Grader av asperger/autism
Postat: 2021-04-01 21:06:26
slackern skrev:Flyktig skrev:Finns det någon annan här som kan uppleva att vara arg av höga ljud? Det var inte så illa tidigare, men det har varit de senaste åren. Men jag hanterar inte skrikande barn. Fan, jag blir riktigt arg. Jag tycker att det är orättvist att min dag ska förstöras på grund av att vissa barn måste skrika hela tiden. Jag kan ha en bra dag tills det finns ett barn som måste skrika eller några människor som måste göra ljud hela tiden.
Är detta unikt för aspergers eller gäller det vanliga också?
Har det blivit värre sedan du började medicinera din AD/HD? Själv tycker jag att det har blivit värre pga det, fick det förklarat utav en psykiatriker att ADHD-medicinen kan demaskera autism.
Ja tyvärr. Ja, jag känner att läkemedlet har förvärrat autism i vissa områden. Jag hatar asperger! ADHD fungerar bra, men den där jävla aspergeren kan inte läkas bort, så när du blir av med ett problem kommer en ny från den jävla aspergersen. Så vad är bäst? Att sluta ta mediciner? Då måste jag ha dålig koncentration, lite empati och dåligt tålamod. Fan, jag kan aldrig säga tillräckligt hur mycket jag hatar autsime! Det var en annan jävla sak som naturen var tvungen att komma på! Jag vet inte om SSRI kunde ha varit bättre ?! Jag vill inte ha antipsykotika eftersom jag har hört att det finns så många biverkningar.
Jag vill bara kunna vara mer social, ha fler intressen och mindre ångest. Aspergers är som en jävla mur mellan mig och världen. Jag har en kropp som fungerar och drömmer för livet, men jag ser inte vägen dit. Det är som en osynlig vägg som bara hindrar mig från att gå igenom där alla andra bara springer framåt. Jag måste alltid hitta så långa omvägar, då finns det en ny jävla vägg. Jag vill tända den, men tyvärr är det inte möjligt att sätta eld på en metafor.
Ibland tror jag att hjärntumörer är bättre än autisime. Kanske kan en tumör förstöra autism. Jag vill ibland ha cancer framför aspergers. Du kan återhämta dig från cancer. Du kommer aldrig att återhämta dig från aspergers. Jag hoppades att jag hade en personlighetsstörning, för du kan återhämta dig från det. Men tyvärr var det autism. Jag föddes med det, jag måste dö med det. Varje dag skäms jag för mig själv. Jag känner att människor ser ner på mig. Jag har ingen kvalitet jag uppskattar. Jag är tyst men vill vara underhållande.
Jag har inte många intressen.
Jag kan inte lätt bli intresserad av andra människor, jag måste bli kär i dem eller se något i dem som intresserar mig att komma ihåg vad de säger till mig.
Jag är den äldsta av mina syskon, jag behöver hjälp för att gå vidare med mitt liv. Min bror också. Mina två yngre syskon är från en annan far, de är helt vanliga. De har vänner, hanterar skolan och har ingen som mobbar dem.
Jag kan bara glömma ett normalt liv och jag hoppas aldrig att min bror kommer att få några barn heller! Det finns garanterat bara nya barn med asperger och jag kommer inte att kunna bli kär i det barnet. Jag har stora problem att titta på bilder av mig själv som barn. Det finns något med mina ögon som jag inte tål. Jag har hatat mig själv sedan barndomen.
Jag blev mer utåtriktad när jag började ta medicinen förra året. Varför har det motsatta hänt de senaste månaderna? Är det för att aspergerns hjärna tröttnade på konstgjord energi och istället föll tillbaka till att vara lite mer autistisk?