Mitt i utredning
Postat: 2018-10-11 18:21:45
Nu har jag nyss kommit hem från ett möte med min utredningspsykolog och idag fick jag veta resultatet på Wais-testerna, samt fått prata om olika grejer.
Fick veta att jag var ojämn i resultatet på testerna, vilket jag redan var rätt säker på att jag var. Den verbala delen låg jag normalt, den ickeverbala delen låg jag över normalt (försökte se siffran och det såg ut att vara över 120 i alla fall) och sedan låg jag under normalt på huvudräkningen, arbetsminnet och snabbhet. Blev som sagt inte förvånad, för det var precis vad jag väntat mig.
Pratade också med honom om olika grejer, mina problem och så där.
I slutet nämnde han att det finns saker som talar för en autismdiagnos och saker som talar emot, vilket jag också visste. Han sade dock att han hade "dörren öppen" för autism och har alltså inte bestämt sig än.
Jag ska dit igen nästa vecka och prata mer, samt göra andra tester (vilket jag antar är mer autisminriktade tester). Sedan ska han någon gång intervjua mamma om min barndom också, vilket dock blir lite kämpigt för hon sitter i rullstol, så det är ju inte det smidigaste. Vet dock redan att mamma bara kommer säga att allt var normalt och jag tror inte hon direkt kommer ge någon information som skulle tyda på autism.
Grejen är den att jag hade en bra barndom och jag har alltid haft kompisar (även om jag aldrig var den som tog kontakt, utan tvärt om), vilket förstås talar emot autism. De stora problemen kom när jag var 12 och man skulle börja umgås på ett mer "vuxet" sätt, plus att jag blev mobbad då också. Han frågade om skolan alltid har gått bra och det har den, dock glömde jag berätta om sådant jag tyckte var jobbigt som barn på skolfronten... Måste försöka komma ihåg att ta upp allt sådant nästa vecka.
Vi pratade också om rutiner och där sade jag som det var att jag snarare har svårt att sätta upp rutiner för mig själv, som att exempelvis duscha eller dammsuga. Jag skjuter helt enkelt upp det så mycket det går. Sådana grejer tror jag kommer bli problematiska när jag flyttar hemifrån. Jag vet att man inte måste vara strikt rutinbunden för att ha autism, men det är väl kanske ovanligt att inte ha det. Jag vet att jag uppfyller kriteriet "Stereotypa och repetitiva motoriska manér som inbegriper endera att vifta eller vrida med händerna eller fingrarna, eller komplicerade rörelser med hela kroppen", för det är något jag har gjort så länge jag kan minnas och det talar ju rätt starkt för autism, men jag nämnde inget om det eftersom att han inte frågade. Jag tror inte heller mamma skulle ta upp det i intervjun, för hon har aldrig uttryckt att det skulle vara något konstigt. Då är det ju viktigt att jag får sagt det, för det är ju en viktig del.
Testerna nästa vecka kommer väl visa på något också.
Jag vet inte riktigt vad syftet med den här tråden är, men jag vill väl helt enkelt dela med mig av min upplevelse hittills. Sedan undrar jag om det är någon mer här som är/var på gränsen och du/ni får gärna dela med dig/er av vad som talade för/emot diagnos.
Fick veta att jag var ojämn i resultatet på testerna, vilket jag redan var rätt säker på att jag var. Den verbala delen låg jag normalt, den ickeverbala delen låg jag över normalt (försökte se siffran och det såg ut att vara över 120 i alla fall) och sedan låg jag under normalt på huvudräkningen, arbetsminnet och snabbhet. Blev som sagt inte förvånad, för det var precis vad jag väntat mig.
Pratade också med honom om olika grejer, mina problem och så där.
I slutet nämnde han att det finns saker som talar för en autismdiagnos och saker som talar emot, vilket jag också visste. Han sade dock att han hade "dörren öppen" för autism och har alltså inte bestämt sig än.
Jag ska dit igen nästa vecka och prata mer, samt göra andra tester (vilket jag antar är mer autisminriktade tester). Sedan ska han någon gång intervjua mamma om min barndom också, vilket dock blir lite kämpigt för hon sitter i rullstol, så det är ju inte det smidigaste. Vet dock redan att mamma bara kommer säga att allt var normalt och jag tror inte hon direkt kommer ge någon information som skulle tyda på autism.
Grejen är den att jag hade en bra barndom och jag har alltid haft kompisar (även om jag aldrig var den som tog kontakt, utan tvärt om), vilket förstås talar emot autism. De stora problemen kom när jag var 12 och man skulle börja umgås på ett mer "vuxet" sätt, plus att jag blev mobbad då också. Han frågade om skolan alltid har gått bra och det har den, dock glömde jag berätta om sådant jag tyckte var jobbigt som barn på skolfronten... Måste försöka komma ihåg att ta upp allt sådant nästa vecka.
Vi pratade också om rutiner och där sade jag som det var att jag snarare har svårt att sätta upp rutiner för mig själv, som att exempelvis duscha eller dammsuga. Jag skjuter helt enkelt upp det så mycket det går. Sådana grejer tror jag kommer bli problematiska när jag flyttar hemifrån. Jag vet att man inte måste vara strikt rutinbunden för att ha autism, men det är väl kanske ovanligt att inte ha det. Jag vet att jag uppfyller kriteriet "Stereotypa och repetitiva motoriska manér som inbegriper endera att vifta eller vrida med händerna eller fingrarna, eller komplicerade rörelser med hela kroppen", för det är något jag har gjort så länge jag kan minnas och det talar ju rätt starkt för autism, men jag nämnde inget om det eftersom att han inte frågade. Jag tror inte heller mamma skulle ta upp det i intervjun, för hon har aldrig uttryckt att det skulle vara något konstigt. Då är det ju viktigt att jag får sagt det, för det är ju en viktig del.
Testerna nästa vecka kommer väl visa på något också.
Jag vet inte riktigt vad syftet med den här tråden är, men jag vill väl helt enkelt dela med mig av min upplevelse hittills. Sedan undrar jag om det är någon mer här som är/var på gränsen och du/ni får gärna dela med dig/er av vad som talade för/emot diagnos.