Siwis skrev:Jag är sedan länge gift med en man som har högfungerande Asperger. Han är rädd för att prata om tiden när han dumpade mig och hade en annan under några månader men kom sedan tillbaka till mig. Till saken hör att han gjorde slut per brev! Han är rädd att säga något som han sedan ska ”få tillbaka” och kan ändra sig alltefter vad han tror jag vill höra. Det var ju jag som genomled stort obehag under den här perioden, inte han, och jag vill att han ska kunna säga och stå för att han valde bort mig. Han kan gå med på att han träffade en annan men inte på att han valde henne i stället för mig under några månader.
Jag tycker han är feg och slingrar sig. Är ett sådant agerande något typiskt för Asperger?
Jag vet inte om jag riktigt förstår vad du vill med det här, och det är hur som helst närmast omöjligt att svara på såna här frågor.
Men aspergare sägs väl ofta vara precis tvärtom: säga exakt vad de/vi tycker och tänker, utan hänsyn till hur andra kan uppfatta det.
Å andra sidan håller jag med om det här:
ShakeItOut skrev:Det är lätt att bli konflikträdd om man ofta blir missförstådd.
Det tar oerhörda mängder med ork, att alltid behöva förklara sig, och till på köpet ändå inte bli förstådd eller trodd på.
Så jag vet inte ens om jag vill kalla det konflikträdsla, utan mer ett sätt att orka överleva, både energimässigt och att få behålla nåt av sin person intakt.
Jag själv har större delen av mitt liv föredragit att skriva framför att prata.
Man får då "tala" till punkt, och ingen rör om i ens tankegång med frågor mm (vi kan ju ha problem med koncentration mm).
Det behöver alltså inte handla om feghet, utan vara mer som en praktisk lösning.
Men det är jag, det.
Det finns absolut ingenting som säger att nåt av det här stämmer på din man eller nån annan aspergare.
Vi är alla individer.
Det här hjälper sannolikt inte dig alls, men det är det svar jag kan ge.