Cassandra skrev:Men visst det är otroligt mycket jag saknar: sex, utflykter, resor, shopping, kulturella aktiviteter, själslig gemenskap med prat och diskussioner (där han inte bara föreläser och har "rätt").....
Men allt det här är något du skulle kunna få med vänner: "utflykter, resor, shopping, kulturella aktiviteter, själslig gemenskap med prat och diskussioner". Livet är kort, vill du verkligen sitta ensam med honom när ni är pensionerade, inlåst i hans tvångsmässiga rutiner? Om du inte kan få utlopp för dina egna behov är det bättre att ni separerar. Ni verkar inte ha några barn heller?
Alltså du får försöka förklara för honom vad du behöver och vad som du inte kan acceptera. Och vill han inte ens försöka ändra sig, så flyttar du. Han kommer säkert att sakna dig, men du kan inte vara ihop med honom enbart på hans villkor.
För mig är detta att läsa om asperger ett ljus i tunneln - det kanske inte är mig som det är fel på....jag är kanske helt normal....mina önskemål är kanske inte bara fjantiga och onådiga, alltid.
Nej, du är normal. Du kan inte bli aspergare, men han kan inte heller bli NT. Ni skulle behöva komma fram till en kompromiss ni bägge kan leva med. Men det verkar som om du är den enda som kompromissar. Men vi vet inte, kanske tycker han att han också kompromissar. Men jag tycker du får fundera över om fördelarna (som vad jag läst endast verkar vara ekonomiska) uppväger nackdelarna med att du anpassar dig så mycket efter honom.
Har du sett serien
The Big Bang Theory? Jag tycker din man påminner en hel del om Sheldon, samma blandning av aspighet, narcissism och tvångsmässighet. (Förutom att Sheldon har tvångsmässiga renlighetskrav.) Sheldon påtvingar också sin lägenhetskompis Leonard sina egna speciella krav. Det vore kanske en serie du och din man borde se tillsammans...