AspergerForum

Men man kan väl vara social med andra än de allra värsta NT???

Ingen annan här som umgås med andra aspergare?

Tyckte om att vara med kompisar när jag var barn/ung men som vuxen är jag helst själv.
Jag _vill_ gilla att vara med andra men blir lika besviken varje gång då inte alls är samma grej som när man var yngre. Alla intressanta känslor är borta.
När man var liten var det som man delade någonting fundamentalt som nu är som bortblåst.
Vuxenlivet dödade allt som var roligt med att umgås. Nu är fantasier i olika former och tänka på gamla minnen det enda som ger någon tillfredställelse.

Har fler här atypisk autism?

Jossie94 skrev:Har fler här atypisk autism?

Har autism

Kidzi skrev:Men man kan väl vara social med andra än de allra värsta NT???

Ingen annan här som umgås med andra aspergare?

Mina närmaste vänner är högempatiska NTs, eller högkänsliga. En annan av mina vänner är jag rätt säker på har underliggande ASD diagnos, för han o jag är så lika. Men han är mer social än mig och oftast den sociala stjärnan i rummet som drar åt sig all uppmärksamhet (på ett positivt sätt). Så han "lider" inte på samma sätt som jag gör. Däremot har jag ingen "renodlad" aspergare i min närhet. En har gjort utredning när han var yngre men det stannade vid autistiska drag.

Jag gillar att vara social väldigt mycket. Det räcker med en dag själv så har jag laddat om mina batterier.

Folk stör väl på mig för att jag tar plats. Man får liksom inte va för blyg eller för mycket, man ska typ vara lagom. Men det viktigaste är väl ändå att man är sig själv? Sedan är det rätt skönt att min sambo inte bryr sig så mycket om min diagnos, för han tycker ju om mig som jag är. Men ibland kan det vara lite jobbigt när folk glömmer bort diagnosen, för de kanske inte riktigt förstår då vad det innebär för mig som person. Det kan vara att de har höga krav på mig, men kanske inte förstår då att det är inte bara att söka ett jobb och så. Utan att det innebär att jag har svårigheter med den biten. Sedan ligger man ju på olika grader gällande diagnoserna, vissa kanske tycker borsta tänderna är världens svåraste sak och väldigt ansträngande, medan andra kanske tycker det är lätt som en plätt osv. Jag vet personer som har diagnoser som tyvärr fastnar på sina DVs, de har inte samma behov och förutsättningar. Jag gick ju där med men jag ville jobba, men av någon anledning så hittade dem ingen praktik till mig, så jag satt där i 6 månader, tillslut så slutade jag där för jag insåg att jag inte passade in i den miljön. Jag vart felplacerad.

Jossie94 skrev: Jag hade en blå jacka en gång och fick skit för det trots att jag hade kollat på den där jackan länge innan och tillslut köpte den, då var det några dåvarande kompisar som tyckte att jag typ härmade den ena för att jag hade köpt en likadan. Hur skulle jag veta att jag hade gjort fel när jag bara köpte en blå jacka?

Därför att klädval signalerar identitet, mycket mer för kvinnor än för män och för yngre än för äldre. Om ni var tonåringar och hon som hade jackan var populäre än dig så uppfattades det som påfluget att du köper en likadan.

Jag kommer ihåg när jag gick i småskolan och fick en ny jacka, en blågrå parkas. När jag kommer till skolan har en annan tjej i klassen samma parkas. Men jag minns inte att någon anklagade mig för att härma henne. Kan ju bero på att hon inte heller hörde till "coola gänget". Dessutom var det ju föräldrarna som köpte ens kläder då.

Det verkar extra komplicerat med tjejer. Köper man precis likadant som någon annan anklagas man för att härma. Köper man något helt udda kan man bli mobbad för det.

Jossie94, du hade inte gjort något fel. Rätta svaret hade väl varit "jag skiter väl i vad andra köper, jag gillade den här jackan". Jag tror inte att man som aspergare ens ska försöka bli populär, det är dödfött. Det gäller att gå sin egen väg och strunta i vad andra tycker. Du söker kanske vänner på fel ställen.

