Börja föreläsa kring AS? Tips och tankar mottages tacksamt!
Postat: 2018-04-05 18:24:06
Hej på er!
Jag är en kille på 32 år som fick min Aspergerdiagnos på papper för bara ett år sedan, det efter nästan fem års otroligt jobbiga utredningar. Jag har levt ett liv där jag flutit med i strömmen men ändå på sidan av hela tiden. Tagit mig igenom det mesta på egen hand och har trott att jag är si och så och att det är bara så. Min problematik blev dock alltmer påträngande och en viktig person i mitt liv rådde mig att söka hjälp, och på den vägen blev det.
Hittills har jag inte lyckats med så mycket i livet, sådant som samhället anser man bör lyckas med det vill säga, men det jag har gjort har jag gjort bra och till 100%. Min största prestation i mina egna ögon är hur väl jag har lyckats känna mig själv och hur jag fungerar genom alla år utan någon diagnos. Jag har fått kämpa och jag är en sån som tänker väldigt mycket. Hittar lösningar, funderar ut hur saker och ting hänger ihop in i minsta detalj. Mitt "specialintresse" skulle således kunna vara livet i stort och allt vad det innefattar. Så tack vare det så har jag inga problem överhuvudtaget med det praktiska i livet utan jag fungerar egentligen som vem som helst. Det allra mesta går att ta sig igenom och jag känner mig lyckligt lottad på det sättet. Mina svårigheter ligger på andra håll.
Det allra största problemet jag har är att hitta en sysselsättning, ett arbete, som jag både trivs och fungerar med. Utbildning är ett problematiskt område, rent praktiskt och inte för att jag inte kan studera, så det har inte blivit så mycket av det och kommer inte heller bli. Jag brinner dock för att hjälpa människor och har trots min AS, eller kanske rättare sagt tack vare min AS och min genuina självkännedom(?), väldigt lätt att sätta mig in i andras situationer på ett träffsäkert sätt. Så jag vill jobba med människor, gärna utsatta på ett eller annat sätt.
Jag har under många år träffat många olika vettiga och kluriga personer, både personal och deltagare, inom både vård och annan form av stöd, tex. jobbcoachning, olika stödgrupper med mera. Och alla säger samma sak - jag har en stor förmåga att uttrycka mig och beskriva saker, både insiktsfullt, filosofiskt/djupt på ett antingen seriöst och lagom allvarligt, fantasifullt och/eller humoristiskt sätt. Allt för att nå fram till den jag pratar med. Inget jag själv tänker på.
Så - med erfarenheten från alla grupper, alla samtal, alla utredningar, att kastas hit och dit mellan instanser, att tvingas motivera och berätta för andra om hur saker och ting är, bli utsatt för mobbing och fördomar - sånt många av er säkert känner igen er i. Så ser jag ett stort glapp, en problematik, otroligt onödiga fördomar och okunskap kring funktionsnedsättningar/variationer överallt i samhället. Väldigt lite anpassning och upplysning skulle kunna göra livet så väldigt mycket lättare för alla oss, och således också alla andra som har med "såna som oss" att göra. Det råder en sån förvirring där ute helt i onödan.
Tanken har fötts ur det här - jag kanske skulle bli föreläsare och hålla workshops. En ambassadör för funktionsvariationer, en konsult. Vad vet jag. Det med hjälp av erfarenheter, fakta, berättelser och förslag på lösningar så vill jag lära ut, upplysa och komma med kreativa idéer i alla led, på kreativa sätt. Allt från skolor till arbetsplatser och inom vården. Jag känner verkligen att det här kan vara min grej, den väg jag bör och ska gå. Jag tror också innerligt att jag skulle klara av det. Men jag söker lite feedback för det här, vill inte satsa på något som kanske inte är någon mening med.
Jag vet att det finns ganska många som föreläser inom dylika ämnen och på olika sätt. Men jag är alldeles för dåligt insatt i hur marknaden ser ut. Häromkring, södra Norrlands inland, finns det dock inte mycket. Så vad tror ni? Är det värt att satsa på för mig? Förutsatt att ni tycker det vill jag väldigt gärna få in förslag på sådant jag bör ta med mig. Era berättelser och förslag på hur saker skulle kunna gjorts ur ett samhällsmässigt perspektiv. Eller annat, vad som helst egentligen.
