Sida 1 av 1

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-07 8:28:38
av Katten_Smulan
Hej,

Jag har nu vid 30+ förstått att min mamma 60 år har asperger.
Jag har alltid förstått att mamma varit annorlunda och inte alls
som mina kompisars mammor. Men eftersom jag växt upp med alla hennes
(för mig) konstiga regler, rutiner mm har jag inte tänkt på att det.
Hon utgår alltid från sig själv, allt handlar hela tiden om henne, saknar själv
insikt, hon märker inte när hon sårar andra och att hon alltid har behandlat mig
och min syster olika (hon har favoriserat henne).

Hon har aldrig kunnat diskutera nått av det här, för hon gör aldrig något
fel och alla andra är emot henne. Det har varit en väldigt jobbig uppväxt
o början på vuxenlivet. För ett tag sedan orkade jag inte längre o insåg
att hon kommer aldrig att ändra sig eller förstå mig. Så jag sa upp
kontakten med henne o min syster (som hon favoriserat). Hon tog det
väldigt hårt och anklagar mig för både det ena och det andra. Min
pappa är väldigt konflikträdd och hon har fått över honom på "sin sida"
med sin version av allt.

Sedan dess har jag förstått att hon har asperger. Det är skönt
att få en förklaring till allt och jag förstår nu mycket av hennes
beteende. Men jag är fortfarande så fruktansvärt ledsen och sårad.
Att "pausa" ifrån henne ett tag har varit bra för mig men jag vet
ju att mina föräldrar inte mår bra o det har jag ju dåligt samvete för.
Mina föräldrar bor väldigt avsides så att inte träffa mamma innebär
också att jag inte träffat min pappa.

Min mamma har i åratal styrt och ställt i familjen med sina regler o
rutiner och nu splittrat oss. Jag förstår henne men är fortfarande
fruktansvärt sårad över allt hon sagt o gjort.

Vad säger ni som själva har asperger?
Och finns det andra anhöriga som varit med om liknande?

Jag kommer förresten aldrig kunna tala om för henne att hon har
asperger. Hon skulle bli så arg och kränkt.


Jag ber om ursäkt om jag har använt fel ord eller skrivit något som uppfattas som kränkande.
Jag menar verkligen inget illa.

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-07 15:14:21
av Alien
De som har AS utan diagnos kan nog vara rätt så rigida och besvärliga. De förstår inte andras synpunkter utan tycker att de alltid har rätt. Andra människor är dumma och elaka. Den som är gift/samboende upplever frustration. Antingen lämnar hen sin partner med AS utan diagnos för att den inte orkar med. Eller så hävdar hen envist sina synpunkter och det blir ständiga bråk. Eller så ger den efter för husfridens el barnens skull. (Men det kan också bli att svika sina barn, att alltid hålla med sin partner.) Det sista tycks gälla din far. Problemet blir att hålla kontakt med sin snälle far när man inte vill ha kontakt med sin "elaka" mor. Kan du ringa din far el är det alltid din mor som svarar?

Sen tycker jag du skulle behöva stöd, t ex genom en psykolog el terapeut. Detta för att bearbeta alla känslor av svek och sorg.

Mtp på ärftligheten, har du upptäckt några aspiga drag hos dig själv el andra släktingar (morföräldrar, ev syskon till din mor, kusiner på din mors sida, din syster, systerbarn)?

Här finns berättelser från andra vuxna barn till föräldrar med AS: http://habilitering.se/autismforum/leva ... ed-diagnos

Och trådar om detta här på AF:
min-foralder-har-aspergers-syndrom-t15866.html
en-dag-ska-jag-beratta-om-min-mamma-t18451.html
hur-upplever-ni-med-as-era-foraldrar-t51045.html
foralder-med-asperger-hur-upplever-barnen-detta-t23887.html

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-07 15:34:49
av Handy
Jag har asperger (och tourettes) och känner tyvärr igen mig mycket i det du beskriver. Jag har även varit på aspergerträffar och haft kompisar med asperger.

Min uppfattning av asperger är att vi är ganska lättkränkta och har svårt för att ta till oss kritik (även befogad sådan). Vi har svårt för att sätta oss in i hur andra tänker och då blir allt man själv gör rätt och ett föredöme. Många av oss har även svårt att släppa oförrätter som kan pyra i åratal, och vi brukar som helhet inte omvärdera våra ståndpunkter. Allt detta gör att vi bli "svåra" att ha att göra med. Alla har olika grad av insikt i sina problem (säger inte att jag är bättre).

Tyvärr så är det en ganska klen tröst för omgivningen att våra handlingar inte baseras på ondska utan oförståelse. Det är en mycket svår situation du befinner dig i och jag hoppas innerligt att du kan lösa detta på något sätt. Även i vuxen ålder behöver man ha en relation till sina föräldrar och det vore kul om du kunde få en bra relation med till pappa.

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-07 16:13:38
av Toblerone
Är du säker på att det är just Asperger? Oftast när folk styr och ställer i familjen och vill vara i centrum, så handlar det snarare om en personlighetsstörning. T.ex. Borderline.

Här var en tråd om Asperger versus Borderline:

aspergers-och-borderline-t13830.html

https://www.healthyplace.com/personalit ... s-disorder

"Many narcissists reach the highest rungs of their community, church, firm, or voluntary organization."

"The Asperger's patient often wants to be accepted socially,....He just doesn't have a clue how to go about it."

"Thus, while the narcissist avoids pain by excluding, devaluing, and discarding others - the Asperger's patient achieves the same result by withdrawing and by passionately incorporating in his universe only one or two people and one or two subjects of interest"

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-07 17:16:31
av triggerhappyD
Min första tanke var också just borderline eller narcissism, men det är såklart omöjligt att avgöra utifrån ett inlägg.

