Kan jag ha autism?
Postat: 2022-02-16 19:45:10
Hej alla, hoppas jag inte stör. Ni får väl tonvis av sådana här trådstarter, och ni får ta bort tråden om ni vill.
Egentligen gillar jag inte att skriva på internet, det känns lite obehagligt på nåt sätt, men nu gör jag ett undantag. Har läst lite i forumet för jag tycker det finns intressanta trådar om intressanta ämnen, men snubblade egentligen in för att det var en psykolog som för flera år sedan tyckte att jag hade asperger-drag.
(Såhär i efterhand så har faktiskt en chef försökt föra detta ämne på tal också, tror jag dessutom.)
Av olika anledningar blev det inga fler terapi-sessioner, men hans anmärkning sådde ett frö, och jag har läst lite om högfungerande autism och gjort ett sånt där självtest där jag föll inom ramarna för vad de menade kunde tyda på autism.
Men är skeptisk eftersom vissa, vad jag tror, bärande punkter, inte alls stämmer. Så jag tänkte höra med er experter här, och se vad ni tror. (Är väl ingen ide att jag skriver om de punkter som jag känner igen mig i, när dessa frågetecken finns?)
Så, om du orkar läsa; här följer punkterna som jag undrar över. Ni får förlåta mig om jag har vissa fördomar, är ju ingen expert på ämnet.
* Många med asperger pratar väldigt mycket. (fördom kanske?) De kan mala på likt ångvältar om sina intressen, om sitt liv, eller åsikter osv. utan minsta avkänning. Jag är istället väldigt tystlåten och blyg, och besitter tyvärr ej talets gåva.
* Intellektet. Många med autism är väldigt smarta och har lätt för att memorera. Medan jag har ett förmodat lågt, eller i allafall normalt IQ, samt att jag alltid haft problem med att få information att ”fastna”.
Många med autism är högutbildade. Själv är jag en vanlig knegare.
Har heller aldrig gillat matematik, något som ju ofta är ett klassiskt favoritämne hos autister.
* Ironi förstår jag utan problem, även om jag inte förstår det roliga. Jag brukar låtsas skratta med lite. Vissa tycks köra mycket med ironi, att de vänder på två motsatser, och det ska alltså vara kul. Men jag är väl en träbock. Sexskämt som alla gillar, förstår jag förövrigt inte heller det roliga i. Det är ju bara kroppsdelar, inget som helst roligt med det. Men det här var lite off topic.
* Jag klarar av dofter. Att folk har på sig parfym. Eller att maten har en viss konsistens, samt klädernas textur mot huden osv. Inga problem där. (Dock har jag alltid varit överkänslig mot ljud.)
* Har aldrig ”stimmat”.
* Kan med lätthet se på en annan människas ansikte om personen är arg, ledsen, glad.
* När jag var liten så umgicks jag med en del vänner, även om jag i efterhand har förstått att det var min bror som drog hem kompisarna. Ibland drog jag mig undan, men jag var ändå med på lekarna, och till och med ”hittade på” många aktiviteter. Det var senare i tonåren som jag märkte att det blev jobbigt, då man bara skulle ”hänga”. Men något ensamt ”geni-barn” som bara satt för sig själv var jag alltså inte. (Idag är jag dock ensam)
* En annan sak som talar emot autism, är att jag inte är inte så pedantisk och noggrann. Snarare kan jag tyvärr försumma de vardagliga sysslorna, så eländet byggs på hög. Det här borde väl nästan vara det som mest pekar bort från diagnosen? Punktlighet, ordning, strukturering osv. är väl vanligt hos alla autistiska personer?
* Jag är dessutom socialt lyhörd, och försöker anpassa mig i dessa situationer, även om jag inte säger mycket. Jag försöker vara artig, vänlig och tillmötesgående. Kan se i ett rum med människor att alla har olika utgångspunkter, och jag ogillar när vissa inte får komma till tals, blir manipulerade eller överkörda. Faktum är att jag har lätt för att se det sociala spelet framför mina ögon utspela sig (tror jag). Det här borde ju vara spiken i kistan för en ickediagnos. Att kunna se det sociala spelet utspela sig.
* Jag får aldrig ”anfall” (i brist på korrekt ord).
