sussi83 skrev:Det är väldigt komplicerat med just personlighetsstörningar, de är ofta något som är förvärvat i kombination med gener och arv.
ABSOLUT!
Det är det jag ogillar med gruppen personlighetsstörning, att man på DSM-vis bara utgår från vad man ser.
När någon frågar, vad ÄR en personlighetsstörning, så kan man svara att det är ett kluster av beteenden som är dåliga för patienten, en stor form av beteenden som hör ihop, som inte är produktiv.
Vilket är sant på sitt vis, men kommer med sina egna problem. Fast jag skulle ändå vilja att man döpte om personlighetsstörning till det, "problemklustergrupper" eller något. För det är oftast inte fel på folks personlighet... Att höra att det är just din kärna det är fel på, aj lixom.
Sedan är det helt klart så att de beror på medfött eller uppväxt, eller uppväxt baserat på vissa sorts gener.
Om man tar dyssocial personligetsstörning som exempel (antisocial), så tittar man på beteenden som är sekundära till en viss personlighetstyp eller som är sekundära till en viss uppväxt. Båda kläms in.
Primär psykopati verkar ju vara en slags NPF. Sekundär, eller sociopati som man gärna kallar den, ger liknande symptom och har förmodligen en viss genetisk/neurologisk grund som primär, men mycket svagare, och istället är det uppväxt som gett beteendena, t ex att man är uppvuxen fattig i Detroit i en gängkultur.
Då har vi medfött och förvärvat i samma grupp. Jobbigt lixom!!! Skillnaden på psykopati och sociopati brukar anses att sociopaten har mer än bara primala känslor, har ångest, mår dåligt som vilket "psykfall" som helst och är i riskzon för självmord, medan psykopaterna saknar dessa negativa mot sig själv symptom.
Så jag tror det är en grupp som kommer skrotas i framtiden. Men det krävs att psykiatrin ska börja vävas in i neurologin. Det har ju redan börjat med oss där det kallas neuropsykiatri.