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-08 6:55:28
av Katten_Smulan
@Alien: Jo det är ju ett stort problem att min pappa försvarar mammas beteende med "du vet ju att hon blir irriterad över sånt". Men jag ska försöka prata med honom. Nu när jag inte har haft kontakt med dem på ett par månader har jag landat lite i mig själv och har lite mer kraft.

Ang ärftlighet så tror jag nog att morfar kan ha haft AS. Han var alltid en tyst, frånvarande person i utkanten av allt. Han var med på middagar, kalas mm men alltid tyst. "Gömde sig" med sin tidning och pipa. Mormor skötte allt hemmet mm och även sånt som i den generationen var "karlgöra" som att snickra, måla mm. Men bad mormor honom göra nått så gjorde han det. Samtidigt var han akademisk och hade ett bra administrativt jobb. Plus att jag inte kan komma ihåg att jag fått kramar eller så av honom. Tyvärr lever han inte längre...


@Handy: Känner igen allt du skriver om att lätt bli kränkt! Precis sån är mamma!
Nej det är väl ingen tröst att det är så det är och troligtvis inte kommer att bli bättre. Men det känns ändå skönt att få en förklaring och att det faktiskt inte var jag som gjorde, tyckte och tänkte fel...


@Toblerone & @triggerhappyD:
Jag är nog ganska säker på att det är AS. Allt jag har läst hittills stämmer precis. Samtidigt kan jag ju så klart inte ställa en diagnos då jag inte är läkare/pyskiater/psykolog. Men vad jag förstår så är det rätt vanligt att man kan ha en kombination av diagnoser, så hon har kanske lite narcissism också.



Tack ni alla för ert stöd! Det betyder jättemycket och jag ska sätta mig och läsa igenom alla länkar. :-)154 till er!

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-08 14:36:07
av Flia
Min pappan var likadan som din mamma, och jag går inte alls ihop med mina syskon. Detta trots att jag själv har Asperger. Kanske är det till och med jag som ställer för höga krav.

För mig spelar det ingen roll att jag vet orsaken. Jag kommer aldrig förlåta mina föräldrar, och jag väljer att inte umgås med mina syskon.

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-08 15:40:15
av Handy
Två berättelser från habilitering & hälsa:
Det var viktigt för mamman att Ann-Sofi och hennes storasyster hjälpte till med hushållsarbetet, berättar Ann-Sofi. Men alla sysslor skulle göras exakt på mammans sätt.

– När jag var liten fick jag hjälpa till att torka disken. Enligt mamma skulle man torka undersidan av kastrullerna med disktrasan. Det var väl en kvarleva från när hon var liten och de hade vedspis. Så skulle man göra. Det var väldigt noga. Jag förstod inte det så jag torkade en kastrull med handduken. Då blev hon jättearg och slog till mig i ansiktet.

Emma berättar om en tågresa då mamman trodde att hon tappat bort sin biljett.
- Hon gav mig en hård örfil och skrek ”jävla unge” och att jag var dum, flera gånger. Till slut var det en man som reste sig upp och sa att hon skulle sluta.

- Jag hittade biljetten sedan. Men hennes hat känns fortfarande som en knöl i bröstet. Tänk att leva med en mamma som man tror hatar en. Det ger en fruktansvärd ångest om man vänder det inåt, som jag gör.

Emma storasyster Maria vänder det utåt istället.
- Hon och mamma kan hålla på att bråka i flera timmar och bara skrika åt varandra. Jag tycker det är jättejobbigt. Två vuxna människor ska inte bete sig så. Men jag förstår Maria. Mamma förstår inte vad hon utsätter oss för.

Emma är glad över att hennes mamma sent omsider fick en diagnos.


Oförståelse/svårigheter - frustration - utåtagerande

Nej vi är inte onda, lika lite som en psykopat som saknar affektiv empati är ond. Det bara är.

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-08 21:27:22
av Liljan
Det är inte alls säkert att hon har Asperger det är du som har hittat på det. Jag avskyr såna som blir dåligt behandlade av andra och ska klistra på den personen en diagnos och sen tar det för sanning. Det skadar de som har en diagnos enormt mycket. Jag vet inte hur många gånger jag har sett trådar som din där de som svarar också har självdiagnosticerat någon anhörig med en diagnos så pratas det om hur hemska och jobbiga personer med den diagnosen är och alla som googlar läser det här, på så vis sprids myten om att de med Asperger är dåliga föräldrar, psykiskt misshandlar mm. Väldigt få av de som svarar i trådarna har en anhörig som faktiskt har en diagnos.

Anhörig: mamma med asperger har splittrat familjen

InläggPostat: 2018-08-12 10:24:05
av kiddie
Har en kompis jag tror har någon form av autism. Hon skyller ofta ifrån sig och vill inte ta ansvar för sina handlingar. Men i hennes fall tror jag inte autismen är att skylla på, kanske hur hon hanterar saker men inte roten till beteendet. När hon var liten gav hennes mamma henne skulden för allt som gick snett. Hon fick vara den eviga syndabocken. Kanske för att hon var lite konstig. Är man lite konstig så är det lätt att skylla allt på den personen.

Jag försvarar inte mammor som behandlar sina barn illa, däremot kan det finnas en massa skit i mammans barndom som hon inte kunnat hantera.

Att favorisera ett barn förekommer mycket oftare hos en psykopatisk eller narcissistisk förälder. Där är det mer regel än undantag.