* Dom borde ha sett detta i skolan (90-tal).
Tack på förhand.
Egentligen gillar jag inte att skriva på internet, det känns lite obehagligt på nåt sätt, men nu gör jag ett undantag. Har läst lite i forumet för jag tycker det finns intressanta trådar om intressanta ämnen, men snubblade egentligen in för att det var en psykolog som för flera år sedan tyckte att jag hade asperger-drag.
(Såhär i efterhand så har faktiskt en chef försökt föra detta ämne på tal också, tror jag dessutom.)
Av olika anledningar blev det inga fler terapi-sessioner, men hans anmärkning sådde ett frö, och jag har läst lite om högfungerande autism och gjort ett sånt där självtest där jag föll inom ramarna för vad de menade kunde tyda på autism.
Men är skeptisk eftersom vissa, vad jag tror, bärande punkter, inte alls stämmer. Så jag tänkte höra med er experter här, och se vad ni tror. (Är väl ingen ide att jag skriver om de punkter som jag känner igen mig i, när dessa frågetecken finns?)
Så, om du orkar läsa; här följer punkterna som jag undrar över. Ni får förlåta mig om jag har vissa fördomar, är ju ingen expert på ämnet.
* Många med asperger pratar väldigt mycket. (fördom kanske?) De kan mala på likt ångvältar om sina intressen, om sitt liv, eller åsikter osv. utan minsta avkänning. Jag är istället väldigt tystlåten och blyg, och besitter tyvärr ej talets gåva.
* Intellektet. Många med autism är väldigt smarta och har lätt för att memorera. Medan jag har ett förmodat lågt, eller i allafall normalt IQ, samt att jag alltid haft problem med att få information att ”fastna”.
Många med autism är högutbildade. Själv är jag en vanlig knegare.
Har heller aldrig gillat matematik, något som ju ofta är ett klassiskt favoritämne hos autister.
* Ironi förstår jag utan problem, även om jag inte förstår det roliga. Jag brukar låtsas skratta med lite. Vissa tycks köra mycket med ironi, att de vänder på två motsatser, och det ska alltså vara kul. Men jag är väl en träbock. Sexskämt som alla gillar, förstår jag förövrigt inte heller det roliga i. Det är ju bara kroppsdelar, inget som helst roligt med det. Men det här var lite off topic.
* Jag klarar av dofter. Att folk har på sig parfym. Eller att maten har en viss konsistens, samt klädernas textur mot huden osv. Inga problem där. (Dock har jag alltid varit överkänslig mot ljud.)
* Har aldrig ”stimmat”.
* Kan med lätthet se på en annan människas ansikte om personen är arg, ledsen, glad.
* När jag var liten så umgicks jag med en del vänner, även om jag i efterhand har förstått att det var min bror som drog hem kompisarna. Ibland drog jag mig undan, men jag var ändå med på lekarna, och till och med ”hittade på” många aktiviteter. Det var senare i tonåren som jag märkte att det blev jobbigt, då man bara skulle ”hänga”. Men något ensamt ”geni-barn” som bara satt för sig själv var jag alltså inte. (Idag är jag dock ensam)
* En annan sak som talar emot autism, är att jag inte är inte så pedantisk och noggrann. Snarare kan jag tyvärr försumma de vardagliga sysslorna, så eländet byggs på hög. Det här borde väl nästan vara det som mest pekar bort från diagnosen? Punktlighet, ordning, strukturering osv. är väl vanligt hos alla autistiska personer?
* Jag är dessutom socialt lyhörd, och försöker anpassa mig i dessa situationer, även om jag inte säger mycket. Jag försöker vara artig, vänlig och tillmötesgående. Kan se i ett rum med människor att alla har olika utgångspunkter, och jag ogillar när vissa inte får komma till tals, blir manipulerade eller överkörda. Faktum är att jag har lätt för att se det sociala spelet framför mina ögon utspela sig (tror jag). Det här borde ju vara spiken i kistan för en ickediagnos. Att kunna se det sociala spelet utspela sig.
* Jag får aldrig ”anfall” (i brist på korrekt ord).
* Dom borde ha sett detta i skolan (90-tal).
Tack på förhand.