Stort tacksam för minsta input! Ber om ursäkt för lite långt meddelande också.
Mvh Karl123
Jag är en kille på 32 år som fick min Aspergerdiagnos på papper för bara ett år sedan, det efter nästan fem års otroligt jobbiga utredningar. Jag har levt ett liv där jag flutit med i strömmen men ändå på sidan av hela tiden. Tagit mig igenom det mesta på egen hand och har trott att jag är si och så och att det är bara så. Min problematik blev dock alltmer påträngande och en viktig person i mitt liv rådde mig att söka hjälp, och på den vägen blev det.
Hittills har jag inte lyckats med så mycket i livet, sådant som samhället anser man bör lyckas med det vill säga, men det jag har gjort har jag gjort bra och till 100%. Min största prestation i mina egna ögon är hur väl jag har lyckats känna mig själv och hur jag fungerar genom alla år utan någon diagnos. Jag har fått kämpa och jag är en sån som tänker väldigt mycket. Hittar lösningar, funderar ut hur saker och ting hänger ihop in i minsta detalj. Mitt "specialintresse" skulle således kunna vara livet i stort och allt vad det innefattar. Så tack vare det så har jag inga problem överhuvudtaget med det praktiska i livet utan jag fungerar egentligen som vem som helst. Det allra mesta går att ta sig igenom och jag känner mig lyckligt lottad på det sättet. Mina svårigheter ligger på andra håll.
Det allra största problemet jag har är att hitta en sysselsättning, ett arbete, som jag både trivs och fungerar med. Utbildning är ett problematiskt område, rent praktiskt och inte för att jag inte kan studera, så det har inte blivit så mycket av det och kommer inte heller bli. Jag brinner dock för att hjälpa människor och har trots min AS, eller kanske rättare sagt tack vare min AS och min genuina självkännedom(?), väldigt lätt att sätta mig in i andras situationer på ett träffsäkert sätt. Så jag vill jobba med människor, gärna utsatta på ett eller annat sätt.
Jag har under många år träffat många olika vettiga och kluriga personer, både personal och deltagare, inom både vård och annan form av stöd, tex. jobbcoachning, olika stödgrupper med mera. Och alla säger samma sak - jag har en stor förmåga att uttrycka mig och beskriva saker, både insiktsfullt, filosofiskt/djupt på ett antingen seriöst och lagom allvarligt, fantasifullt och/eller humoristiskt sätt. Allt för att nå fram till den jag pratar med. Inget jag själv tänker på.
Så - med erfarenheten från alla grupper, alla samtal, alla utredningar, att kastas hit och dit mellan instanser, att tvingas motivera och berätta för andra om hur saker och ting är, bli utsatt för mobbing och fördomar - sånt många av er säkert känner igen er i. Så ser jag ett stort glapp, en problematik, otroligt onödiga fördomar och okunskap kring funktionsnedsättningar/variationer överallt i samhället. Väldigt lite anpassning och upplysning skulle kunna göra livet så väldigt mycket lättare för alla oss, och således också alla andra som har med "såna som oss" att göra. Det råder en sån förvirring där ute helt i onödan.
Tanken har fötts ur det här - jag kanske skulle bli föreläsare och hålla workshops. En ambassadör för funktionsvariationer, en konsult. Vad vet jag. Det med hjälp av erfarenheter, fakta, berättelser och förslag på lösningar så vill jag lära ut, upplysa och komma med kreativa idéer i alla led, på kreativa sätt. Allt från skolor till arbetsplatser och inom vården. Jag känner verkligen att det här kan vara min grej, den väg jag bör och ska gå. Jag tror också innerligt att jag skulle klara av det. Men jag söker lite feedback för det här, vill inte satsa på något som kanske inte är någon mening med.
Jag vet att det finns ganska många som föreläser inom dylika ämnen och på olika sätt. Men jag är alldeles för dåligt insatt i hur marknaden ser ut. Häromkring, södra Norrlands inland, finns det dock inte mycket. Så vad tror ni? Är det värt att satsa på för mig? Förutsatt att ni tycker det vill jag väldigt gärna få in förslag på sådant jag bör ta med mig. Era berättelser och förslag på hur saker skulle kunna gjorts ur ett samhällsmässigt perspektiv. Eller annat, vad som helst egentligen.
Stort tacksam för minsta input! Ber om ursäkt för lite långt meddelande också.
Mvh Karl123