna och ger ett svar som inte är korrekt.
2) Det finns, rent ekonomiskt och juridiskt,
nästan inga nackdelar och nästan bara fördelar med en AS-diagnos i Sverige idag. Det finns t.ex. inga hinder (vad jag känner till) att ta körkort, låna pengar i bank, få en hyreslägenhet, behålla vårdnaden om barn etc. Däremot ökar diagnosen möjligheten att få förtidspension, tandvårdskort, utökade tentamenstider på universitet, möjlighet att undslippa värnplikt, kanske möjlighet att få lägre straff vid brott. En diagnos som innebär uppenbara potentiella nackdelar,
torde ha färre simulanter, en diagnos med enbart fördelar
torde ha fler simulanter.
3)
NPF har ofta mycket gemensamt med personlighetsdrag. I princip alla människor kan ju känna av och till att de är lättstressade, att de har svårt att komma igång med saker, att vissa sociala situationer är obehagliga och skrämmande etc. Detta är inte några unika upplevelser för bara de som verkligen har AS eller ADHD. Om en helt frisk person enbart tycker att jobbet är tråkigt, kan man ju inte göra någonting (och ja, jag tror tyvärr att många människor idag tycker att deras jobb är tråkiga och meningslösa). Men om man hör talas om olika NPF som man kan referera till för att slippa detta tråkiga jobb, tror du inte det skulle kunna finnas någon som skulle försöka sig på den möjligheten?
4) Sedan finns det en massa annat som är svårt att ta på och som jag har svårt att uttrycka i ord. T.ex. i USA ger många sjukförsäkringar en förälder möjlighet att stanna hemma på heltid med ett barn som har autism. Men den möjligheten ges inte för Aspergerbarn. I USA diagnosticeras (om jag ska tro wrongplanet) många fler med autism jämfört med Asperger. Är det en slump? Är det snälla läkare som vill hjälpa föräldrarna, när de publika skolornas förmåga att hantera NPF-barn är för dåliga?
Här hemma i Sverige finns ju inte just den aspekten, aspergerbarn och autistiska barn får väl ungefär lika bra eller dålig hjälp (men det vet jag för lite om). Men tänk dig en person som helt enkelt har hamnat snett i livet, droger, brott, fängelsevistelse, ingen kriminalvård och arbetsmarknadshjälp fungerar. En snäll läkare kanske ställer en "finare" diagnos som asperger för att inte personen ska behöva stanna kvar i kriminella kretsar mer. Och iofs säger jag inte att detta behöver vara helt fel. Om en f.d. kriminell person kan få en egen bostad och vettig sysselsättning ordnad av samhället så är det bra, och om det nästan enbart kan ske, i dagsläget, genom att läkaren ställer en helt felaktig AS-diagnos, så, so be it.
Det är ganska intressanta svängningar här på forumet! Vissa medlemmar (inte du Alien) är väldigt skeptiska till att ens delta i en intellektuell diskussion om den eventuella förekomsten av simulering. Men när det sedan visar sig i praktiken att var och varannan mördare får en AS-diagnos slängd på sig/ tjatad till sig, då brukar det vara ungefär samma medlemmar som genast vill sätta stopp för att sådana företeelser ska få fläcka ner bilden av Asperger.
Avslutningsvis, jag tror definitivt att Asperger "finns". Jag tror dock inte att den är helt färdigbeskriven. Jag tror också att det finns alltför många läkare som diagnosticerar friskt alla möjliga slags människor som har lite problem i livet rent allmänt. Jag tycker att det är viktigt att försöka försvara vad riktigt Asperger står för. Det borde ligga i alla aspergares intresse att öppet diskutera simuleringsaspekter, och inte låtsas om som att de inte finns.