notwoodstock skrev:Jag har upptäckt att jag inte förstår pengars värde. Jag har fortfarande lite bankmedel (arv), men om ett halvår bör jag söka bostadstillägg, För jag kommer att bli nästintill fattigpensionär.
För ett år sedan insåg jag att jag inte kunde konsumera hur som helst, och gjorde en budget. Då tänkte jag också att 100 kr är mycket pengar. Man kan ju äta middag en vecka för den summan, så där insåg jag något viktigt.
Och nu kom jag på att 10 kr också är pengar - det är ju en lunch!
Men sedan häromdagen så handlade jag för över 1000 kr. Och ytterligare en gång. Då förstår jag inte mitt beteende.
Men dels vill jag börja hålla i slantarna. Dels inser jag att jag kanske haft detta beteende många år, har alltid haft pengar så att jag kunnat köpa vad jag vill. Åtminstone har jag redan när jag bodde hemma hos mina föräldrar, unnat mig saker.
Hur bär ni er åt för att sätta stopp?
Då är det ett beteende som jag behöver ändra!
Nu får jag se hur jag klarar mig resten av året. Nästa år blir värre.
Jag sätter stopp genom att inte köpa något förutom mat, hyra, el, tandvård, läkarbesök, hemförsäkring och liknande saker man inte kommer undan. Tråkigt, jag vet. Men det gör att jag inte behöver fundera på om jag skall köpa något. svaret är nej. Men jag har alltid haft dåligt ställt. det kanske är lättare att hålla den linjen då. du verkar haft en period i livet när du haft råd att köpa saker. kanske är det en svårare situation att starta ifrån.
Mitt problem är snarare det motsatta. jag måste ibland tvinga mig till att köpa saker. att se ut som en luffare är inte bra.mycket av mina kläder har jag fått eller ärvt. men ibland måste jag köpa kläder. men det tar emot.
jag tycker inte att jag är snål utan snarare sparsam. jag förhåller mig till den ekonomiska situation jag har. ett problem är att behålla kompisar när man inte har råd att hänga med i deras ekonomiska tempo vad gäller resor, fika på cafe och restaurangbesök och bio till exempel. Nu har jag ytterst få kompisar så det är sällan det är ett problem.