AspergerForum

Det står i tidningen idag om nio-årig pojke med flera NPF-diagnoser. En diagnos är säkert Aspergers. Han klarar inte av skolbussen.

UNT 2 OKTOBER 2020 skrev:Stimmet gör det svårt för honom att hantera situationen och det gör honom både frustrerad och nervös.

Därför fick Neo åka taxi till skolan när han gick i förskoleklass och första klass.

— Han älskade att vara i skolan.

Men när Neo började i tvåan förra året sa kommunen nej till taxi och hänvisade till den vanliga skolbussen.

https://unt.se/artikel/neo-9-ar-nekas-t ... n/8j82nypj

Det handlar förstås om kostnaderna för Heby kommun. Men följden blev att Neo slutade gå till skolan.

— Hans frånvaro sköt i höjden. Pressen och stressen gör att han har konstant huvudvärk och ont i magen. Han kräks, får diarré och ibland går det inte att få upp honom ur sängen, det är fruktansvärt.
---
Svårigheterna med skolbussen var så stora att han fick ett intyg från en specialistläkare på neuropsykiatriska enheten för barn- och ungdomspsykiatrin på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Intyget fastslog att det var "ohållbart" för honom att åka skolbuss.

Men kommunen vägrade att låta honom åka skoltaxi.

I augusti skulle Neo börja trean. Men han klarade bara en vecka med skolbussen. Sedan blev han så dålig att han sjukskrevs av en läkare på barn- och ungdomspsykiatrin.

— Jag vill mycket hellre vara i skolan och träffa mina kompisar. Nu träffar jag dem nästan aldrig, bara på affären ibland, säger han.

Sedan dess har Neo inte satt sin fot på skolan i Harbo. En gång i veckan åker de till skolan och hämtar läxor som han gör hemma vid köksbordet.

Tydligen klarar han av andra barn i skolan. Så då är det ju synd att han inte kan gå i skolan.

Detta visar på nackdelarna med att bo på landet. Om min dotter haft dessa problem, hade det inte drabbat hennes skolgång. Hon gick till skolan, och i högstadiet cyklade hon till skolan. Men på landet är det för långa avstånd.

Det här är priset man får betala och drabbar människor med NPF-diagnoser.
Allt handlar bara om pengar!

Frågan är ju vad exakt problemet med bussen är. Kanske han är bland de sista som går ombord, så det inte är speciellt många lediga säten kvar? Han kanske måste sätta sig jämte någon annan varje gång, folk som kanske inte vill ha honom där. Sånt är jobbigt och nedbrytande för ett barn. Om de hade haft ett säte reserverat för honom, eller två säten så någon kompis kan sitta intill honom, hade det kanske gått bättre? Eller om det nu enbart handlar om stoj och stim ombord, så hade det kanske varit enklare för honom om han fått sitta längst bak i hörnet, så långt bort från ljudet som möjligt.

Skolbussar är tortyrkammare på hjul. Tro mig.

Min mamma har kvar ärr i själen efter att hon blev mobbad i skolbussen på 50-talet.
Vid samma tid fick min pappa sina glasögon krossade i skolbussen.