Alien skrev:Jag kommer ihåg när jag bjöd hem min blivande man (dvs han bjöd in sig själv). Han trodde att jag skulle bjuda på mat men han fick bara te och skorpor.
(Jag levde typ på yoghurt och smörgåsar, mat åt jag bara på jobbet.) Jag utgick från mig själv, jag var nöjd med te och skorpor, alltså fick han vara det också. Han lärde sig att äta mat innan han besökte mig.
Jag har gjort något liknande, fast ännu mer ”spartanskt” än så
När jag precis hade flyttat hemifrån hade jag en besatthet av att leva ekonomiskt (eftersom jag var panikrädd för dålig ekonomi, att bli hemlös osv). Det hade blivit en självklarhet för mig att äta typ knäckebröd med kvarg, och jag bjöd därför min min dejt på samma sak, jag tänkte helt enkelt inte längre. Min blivande pojkvän blev mycket stött av detta och visade det direkt på ett inte så trevligt sätt, och jag fick äta upp det resten av relationen (idag skulle jag ha dumpat honom fortare än kvickt. Absolut att jag vid en närmare eftertanke förstår att man blir stött av en sån sak, men om man i princip tappat respekten för någon liksom kroniskt går man ju inte in i en relation med denne för att utnyttja situationen maximalt).
Med det sagt, TS är det glasklart att du inte är det minsta lik mitt ex, du är nog raka motsatsen, och jag tycker inte du behöver ursäkta dig, det är klart en rimlig förväntan och inget stort krav att önska sig lite effort och att man blir bjuden på något gott. Du behöver inte känna att du borde ändra ditt sätt att tänka, eller sänka dina förväntningar tycker jag. Det är viktigt att du inte utplånar dina (högst rimliga) åsikter för någon annans skull.
Jag tolkar det som att det var lite känsligt för honom hur du tog upp det kanske (?), men inte heller det lättaste för dig hur du ska ta upp det om du var nojjig över situationen (och det är en hel vetenskap att uttrycka sig i en känslig situation, jag lärde mig genom många års tragglande av en terapimanual och det finns ju massa pusselbitar att tänka på). Kanske bra om du väntar och ser om det du redan sagt sjunker in när hans defensivitet lagt sig (vilket den lär ha gjort vid det här laget förhoppningsvis), att du då skulle kunna förklara det du skriver här.
Men egentligen kanske det mer ligger på honom att återkomma och visa att han tänkt på det du skrev till honom om att du tyckte att det var för lite effort. Du borde nog kunna förvänta dig att han kan ta ett steg ur sin defensivitet och fundera på vad du menade och sen återkomma tycker jag.