Tänker du i bilder?
Postat: 2018-10-16 1:19:27
Det känns ibland lite för förenklat att säga att aspergare tänker i bilder, som om detta var självklart. På samma vis är det självklart för många att man kan tänka i bilder om man försöker, även om detta inte är ens normala inre språk, både AS och NT kan tycka detta.
Men om man inte tänker i bilder då... alls? Jag fick en liten aha-upplevelse när jag såg den här videon.
Hon talar om afantasi (heter det så på svenska?) och i hennes fall enbart i aspekten inre bilder.
Jag tänker i bilder. Hela tiden. Men jag har sedan länge insett att jag inte tänker i normala bilder. Jag har enbart sett normala bilder i mitt inre av någon typ av påverkan, t ex feber eller medicin. Till vardags ser jag bilderna som en slags ritning eller serietidning av verkligheten. En förenkling. Vissa saker kan jag fånga snabbt som en hel bild i mitt inre men då är det ofta ett foto jag har sett många gånger.
Jag skulle utan att titta på mitt rum kunna rita av mitt rum, men då blev teckningen ungefär som den ser ut inne i hjärnan!
Jag är/har varit konstnär och förr föreföll det mig så konstigt att jag hade en så bra teknik men jag hade svårt att få ut något. Förstod sedan att det berodde på att jag inte kunde se det inne i huvudet i den utsträckning som behövdes. Många år senare trodde jag det berodde på aspergers, att aspergare inte har fantasi. Men har sett andra aspergare måla direkt ur huvudet och de kan.
Kändes ett tag som en fuskkonstnär men har insett nu att det stöd man behöver får man ta.
Om jag skulle bedöma från 1 till 10 med 10 som bäst hur likt livet en frammanad inre bild är så kanske runt 5? I bästa fall. Kanske 3-4.
Vad säger ni andra?
Kan ni se för ert inre öga precis som det ser ut i verkligheten?
Hur kan jag tänka i bilder mest, när jag är dålig på det???
Men om man inte tänker i bilder då... alls? Jag fick en liten aha-upplevelse när jag såg den här videon.
Hon talar om afantasi (heter det så på svenska?) och i hennes fall enbart i aspekten inre bilder.
Jag tänker i bilder. Hela tiden. Men jag har sedan länge insett att jag inte tänker i normala bilder. Jag har enbart sett normala bilder i mitt inre av någon typ av påverkan, t ex feber eller medicin. Till vardags ser jag bilderna som en slags ritning eller serietidning av verkligheten. En förenkling. Vissa saker kan jag fånga snabbt som en hel bild i mitt inre men då är det ofta ett foto jag har sett många gånger.
Jag skulle utan att titta på mitt rum kunna rita av mitt rum, men då blev teckningen ungefär som den ser ut inne i hjärnan!
Jag är/har varit konstnär och förr föreföll det mig så konstigt att jag hade en så bra teknik men jag hade svårt att få ut något. Förstod sedan att det berodde på att jag inte kunde se det inne i huvudet i den utsträckning som behövdes. Många år senare trodde jag det berodde på aspergers, att aspergare inte har fantasi. Men har sett andra aspergare måla direkt ur huvudet och de kan.
Kändes ett tag som en fuskkonstnär men har insett nu att det stöd man behöver får man ta.
Om jag skulle bedöma från 1 till 10 med 10 som bäst hur likt livet en frammanad inre bild är så kanske runt 5? I bästa fall. Kanske 3-4.
Vad säger ni andra?
Kan ni se för ert inre öga precis som det ser ut i verkligheten?
Hur kan jag tänka i bilder mest, när jag är dålig på det???