Det är tur att jag har min kompis som jag gått i samma klass med innan och nu fick vi ännu mer kontakt efter gymnasiet när man inte hade sina roller längre. Och hon och jag är ju väldigt lika plus att hon och jag tycker ju att det är konstigt att folk har så mycket krav på när det gäller vissa sociala koder mm. Alltså att fika/shoppa eller så med en ny tjejkompis ska vara så på rätt sätt hur man ska göra och så. Det verkar inte räcka med att bara fråga personen (självklart när man har träffats några gånger) Det är väl så man börjar att ta kontakt? Jag och min kompis gick ju i samma klass innan, sen hade vi ingen kontakt och det är nu vi har fått kontakt igen. Vi sågs typ för några år sen och skulle ses, det blev inte av sedan så sågs vi typ förra året och då var det rätt tajming kändes det som, sedan dess har vi hängt, så vi är bästa kompisar nu.

Ja, så bra att du har en riktig kompis. Då kan du ju diskutera saker du inte förstår med henne. Har hon ingen förklaring heller, så är hon iaf ett stöd.

Att få en ny kompis är inte så lätt. Jag vet hur min egen dotter resonerar. Hon har tillräckligt med vänner, en ny person måste vara något extra för att bli en vän. Fika och shoppa kan man göra med vemsomhelst, en vän ska ha samma intressen och samma humor och verkligen tillföra något i livet. Hennes kille har många vänner från barndomen och studieåren; några nya har han inget behov av.

Men grejen är ju att man inte har den inställningen när man träffar en ny person, man tänker ju inte nej men han eller hon vill inte bli vän med mig för den har för många vänner. Man tänker ju inte så. Man går ju med inställningen att personen är trevlig och så. Det står ju inte skrivet i pannan att den personen har för många vänner eller så precis. Så hur ska man veta då att personen inte vill ha nya vänner?


Likaså, man går ju inte in i en relation som man tänker det kommer ta slut ändå.

Så om man inte får ta kontakt med andra pga att man ska fatta att de inte vill ha nya vänner som det ändå inte självklart från början, då är det väl ingen ide att någon har vänner? Forever alone är ju isf det man ska göra, men då får ju de som har kompisar göra likadant. (Det sista var alltså ett skämt)

Dessutom hur skulle jag veta att majoriteten här är 55 plus och att jag som någon sa röjde om lite på forumet? Hur skulle jag fatta hur det var innan? Det gjorde ju inte ni som registrerade er heller nyligen eller ja från början heller, det var ju inte så att alla gjorde ett konto samtidigt. Eller är detta något som man bara ska fatta? går det ens att fatta något om man inte har lärt sig det innan?

Det kan vara lättare att bli vänner om man har ett gemensamt intresse. T ex att man går på någon kurs/träning tillsammans. En del sjunger i kör, andra går på bokcirkel.

Sen tror jag att NT känner av om andra är intresserade av vänskap. Som aspergare/autist gör man inte det. Alltså får man fråga och vara beredd på ett nej (el en undanflykt).

Jossie94 skrev:Dessutom hur skulle jag veta att majoriteten här är 55 plus och att jag som någon sa röjde om lite på forumet? Hur skulle jag fatta hur det var innan? Det gjorde ju inte ni som registrerade er heller nyligen eller ja från början heller, det var ju inte så att alla gjorde ett konto samtidigt. Eller är detta något som man bara ska fatta? går det ens att fatta något om man inte har lärt sig det innan?

1) Varifrån har du fått att majoriteten här är 55+? Det stämmer inte alls. Kolla här: hur-gammal-ar-du-omrostning-t13242.html

2) Om nu de flesta här skulle vara äldre än dig (om än inte 20 år äldre) så borde de alltså ha större erfarenhet och du borde lyssna på dem.

Om det där jag sa om att fika /shoppa, det är ju sådant folk gör numera. Eller enkelt förklarat, skulle jag fråga en tjej om vart hon köpt sina byxor och det är på hm så är det inget konstigt. Hade jag däremot frågat en kille så hade han nog tyckt det varit konstigt eftersom jag är tjej. Men nu kanske det är mer accepterat för att det finns så mycket för både könen. Det är väl inte fel att fråga heller vem det nu än är, men tjejer har ju smink kläder och så mer gemensamt, då är det lättare att prata med tjejer om sådant. Killar har bilar, moppar, mecka, fordon och spel gemensamt. Sedan kanske det där är numera lite olika, för tjejer kan också skata skateboard, spela fotboll, spela pc spel mm.

