Straff för sina funktionshinder
Postat: 2018-03-11 9:22:45
CP hade ju förmodligen en hjärnskada sedan ungdomstiden som förvärrat hans beteende. Får man skador på vissa områden kan man drabbas av personlighetsförändringar, beteendestörningar och få svårt med impulskontrollen.
Tycker det känns galet att man i svenska anstalter inte bryr sig om psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder. Det verkar som man är bakåtsträvande på pin kiv. Själv skulle jag inte heller kunna komma upp på morgonen, inte ens med väckningshjälp. Jag kanske skulle orka slänga på mig kläder och sätta mig i ett hörn och somna om. Arbete hade varit uteslutet.
Dvs jag hade ansetts arbetsvägra och aldrig fått strafflindring hur bra jag ändå lyckades uppföra mig. Och vissa aspergare kan faktiskt inte uppföra sig. Asså tuff info, men vi är inte alla högfungerande på alla punkter. Vissa är jättelättriggade om de känner sig hotade eller felbehandlade. Jag har fortfarande kvar lite av det där med hot i mig. Blir jag hotad eller någon hotar mina vänner går jag direkt in i en position där jag är beredd att använda våld. Det betyder inte att jag kommer att använda våld, men jag har ett annat reaktionsmönster än de flesta. När jag var ung tonåring och mina föräldrar hotade mig, dvs de tjatade och jag upplevde det hotfullt fast det inte var det, så backade jag istället och satte mig mot en vägg och höll för öronen och i värsta fall ylade jag mer eller mindre som en varg, helt jävla sjukt. Men jag är ju inte normal.
Jag är OK om jag inte blir pressad. Fängelse kan nog bli ganska pressande. Jag försöker av den anledningen att inte begå brott. Jag tror inte ens jag skulle palla att bli visiterad. T ex kommer jag aldrig att flyga till USA för där kroppsvisiterar de mer än här på flygplatsen.
Tycker det känns galet att man i svenska anstalter inte bryr sig om psykisk sjukdom eller psykiska funktionshinder. Det verkar som man är bakåtsträvande på pin kiv. Själv skulle jag inte heller kunna komma upp på morgonen, inte ens med väckningshjälp. Jag kanske skulle orka slänga på mig kläder och sätta mig i ett hörn och somna om. Arbete hade varit uteslutet.
Dvs jag hade ansetts arbetsvägra och aldrig fått strafflindring hur bra jag ändå lyckades uppföra mig. Och vissa aspergare kan faktiskt inte uppföra sig. Asså tuff info, men vi är inte alla högfungerande på alla punkter. Vissa är jättelättriggade om de känner sig hotade eller felbehandlade. Jag har fortfarande kvar lite av det där med hot i mig. Blir jag hotad eller någon hotar mina vänner går jag direkt in i en position där jag är beredd att använda våld. Det betyder inte att jag kommer att använda våld, men jag har ett annat reaktionsmönster än de flesta. När jag var ung tonåring och mina föräldrar hotade mig, dvs de tjatade och jag upplevde det hotfullt fast det inte var det, så backade jag istället och satte mig mot en vägg och höll för öronen och i värsta fall ylade jag mer eller mindre som en varg, helt jävla sjukt. Men jag är ju inte normal.
Jag är OK om jag inte blir pressad. Fängelse kan nog bli ganska pressande. Jag försöker av den anledningen att inte begå brott. Jag tror inte ens jag skulle palla att bli visiterad. T ex kommer jag aldrig att flyga till USA för där kroppsvisiterar de mer än här på flygplatsen.