Så det är på sådana sätt jag har tagit kontakt med andra som jag vet också andra gör. Sedan vet jag ju personer som har träffats en gång och blir kära direkt och gifter sig eller förlovar sig väldigt snabbt. Typ solskenshistorier. Så det är då fel att göra på det sättet då? Alltså, det är så sjukt att det ska vara så rätt eller fel, när det finns så många olika sätt att ta kontakt med folk på. Vissa tar kontakt på instagram, fb, olika dejtingsidor, ja men då ska man ju förstå att nej men tinder är det felaktiga sättet, du ska ta kontakt på fb. DEt fattar ju alla. Nej, hur ska man fatta det?

Då vill jag att de som är 25 och yngre eller jämnåriga skriver här också, för de jag har fått svar från har varit typ 30-55. Jag har inte fattat att folk här är i min åldern, jag har bara sett åldern 30-55.

Det behöver inte vara fel att ta kontakt. Men det verkar som du blir förolämpad om du inte får ett positivt gensvar.

Jossie94 skrev: majoriteten här är 55 plus

Ja vi tillhör ju inte mänskligheten det är bara lägga sig ner och dö, eller mata duvorna i statsparken med sin rullator..

Det har jag inte sagt? Jag menar bara att de som har skrivit här i mina trådar och så har varit 30-55 och då har jag uppfattat att det bara är den åldern här. Jag har inte sett någon som är 25 eller yngre på forumet. Såg att det fanns några på den där röstningen, men det är ju inte mitt fel att jag är den enda 25 åringen som har något att säga? Hade de varit flera i min ålder här så hade det ju märkts. Vilket det inte har.

Eller vänta, skulle man bara fatta att folk har asperger forum för att bara läsa? Man pratar väl med folk , det är väl det som är syftet med ett forum?

Alien skrev:.

Vi diskuterar bara eller va??

Alien skrev:1) Varifrån har du fått att majoriteten här är 55+? Det stämmer inte alls. Kolla här: hur-gammal-ar-du-omrostning-t13242.html

Den omröstningen är 12 år gammal. Folk som har röstat kaske inte ens är kvar. Och sedan har folk hoppat på efteråt så man kan inte bara lägga till 12 år. Kan vi ha en ny omröstning men med årtalet när man föddes istället?

Jossie94 skrev:Om det där jag sa om att fika /shoppa, det är ju sådant folk gör numera.

Vissa har det intresset, men många gör det för att göra något lite extra och varva ner. Men eftersom de ofta jobbar så går de inte ut och shoppar och fikar varje dag. Kanske en gång i veckan om de har tur.

När jag var ung satt alla på fik, både killar och tjejer, i timtal. Men känns som den tiden är över. Det far ingen sådan här finfika som kostar 120 kr som man får betala nu. Minns att på mitt fik var det fri påtår och var man fattig fick man ta pepparkakor och betala vad man hade råd med.

Kidzi skrev:Men man kan väl vara social med andra än de allra värsta NT???

Ingen annan här som umgås med andra aspergare?

Misstänker starkt att de flesta jag umgåtts med någon längre tid inte är NT.

Jossie94 skrev:Det har jag inte sagt? Jag menar bara att de som har skrivit här i mina trådar och så har varit 30-55 och då har jag uppfattat att det bara är den åldern här. Jag har inte sett någon som är 25 eller yngre på forumet. Såg att det fanns några på den där röstningen, men det är ju inte mitt fel att jag är den enda 25 åringen som har något att säga? Hade de varit flera i min ålder här så hade det ju märkts. Vilket det inte har.

Eller vänta, skulle man bara fatta att folk har asperger forum för att bara läsa? Man pratar väl med folk, det är väl det som är syftet med ett forum?

Ja, man pratar med folk här, t ex på chatten. Och man diskuterar. Men det känns som att du bara intresserar dig för dina egna bekymmer och förväntar dig att andra också ska göra det.

Om du bara vill ha svar från yngre får du väl skriva det i din trådstart. "Jag vill bara ha svar från de som är max 25 år"

Inte för att jag förstår varför du dissar synpunkter från oss som är äldre. Vi har väl alla haft problem med just sociala relationer med NT. Du verkar väl åldersfixerad. Inte alla är beredda att avslöja sin ålder här heller, vi vill ju vara anonyma.